Vart är vi på väg...

Tiden går och jag med den, dagarna och veckor rullar på och ibland alldeles för fort, ibland känns dom bara långsamma och jobbiga.

Det går långt mellan varven för mig att skriva här också men jag har verkligen inte prioriterat denna blogg. Mycket har hänt och det är full rulle omkring en varje dag, att när kvällen kommer är jag bara trött och vill sova eller sitta i soffan och bara vara.

Har tänkt mycket på hur det var när man själv växte upp, nu när man har egna barn. Hur man minns vissa saker,dofter och lyckliga stunder. Jag tycker att jag hade en bra barndom, en mamma som alltid var hemma och fanns där för oss. Jag som alltid varit rastlös hade massa olika aktiviteter på eftermiddagarna efter skola, allt som man kunde gå på ville jag göra. Gymnastik med band,mat och bak kurs,drejning och så pyssel i kyrkan. Senare började jag på fotboll och konståkning. Sen fortsatte detta med andra aktiviteter ju äldre man blev. Började jobba lite redan som  14 åring på min pappas jobb på Arla på vissa lov. 

Minns härliga sommarlov och sportlov i fjällen, jullov med förväntan på julklapparna som ofta var nån grej man önskat sig, som dockvagn eller dockskåp. Man lekte och lekte med detta varje dag, minns att fick man spel eller pussel så längtade man till juldagen då man bara skulle få leka med sina nya saker.

Födelsedagarna då man skulle få frukost på sängen och få vykort från mormor & morfar, det var alltid speciella kort hon skickade, gamla vackra kort med guldkant och alltid några motiv av barn som hade fina kläder på sig. Farmor & farfar skickad alltid en slant och ett brev. Så otroligt mysigt. Sen fick man ha barnkalas med ballonger och saft och bullar, tårta och lekar och fiskdam med godispåse. 

Minns att vi ofta åkte med mamma och nån vännina till henne till badet (utomhus) på sommaren och man fick fika. Dom satt och prata  och hade hand om min lillebror för min mamma har inte varit jätte förtjust i att bada. Men hon tog oss dit varje dag om det var fint väder, vi hade utflykter och ibland åkte vi in till stan ( läs Sthlm) där vi gick i affärer och kanske fick vi någonting någon gång om vi behövde en ny jacka eller strumpor eller kanske ett par skor. 
Jag minns inte min mamma som stressad, snarare trött. Hon jobbade natt på BB ibland och måste varit jätte trött, för vi hade ju inte nån barnomsorg utan var hos en granne när så hon fick sova en stund. Minns heller inte att hon satt massa i telefonen och att vi fick härja runt. 

Det var ingen som jag minns som man putta ut för att den var lite udda och då menar jag överaktiv eller svagt handikapp. Vi fick hjälpa till inne på särskolan när vi gick i fyran till sexan och vi älskade det, dom var så roliga tyckte vi. 

Om jag nu tänker nu tid, så känns det som att föräldrar idag är jätte stressade och trötta. Sitter ofta i telefonen för att man tar med sig jobbet hem eller för att man vill snacka bara. Vuxna har telefonen hela tiden med sig och är tillgängliga. Är dom med på en fotbolls träning eller som nu när min dotter har varit på simskola så var jag helt chockad när jag följde med dit en gång ( brukar vara min man som alltid åker dit med henne) hur alla föräldrar satt med sin mobil. Dom titta bara upp när just deras barn skulle göra någonting. Jag som trodde man skulle kolla och kanske prata med någon annan mamma eller pappa. Jag hade lagt min telefon i skåpet, efter ett tag gick jag och hämta min med.

Man ska idag vara så tillgänglig och uppdaterad att det stör mig som mamma. Det är en lite uppkopping till världen som våra barn tävlar mot eller vad?!

De pratas om diagnoser idag och man jämför varandras barn både på hur tidig eller sen nån är med att vara utan blöja, vikt eller när första tanden tappades.

Barnkalas idag är så extrem överdrivna att jag blir matt bara jag tänker på dom. Vad ska våra barn ha för kalas när dom fyller elva om man redan nu har hyrt nån maskot i jätte dräkt som är gäst. Visst de finns undantag men läs mellan raderna….
Det ska vara mat oxå det hade jag aldrig på ett barnkalas. Vad är det för fel på fika?

Sen tycker jag att barn idag kan svara vuxna väldigt uppkäftigt och fult, inte bryr sig eller vara rent lata. De ska föräldrar göra fast att dom har häcken full för dom är ju så stressade med att vara uppkopplad hela tiden och lägga upp flashiga bilder på instagram så dom bara curlar på. Att sitta runt matbordet i lugn o ro utan telefoner och faktiskt titta på varandra och ha ett samtal i verkligheten inte via chatten det är inte många som har längre.

Så vad gick fel, all utveckling har ju inte enligt mig gått framåt utan snarare bakåt. Vilka diagnoser hade vi och våra föräldrar dom omtalade fyrtiotalisterna. De hade varit kul och veta, vi tycker nog att vi är normala. 

Så snälla stanna upp, tänk till och du sänk kraven och sluta jämför dig med grannen eller dom i din mamma grupp. Alla barn ÄR olika och det är just för att alla människor är unika, det finns liksom inte två av exakt dig. Ta hand om dig och dina barn, jag lovar dig att de är inte nån annan som gör det nämligen för alla är så upptagna med sig själva. Ta tid med ditt barn, lyssna, lyssna och åter igen lyssna. Ge dom tid och ge dom kärlek då kommer dom gå långt. En närvarande mamma och pappa är det bästa! Och var inte rädd för att sätta gränser och de kan vara hårt men det måste finnas. Jag är så trött på föräldrar som mesar och mjäkar i offentliga dammanhang, barn är manipulativa glöm inte det.

Just för att det är så stressig och sjukt i samhället så ska du vara snäll mot dig själv. Förr åkte mammor på husmors semester varför gjorde dom de tro? Mammor som rökte för att lugna nerverna helt förståeligt. Idag är det inte många mammor som bakar sitt bröd och gör långkok utan det är mycket halv fabrikat för att de ska gå fort och vara smidigt. Men ibland när man pratar om allt som är så coolt nu och vilka fantastiska möjligheter det finns, så är det jätte kul det tycker jag verkligen. Att man kan se o prata med varandra på andra sidan jorden är ju helt underbart. Jag gillar det, men det finns mycket jag inte gillar med all utveckling med.

Det som skett i Paris och Köpenhamn de senaste är ett annat hemskt exempel på att gå bakåt i tiden. Man tror inte att de är sant, och snart är dom gamla döda som var med i förintelsen så det är så viktigt att de får komma ut och att dom får berätta. 

Ja,detta blev lite väl långt men så får det vara!

Nu måste jag sova!

Kram på er C