Känner mig så grymt stressad bara, många vill komma och titta och de säger jag inget om, bara de att de tar sin lilla tid och man vill ju inte verka otrevlig och stå och packa upp och fixa med allt man bara MÅSTE få upp. Jag stressar lite oxå för jag vet snart e Henriks semester slut, vardagen börjar närma sig och de innebär tidiga mornar och han kommer runt 17 då e de middag och sen lägger sig barnen kl 19 då de ska göras kvällsbestyr och sen man inte så pigg på att sätta igång o röja, plocka och spika och fixa... så de gäller att fixa så mkt som möjligt nu när man har lite mer tid, och så att vardagen ändå funkar. Den som fått mest fixat är så klart i Estelles rum hon måste få de först kände jag, så detta är hemma för henne. Men hon e så söt och visar alla som kommer vart hennes rum är, och vi har ju köpt en ny säng till henne på blocket en utdragsäng ska visa den sen, och fst hon aldrig sett den så har hon bestämt velat ligga i den från dag ett.
Läser en artikel i MAMA att är sur ditt nya glad? Ja de var faktiskt en bra artikel för omväxling... de handlar om att livet är inte ett problem som ska lösas... och de är ju sant. Dom skriver att hur ska en sur och arg mamma göra då? Jo ha ett lite mer avslappnat och accepterande förhållande till föräldraskapet, och förlika sig med att ibland ha tråkigt. Och att lära sig att tillgodose sina behov också. Ofta är de så att bakom
surheten och frustrationen ligger otillfredställande behov." ja de säger jag klart ett ja så är de till. känner igen mig där, med en utväxt på mitt hår som jag senast fixat själv, ingen frisyr direkt utan ett långt hår som åker upp i en tofs eller fläta varje dag, de tar tid med två små vill jag lova, och att sminka sig gör jag bara om jag ska bort o träffa nån, de tar sån tid med dessa två små. Och de är så skönt att man inte är ensam utan alla småbarnsföräldrar mer eller mindre känner så här. Man är ständigt trött och att bli störd i sin sömn gör att man blir glömsk och lite surare än vanligt inget konstigt alls. Jag har sen jag fick barnen varit otroligt lättväckt de kanske alla mammor blir, min man säger att jag borde sova lite djupare o hårdare för de skulle jag behöva, mm tänker jag men HUR gör man de då?!
Hon som skriver lite i denna artikel i mamma säger en bra sak hon ställer frågan om vi kan tänka låga tankar? och prata med andra om sånt som känns tabu,för gör vi de säger hon att vi kommer upptäcka att de många runtomkring en som har de likadant, och hon tillägger att vi borde fundera över vad de är vi egentligen är för bild vi förmedlar till våra barn, om vi måste vara så perfekta hela tiden?! Hon säger att en bra fråga att ställa sig är: Vad behöver jag? De låter enkelt, men de är inte ofta vi ställer oss själva den frågan. Skaver de nånstans? T reda på vad de är.
Vi har pratat mycket de sista nu med flytten och sovit lite, stressat med allt och man känner snart e semestern slut och vi har inte haft nån typ. Att man ändå behöver lite egen tid, de kan va en cykeltur eller en träff på stan med en fika paus, att gå och handla SJÄLV på ica maxi. Ja du kanske skrattar men de kan faktiskt va ganska skönt o strosa runt själv. Min man är galen i att fixa, spela o greja med gitarrer och de får honom att koppla av. De är sånt vi vill ge varandra i vardagen för att hämta lite kraft och energi. För handen på hjärtat de ÄR krävande att ha barn små barn små problem säger dom stora barn stora problem, men jag tänker ändå att om hon bara var äldre kunde hon förstå och ja kunde prata mer med henne dom e ju så små nu.... Man vill ju inte gå runt och vara en sur, arg fru eller mamma. Men de va skönt att läsa den, man är som sagt inte ensam bra att folk inte pratar med varandra. Och varför gör man inte de egentligen, varför är vi inte så ärliga när vi har de jobbigt eller svårt? Jag har en del vänner jag delar Allt med och de är så skönt bra som dåligt, i vind och motvind de måste man annars hade jag inte pallat. Min man är såklart min bästa kompis och vi dela faktiskt de som är segt i vardagen och lättar oss för varandra när de är jobbigt, en dag kan ju va helt ok och helt underbara men också en dag man bara vill ligga kvar i sängen. Jag tror på ärlighet och jag tror på att lätta sitt hjärta när de är tufft och stressigt, dom säger ju att den nya sjukdomen är stress!
kram och skön sommarkväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar