Bäbis!!

I lördags den 26 februari blev jag o min man stolta och lyckliga föräldrar till en liten son.... Jag som skulle ha planerat snitt den 7 mars,  ja de blir inte alltid som man tänkt sig ;)  fick en stört blödning på lör morgon när jag pratade med mamma i tel, slängde på luren o ringde förlossningen. Dom ville att ja skulle komma omedelbart. Mina föräldrar slängde sig hit o tog hand om Estelle och vi åkte till Östra. Jag kom in på specialförlossningen o dom fråga vilken v jag var i, berätta att  ja skulle ha planerat snitt här den 7e. Hade ju inte känt nån fosterrörelse heller så jag var såklart lite orolig, men blev aldrig rädd eller tänkte massa knäppa tankar utan kände mig ändå rätt lugn. Vilket min man kommenterat flera gånger att jag var.


Efter att vi lyssnat på hjärtljud o jag sa att ja haft mycket sammandragningar de sista, titta hon på mig o sa detta är värkar inga sammandragningar. Wow hade jag gått med värkar alltså och jag som jämförde med dom hemska pin
värkar jag hade med Estelle som gjorde att man aldrig öppna sig heller...

Allt gick fort här och vi fick ett rum, jag var törstig o lite små sugen hade inte hunnit få i mig så mkt frukost. Just som vi skulle ta ett kex kom en läkare in och sa " detta är inget att vänta på, bäbisen är klar de blir snitt och ni blir föräldrar om en timme"  Oj här går de verkligen undan ;) vi titta på varandra & sa va skumt de känns att veta att om en timme håller vi vårt barn i famnen.

Jag låg och tänkte på att ja inte duschat ( stod i morgonrocken när de hände) inte hunnit färga min utväxt, inte rakat benen, inte tagit bort nagellacket som de stod att man skulle göra för ett snitt. Inte packat min väska ordentligt. Henrik sa strunt i de nu men jag kunde inte riktigt släppa det.
Väl inne på operations salen tog 11 personer emot, de va iskallt i rummet dom hade nåt fel på vetenationen... men jag fick varma goa täcken. Sen började dom med allt möjligt från syrgas till epidral och till slut kom en sån skön känsla o varme i kroppen jag kände inget från brösten och neråt.
Henrik var med hela tiden och satt bakom, men dom va sååå trevliga och roliga personalen så vi prata om allt möjligt allihopa. Precis när ja trodde dom skulle börja rita och göra sig klara för att börja, sa jag till Henrik ok va har vi för namn nu då. Vi hade nämligen kill namn klart men va lite oense om tjejnamn där vi hade flera förslag. Just som vi sa de hörde man ett sörplande ljud och ett gallskrik och vi titta lite chokade på varran och sa är den redan ute?????
Personalen skratt och sa ja den är här nu. Va blev de sa jag? De får du straxt se svarade dom. Men då hörde ja Henrik säga de är en med Snopp!! Oh ja vart så otroligt glad o så såg jag hans mörka kalufs och han skrek och skrek. Johan narkos killen som stod vid mig va så gullig o sa " de är jag som står o duttar med papper när man gråter "o så torka han mig i ögonen. Vilken känsla detta var. Förra förlossningen sprang dom i väg med Estelle så jag hade aldrig fått uppleva detta me att se och så la dom honom till mig och de va KÄRLEK från första sekunden.