Det jag har gått och funderat på det sista och som jag och syrran diskuterat även jag och min vän Agneta, Elin och Annsofi och jag prata om det nu sist. Det är ju hur stressat och sjukt vårt samhälle mår och många vänner till en som blir sjuka, då menar jag sjuka i själen för dom är trötta och dom orkar inte längre. De är utarbetade och ja ni vet de finns massa fina ord för vad de ska heta... men tittar man hur det var för inte så jätte länge sen, så hade vi inte alla teknik som iför sig är fantastisk bra men också väldigt beroende framkallande, att finns till hela tiden för "Alla" tänk om nån vill chatta eller om man missar nåt. Men ärligt om du inte varit ut på Fb på två dagar har INGENTING hänt som är värt att noteras ja lovar!
Jag tycker om att ha min telefon på ljudlös, det är oftast inte nåt viktigt nån vill som gäller livet. De KAN vänta.... men för vissa GÅR det inte att inte ha den tillgänglig hela tiden. Tänker på alla ungdomar som måste veta de senaste annars är man inte med i matchen typ. Det är inte konstigt vi jämför oss och stressar upp oss om inte huset är städat och barnen är rena och har de senaste i märkes väg. Det är ju de enda som ploppar ut både på tv och i tidningar och alla som "vill" visa vad just dom presterat. Och de är inte nåt fel i det. Undrar bara hur det ska sluta. Det blir så lätt en ond cirkel där vi stressar upp oss mer än vi behöver, sätter ribban för högt. Jag ska ju jämför mig med mig själv isåfall, om jag orkar nåt mer idag än vardagens bestyr så är väl de kanon, för vissa dagar har man mer energi än andra och inspiration med. Så om jag tycker om att baka eller fixa fest så kan de oxå ge mig energi för det tycker jag är roligt. Andra får det av handarbete, vissa av träning och andra av att läsa en bok. Vi är så olika och det tycker jag är viktigt att vi får vara, det är de charmiga och det ska vi väl få vara utan att de kostar oss massa stress, ont i själen och att vi ska vara så duktiga. Vi är väl för duktiga idag på att vara duktiga och hänga med överallt och finnas till. Låt barnen lära sig tidigt att hjälpa till hemma iställer för att du ska slita ut dig, de går inte nån nöd på dom och ja kan säga att du gör dom en tjänst. Ja är mer och mer chockad över hur lite ungdomar/barn verkar hjälpa till hemma. Ja, nu menar jag inte stor städa de hoppas ja ni fattar själva.... men de blir oxå pedagogiskt att dom får förtroendet att vara med i köket tex. de har mina barn fått varit från att dom kan sitta själva på bänken. Nu blev det ett sidospår....
För vem ger stressen i ditt liv? Vem jämför du dig med? Jag har valt att vara hemma med min barn och det vill jag vara fullt ut. Inte påverka, stressa eller jämföra mig med nån eller att nån ska jämföra sig med mig. Idag läste jag en berättelse som en vän skickat jag vill dela med mig av den här. Den har en väldigt bra poäng ;)
Majonnäsburken och två koppar kaffe.
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken .
Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken .
Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
Tänkvärt eller hur?!
Jag och min goa familj har njutit av en härlig vårdag i solen, trots kylan så har vi cyklat, grillat,lekt och solat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar