Mina skatter, dyrbara och älskade!! Vi har ätit frukost och ska straxt ut och cykla lite, så glad jag köpte min cykelkärra den gör de enklare för oss i vardagen att ta oss, och framförallt fortare. 

Ja, vi bor ju rätt centralt men inte lika centralt som förr förstås men den här vägen längst sjön och ån är mycket mysigare nu så de gör inget att de tar några min längre.

Inte jätte kul gå här i småstaden men när man inte orkar åka med två små till Göteborg och gå själv så får de bli denna lilla tur. De är så mysigt att strosa i stan läs (GBG) men som sagt småbarn gillar inte att gå in och ut i affärer och titta.

Jag sitter och tänker på de här med vänskap, jag ska eller jag håller på med ett tal till Louise till hennes fest, och då tänker jag på att vi verkligen är som systrar, att vi känt varandra så länge att vi verkligen kan dela ALLT. Jag funderar på om blod är tjockare än vatten, självklart älskar man sina syskon och syskonbarn och skulle lätt offra sig för dom,men kan de vara så att man är för lika eller olika på vissa saker som gör att de liksom inte funkar alltid på alla områden?! Att de är så att de blir tajtare med en "syster" som inte är ens biologiska?! Jag är väldigt glad och oerhört tacksam för Louise som känner mig totalt, behöver aldrig göra mig till eller försöka förklara hur jag menar, de vet hon redan. Vi har under dessa 32 år aldrig varit ovänner elelr bråkat så där på riktigt ni vet så man liksom inte snackar med varandra eller de blir lite pinsamt när man ska ses nästa gång, för man inte vet va man har varandra, de har aldrig hänt oss. Ganska otroligt va!! Så nu när jag sitter här o filosoferar över vänskap och va de betyder för mig så kommer massa minnen från hur vi lärde känna varandra och va vi bruka skratta åt, va vi gjorde på fritiden både i skolan och vad vi gjorde och bruka leka i kyrkan, alla läger vi åkte på, sommarloven, alla julaftnar ringde vi varandra och träffades vid "gröna dagiset" där vi gick igenom de vi fått i julklapp och tog en lång promenad i snön, såå mysigt. För nåt år sen fick jag ett sms där de stod " nu går jag förbi gröna dagiset vart är du" oh de riktigt kändes och jag skulle verkligen vilja fira jul i Stockholm nåt år, och komma hem till familjen C igen och vara med som förr i tiden.... mina minnen går oxå till va vi höll på med dessa axelvaddar och att vi gillade Wham jag tyckte George Michael va snyggast och Louise den mörka minns inte ens hans namn ;) hur vi köade utanför en telefonkiosk när man skulle ringa hem och ville bli hämtad,och mascaran som vi skulle ha i kornblått eller grönt, alla tokiga kläder och hur vi köpte lika fast olika färger. Hur vi gillade att lyssna på musik men vi fick inte dansa eller hoppa för då blev de hack  i skivan, vi var med i boklubbar och skrev brev till varandra fast vi träffades jämt, tänk idag är de lyx att få ett handskrivet brev eller hur? De är inte klokt! Att vi klädde oss i tajts med storskjortor och de är faktiskt skönt att gå i och de gör man ju idag med.. Hur viktigt de var med Salemonväskor eller Bussnel väskan. Jag de är många minne och roliga saker som passerar i huvudet. Får se vad jag knåpar ihop.
 Ett är säkert jag älskar henne och vill aldrig bli av med våran dyrbara vänskap. Vi delar inte samma åsikter alltid men de gör inget vi älskar varandra för de och de är de charmiga att vi kan tycka otroligt olika i massa saker men ändå umgås så tajt. Sen är de en lärdom att lyssna och ta in vad en annan människa faktiskt tycker och varför dom tycker så, vi har alla våran ryggsäck med erfarenheter och vad man gått igenom så man ska nog vara mer försiktig att ta ställning och döma innan man hört klart och kanske får man lyssna med sitt hjärta. Som Carola sjunger " ta först en mil i mina skor" den är tänkvärd.

Nu väntar lite lek och vi ska pussla och spela ett nytt memory
Som Estelle fick i födelsedagspresent.

Underbara ni njut och ta vara på dagen!