Känner mig fortfarande inte riktigt bra, jag har inte haft nån orka att uppdatera min blogg ens, de som jag annars tycker om och kan längta efter att få ut mina tankar. Men trots hjälp av min och min mans föräldrar, har jag lite ork. Så fort man gör nåt så kommer det en svettvåg eller man känner att musten bara gick ur en. Så helt bra är jag inte, inatt fick jag gå upp för jag hade så ont i halsen. Som att de är nåt i kroppen som irriterar men aldrig riktigt spricker ut. Jag prata med en go vän igår på telefonen och då kom vi in på de här med utbrändhet och att många i ens närhet inte mår bra, de har varit för mycket helt enkelt. Och vi delade lite erfarenheter med varandra. Och vi sa att "man " själv tänker ju de drabbar inte mig, jag är stark. Ja, så sa dom oxå! Hon berätta för mig att när hennes barn va som min är nu då fick hon en lite dipp. Och de har jag gått och tänkt på idag, att är de så att man kan känna sån stress OCH att man har två så tätt att man faktiskt är trött och då menar jag trött i själen och trött i kroppen.
Jag läste en bok nu när jag legat Och vilat när barnen varit iväg, om hur man klarar de första året som mamma, den här kvinnan som skriver är Amerikan och har fyra barn. Men jag fick mig många tankeställare och leenden när jag läste den eller vissa delar, sånt där som man liksom inte pratar om. Och varför gör man inte de? Egentligen? Vi mammor/ kvinnor som fått barn har ju liksom vissa erfarenheter som man inte delar med dom som inte fått barn tex och de är väl just de som var eller är felet... ingen berättar om de där som inte är så mysigt, fint eller roligt med att få barn och förlossning efter och underlivet i sin helhet sen.....
De var väldigt intressant och roligt att nån vågar ta upp sånt som alla borde fått reda på och som de borde pratas om. De är ju våran vardag med barn. Och hur kroppen funkar efter och hur relationen med sin partner blir osv. De va tänkvärda ord och de knyter jag an till mitt samtal igår med min underbara vän. Jag vill inte må dåligt,de vill ju ingen. Men de kan hända mig som dig, de vet jag nu! Därför är de nog väldigt viktigt att prata, prata med sin partner om HUR man mår, vad man tänker, HUR de känns osv. DÅ menar jag hur de ÄR att vara hemma att avstå från jobbet och ta ansvaret för barnen, de är mycket idag i vårt samhälle, de är mycket som ska hinnas med, de är mycket som man ska vara uppdaterad på. Men jag tänker då varför? Varför ska jag va uppdaterad på allt? Varför ska jag vet, kunna och hänga med i allt som sker? De är väl stressande om nåt, stress är ju den nya sjukdomen. Jag vill inte ha den, fast jag har en släng av den varje dag typ.... men jag tycker de är sjukt att man SKA göra så mycket , träffa massa folk, fika, gå på bio, träna, städa, inreda, sköta barnen, leka, åka och shoppa, ha fredagsmys, tvätta, umgås med vänner,gå på stan, vara nyttig, uppfostra,baka, jag listan kan göras oändlig känns de som. De är alltid nåt som måste göras, fast jag legat och vilat så känner jag mig stressad för jag vet att detta borde jag göra, och speciellt nu när jag är barnfri. De är ju så fel tänkt av mig, de är ju rent av sjukt tänkt. Jag mår inte bra, så varför skulle jag må bättre av att göra massa måsten för att stressa runt och sen hinner jag inte lägga mig och vila för då kommer barnen och då ska dom ha sitt och då ska de göras mat, badas och läggas.....
Snacka om ekorrhjul!!! Nä, Camilla nu är de du som tar de lugnt och tänker dig för, dina barn och din man är de viktigaste. De andra KAN vänta! Vem tävlar jag mot? Vad vinner jag?
SÅ jag erkänner jag ligger efter på julgodis, bak och julpynt för att inte tala om julklappar ;) har bara fixat de viktigaste. Jag som avskyr trängas med folk i julruschen. Jag får helt enkelt ta tjuren vid hornen och ta mig ut en dag, med eller utan barn.
Ha en skön andra advent, glöm inte att va rädd om er. Ni har en kropp och en själ, blott en dag ett ögonblick i sänder.....
KRAAAAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar