Så låst man känner sig när man är sjuk och barnen, de blir liksom som man bara går här hemma och aldrig kommer ut. Vi var på sjukhuset med Estelle i lördags hon har tydligen fått nässelutslag/ feber. Så de blev kortison och Tavegyl de hjälpte allafall. Stackars liten inte lätt när dom är så små och hjälplösa.
Hoppas vi snart blir friska, är så sugen på att de ska bli vår nu, de har ju varit lite mildare ett tag nu så, man längtar till första vår solen och få ha på sig gympaskorna igen. Barmark kom!!

Håller på läser en sån bra bok av John Ortberg, de är så avkopplande att få sitta med en kopp the och bara läsa tycker jag. Små saker som man tog förgivet  när man inte hade barn och som man uppskattar så mycket nu. Små små saker som man kan känna sån tacksamhet och glädje över, ibland kommer  de bara över en hur fantastiskt livet är sen lilla Estelle kom in i ens liv. Och nu ska man ha en till om bara några veckor helt otroligt! vilken välsignelse!


Som sagt ska jag ju få ett planerat snitt vilket jag är otroligt glad och tacksam över, fast de verkar vara många som man pratar med som har starka åsikter om att föda vaginalt eller snitt. Vilket jag inte har någon förståelse för alls om jag ska vara ärlig. För de första så har ingen med MIN förlossning att göra mer än jag. Och sen känner jag att huvudsaken är väl att barnet kommer ut och är friskt och mår bra eller? Har läst på en del om snitt planerat som akut och pratat med massor som snittats och fött vaginalt. Jag är inte mer kvinna för att ja föder vaginalt, och jag skulle va tacksam om jag fick ha mitt underliv kvar i någon sådär bra skick. Så har oxå varje kvinna sin förlossningshistoria vilket man ska respektera innan man häver ur sig nåt tycker jag för ingen vet ju hur den var elelr va hon gick igenom innan hon berättat. Så efter att ja fått mitt snitt så kan jag berätta vad ja tyckte om de, just nu kan jag bara säga att ett vaginalt födande för min del inte är aktuellt. Jag kanske kommer bli besviken, kanske jätte glad vem vet?!