Tankar....

Tänk va ett litet spädbarn styr ens liv egentligen... man tänker att en sån liten är lätt att ha med dom sover ju och äter bara mm och visst de finns ju en viss sanning i det. Men dom dagar dom inte sovit bra på natten och är uppe en hel dag då?! De har man ärligt talat glömt iallafall jag glömt förra gången va allt så nytt och man hade inget mer barn som pockade på ens uppmärksamhet och behövde mat och leka osv. 

Matteo har blivit så mysig och skrattar och pratar och vill ju självklart oxå ha uppmärksamhet på dagarna, vilket inte är så populärt för fröken Estelle.

Läste i tidningen om hon Louise som brukar vara på tv 4 och en annan barnmorska dom debattera och blev intervjuad och fick olika frågor. De va ganska intressant att läsa där en fråga bla va när man ska sätta barn på dagis/ förskola. Då svarade just Louise minst 2,5 år vilket jag reagerade på. Har nästan aldrig hört nån barnpsykolog uttala de så. Jag har nämligen själv gott och velat om jag ska sätta henne på 15 timmar eller inte. Visst vi står i kö till en förskola som svenska kyrkan har som verkar såå bra. Men ja tycker ju hon är för liten, jag har ju som barnskötare själv alltid varit emot att sätta barn för tidigt på dagis. Personligen tycker jag att 3 år är lagom, så dom kan uttrycka sig och berätta för mig vad som hänt under dagen. Dom säger ju att dom 3 första åren i ett barns liv är dom viktiga. Att få kärlek, trygghet och utvecklas. Samtidigt när ja har henne hemma märker ja ju vilken social person hon är och att hon kräver ganska mycket för att vara tillfredsställd med dagen. Hon vill hitta på saker, älskar att vara ute, att cykla, baka och hjälpa mig laga mat samt fika med hennes små koppar och tårtan på hennes rum. De går i ett så att säga. Samtidigt som man ser när hon är med jämnåriga så leker dom inte tillsammans utan bredvid varandra. Och de säger ju oxå nånting!

Jag tycker om att vara hemma med dom och vara där när dom blir torra och skrattar och tar sitt första steg och se dom utvecklas till underbara människor. De är mitt ansvar!
Så jag står nog kvar vid mitt beslut att ha henne hemma ett bra tag till ;) 

Hade Pernilla en gammal god vän till mig här typ hela dagen de va så roligt, de va precis som förr. Kunde prata om allt, tyvärr hade Matteo en sån där dag som han vägra somna på utan bara tog en power napp typ så på ett sätt va de kul att ha sällskap en sån dag, annars så sitter man ju bara med honom för han e så övertrött och vill bara vara i famnen och sover "lätt" kommer liksom inte in i den djupsömn som man vill..... vi ska ses snart igen och de ser ja VERKLIGEN framemot!

Idag ska vi får våra nya markiser, de ska bli så spännande att se hur de blir. Hoppas ju på ett lyft på utsidan. De nya är att man inte får själva fladdret i kappan på markisen ( jo man får de om man vill) men de nya är att man får in hela markisen under skyddet så att säga och den är liksom bara rak. Jag har valt de utan kappa så jag hoppas de blir bra. Henrik ska hjälpa han få ner några tunga markiser speciellt den över balkongen. Och ja ska städa lite o plocka .... detta plock som tar sååån tid. För sen kommer mäklaren hit och ska värdera huset. Ja de är en annan historia. Man har många tankar och känslor och idéer  när man går hemma kan jag säga. Att man sen va i Uppsala och fick se två nybyggda hus gjorde ju inte saken bättre... ja kan säga så här att när huset här väl är städat och alla saker ligger på sin plats då njuter jag och kan till och med känna att wow vi har ett fint hus de kanske man ska bo kvar i.. men som sagt den tanken stannar inte så länge....

 Men man ska vara tacksam, jag har ett hus de har inte alla. Och jag har världens finaste kille min prins Matteo

 Och världens gosigaste och sötaste tjej Estelle dom ger mig sån glädje och mycket i livet och jag känner en oerhörd tacksamhet av att ha två så fina skatter!!!