Vi har ju tyckt länge att våra barn hör dåligt, vi får ha högt ljud på tv och sagan vid läggdags. Vi skriker på dom och när någon ibland tilltalar dom så hör dom ingenting. Att dom haft massa öron inflammationer på detta gör ju inte läget bättre.
Vården gör ju inte jätte mycket åt öron inflammationer och det är nya rön varje gång man kommer dit. Jag önskade så ibland att man privatiserade vården så man hade en läkare som kände en och ens familj och som man alltid gick till. Att hoppa runt och inte få svar som vi gjort under år, har varit hemskt jobbigt och frustrerande. Nu när förskolan slog larm om att dom tyckte dom hör dåligt och inte hänger med på instruktionerna så blir man ju ännu mer frustrerade över att inte bli hjälpt.
Till slut nu i april var vi på sjukhuset och fick träffa en jätte bra läkare från Sahlgrenska. Jag är så tacksam för detta, där var det ord och inga visor. Han förstod inte att vi inte fått hjälp innan. Jag måste säga detta och det är ju för att vi bor i en småstad… säga vad man vill om det men det går inte undan och ibland undrar man om personalen inte är riktigt kompetent, ärligt alltså för dom tar ju inte några beslut utan att ha prata med dom stora sjukhusen…. Så han sa att min son måste sövas för han har så mycket vax i öronen så det är inte konstigt han inte hör nåt + att man har aldrig sett hans trummhinnor. Bara det, han är liksom fyra år de är ju galet att det gått så här långt.
Min dotter hörde inget på höger öra alls och hade ju massor av vätska bakom så det skulle bli operation.
Dom gör inte operationer nu på vår/sommaren för att man just ska kunna bada. Men denna fantastiska läkare sa att vi måste göra detta nu, då hon börjar förskoleklass till hösten och dom måste höra. Jag kände sån tacksamhet och det sa jag till honom oxå, hur glad jag var att fått just honom som kunde sin sak och framför allt gjorde nåt åt saken.
SÅ idag kom dagen då det var dax för båda två att efter varandra sövas och sen göra rör på E och rensa M öra så fick man se om han behövde rör.
Här är Estelle på rummet och väntar på sin tur. Jag har varit nere med Matteo på narkos och det gick inte bra alls, han var så sur och ville inte lägga sig på britsen. Men dom va så gulliga där allihopa så det gav han lustgas istället, det såg ju värre ut för han sprattla och ville inte ha masken och dom var fem personer som försökte hålla fast honom. Det såg hemskt ut och gråten var i halsen så ja sa till dom att jag går ut. Dom tycket jag var så cool mamma för dom flesta grät och dom fick ofta plocka upp pappor från golvet som svimmar.
Jag har ju varit med en gång förut när dom sövt honom så jag visste ju vad som vänta.
Sen gick jag upp till Estelle och min man som satt och vänta i detta rum. Dom var så duktiga inte en droppe vatten fick dom sen kvällen innan, man får inte ens borsta tänderna ifall någon liten tandkräms spott hänger med ner i magen. Så de kalart dom var hungriga och trötta. Vi var ju på sjukhuset redan 07.15
Sen fick jag prata med läkaren innan jag fick gå ner på uppvaket och sitta vid Matteo´s sida tills han vaknade. Detta var ännu en annan läkare från Sahlgrenska en äldre man, han sa att han måste bli kallad igen redan i Augusti för att kolla öronen och han kommer att behöva sövas och göra detta igen, för det var SÅ mycket vax som sitter som stora proppar för öronen så det är inte konstigt att han inte har hört sa han. Jag frågade givetvis hur detta kommer sig, han sa att han hade så tajta örongångar att inte någon luft kommer in som kan göra så att vaxet blir mjukt. Utan nu är det som ett hårt, hårt vax som sitter som en propp.
Oh,jag tycket så synd om lilla M han hade ju behövt göra detta redan som lite ett åring tänkte jag då, eftersom man lär sig prata då. Och han som har tal svårigheter redan, inte alls konstigt när han inte hört!!
Så jag satt sen och vaka över honom tills han vaknade, och då var han arg och vill ha glass som de lovat. Det fick han och titta på film. Sen kom E ner efter en stund och hon slet i sömnen ut sin slag in halsen som dom andades i och vaknade mycket fortare än sin bror. Hon fick oxå glass och kolla på film och min man kom och satt med henne.
Så duktiga barn, jag var stolt över dom inga griniga eller ledsna barn. Så vi hyrde film och köpte lite mys på vägen hem. Dom var tagna tyckte vi och trötta. Klart det var en anspänning för dom.
Så vi mös och hade en skön dag hemma, min man fick larm och var tvungen åka ut på det, sen fortsatte han med inhägnaden av altanen. Foto kommer snart….
Min kära mor kom med Minou som fått varit hos henne medan vi var iväg. Sen var vi ute i solen som äntligen kommit, fast jag såg att den inte skulle stanna utan att det blir regn i morgon igen…
Slutet gott allting gott!
Kram och god natt på er / C