Stressen, tröttheten.. livet!

Jag är trött, trött i kroppen och trött i själen. Orsakerna är många, jag ska till läkaren på fredag så den biten har jag tagit tag i. Men jag blir trött och ledsen när jag läser och ser på tv. Vart är vi på väg i samhället/ världen! 

Jag lider när jag läser om alla barn som mobbas, när jag läser att föräldrar inte tar ansvar för SINA barn. Det är väl du och jag som vuxna och förälder som har ansvar för våra barn och deras beteende. Jag fattar inte karriär och egen tid när man har små barn, förstå mig rätt nu. Självklart behöver mammor och pappor rast och egen tid. Men läs mellan raderna snälla! Det gör ont på riktigt att läsa och se. Jag är blödig när det gäller barn, dom är så sköra och oskyldiga. Det är vårt ansvar, vi måste göra våra barn till bra människor som kan moral, etik, känna empati osv. Det är mitt kall nu känner jag. Jag är inte intresserad av så mycke annat. Jag har inte tid med något annat och det är inte konstigt eller tråkigt. Jag har fullt upp varje dag! Mina barn ÄR mitt allt!

Jag bräden mitt barn ikväll med mitt te vatten, vid kvällsmaten. Allt gick så fort. Paniken och hur våra andra barn reagera och blev rädda var inte roligt. Allt man tänker på är att man vill ta smärta själv och låta henne vara fri. 

Vi fick hjälp snabbt på akuten och nu sover hon gott och sina syskon likaså.

Jag sitter här och känner att jag behöver varva ner. Detta var ett adrenalin påslag. Det är den vanligaste orsak till att små barn kommer till sjukhus sa dom. Ingen tröst för mig men…!

Längtar mer och mer till landet, drömmer mig bort till lugnet och tysnaden. Världen snurrar alldeles för fort och jag med den!

Kram och go kväll!