Tankar om förändring!!

 De här med förändring de är nåt som är roligt, jobbigt och väldigt tidskrävande... om du frågar mig! Dels tänker jag på när man gör om hemma, ändra lite i både möblering och nån ny kudde eller lampa, de är ju super kul. Jag älska att möblera om och hitta nya lösningar på saker! Sen om du ska förändra dig själv nån personlig sak eller nån dålig ovana då är de jobbigt och de kan ta tid att göra sig av med den där förändringen i ens liv.




Vi har tittat på två små söta soffor som vi tänket ha uppe, där barnen kan sitta och kolla på tv, om dom vaknar tidigt eller om de har kompisar eller så, visst är dom charmiga?
Jag har bara inte bestämt mig för vilken eller om de ska bli nån av dom alls. Vi har inte hunnit måla om där uppe än, de går liksom inte med två små och att dom inte ska få röra väggarna uppe. Men snart hoppas jag att de kan ske. Jag vill gärna stressa på och få saker gjorda, de går liksom inte att packa upp om de inte finns nånstans att ställa sakerna, min man tar de mer lugnt. Men å andra sida blir de ju gjort nåt tänker jag och så är de ju klart för all framtid ;) så slipper man greja sen, men vi ser lite olika på de där. 






De är likadant i ett äktenskap, man måste förändras på vissa saker. Man har nån mer att ta hänsyn till, för att inte tala om när man får barn. Då är de hej då med en själv för ett tag, men de är ju ändå en förändring man valt och som man gärna gör, man hör ju många förstagångs föräldrar säga " oj jag visste inte de skulle va en sån förändring när Han/ hon kom " men de lustiga då är att man gärna förändrar hela sitt liv för den lilla bäbisen som totalt råder, man kan ju inte tvinga dom eller få dom att göra de som passar mig bäst. Dom styr ju totalt. Men sen om de är en sak som jag måste förändra i mitt liv då är de inte lika lätt eller självklart... talar bara för mig själv nu, jag tycker de är svårt allfall.


Den resan till Uppsala gav mig väldigt mycket dels att få sitta och samtala med dessa fantastiska kvinnor och lyssna på deras liv och erfarenheter, samt hur lika man kan vara både i stil och tänk. Eller har de med ens generation att göra? Eller att man är kvinna helt enkelt? Jag vill nämligen förändras där, jag har den här veckan inte tvättat en tvätt, inte dammsugit uppe och inte städat så mycket som jag vill och brukar. Utan vi har varit ute varje dag och lekt eller gått promenader ( jag tror man håller sig frisk om man är ute varje dag ) vi har bakat och ritat och pusslat och sjungit och spelat Memory och gosat. Så mycket mer än vi brukar och de känns jätte bra, vem bryr sig om lite damm egentligen? Vi lever här och nu och mina barn är små och behöver mig och min uppmärksamhet totalt. De är ju dom första 3 åren som är dom viktigaste enligt forskning. Dvs jag vill finnas där för mina barn dela deras vardag, se dom utvecklas och lära sig saker, finnas till hands när dom är ledsna eller inte förstår. Jag vill försöka ge mina barn god självkänsla och ett bra självförtroende. De tror ja präglar ens hela uppväxt och de bär man med sig i livet och när man blir äldre. De är inte lätt men jag tror att genom att ge dom av MIN tid och verkligen umgås med dom de är en början, att jag finns som en engagerad mamma, sån vill jag bli! Jag måste förändras och inte hålla på städa och lägga så mycket tid på de.. vi får se hur de går!


Nu är jag super trött, ska lägga mig i soffan och se om de är nåt på de få kanaler vi har, de blir mer och mer svt play för våran del!


GOD NATT DÄR UTE