Han äter lite och de känns som allt kallt är gott fil, glass och vatten. Usch de är så lätt att man gnäller själv när dom är så här, för handen på hjärtat de är så segt när dom inte är riktigt hundra. Men de är lätt att glömma att faktiskt vara tacksam mitt i allt detta, de tänkte jag på idag när jag inte hunnit kolla datorn fast jag vet att jag fått mail och meddelande så prioriterade jag att vara dom till lags och sätta dom först- de är ju inte nåt offer egnetilgen men de kan kännas så just då, tror jag klara mig utan att va uppdaterad idag, faktiskt kan man behöva ta data fasta.
Vi får lunch besök så uppskattat att träffa en gamal vän och vi kan tyvärr inte prata som vi vill med barnen som ständigt leker just runt mig. Men de var trevligt för mig med lite vuxen sällskap och en förändring.
Så när mig kära man kliver in genom dörren, kliver jag ut och cyklar ner på byn, skulle behöva göra massa ärenden och fixa nya krukor. Men de jag inte skriver ner glöms gärna bort. Sen hinner ja bara gå en timme innan lilla byn stänger. Men en dag snart vill jag gå på stan!
Åh denna rosabandet gala.... såg ni den vi sitter här och gråter både jag och min man. Snälla nån va folk har gått i genom tuffa saker vilket liv vissa har.... så mycket att va glad och tacksam över. Vilken hemsk sanning att faca att man ska dö och lämna sina barn här på jorden fy ja ryser av tanken.
Kolla brösten!!!!
Nu ska jag sova gott och länge hoppas jag, imorgon är en ny dag med då vi tar nya tag.
Sussi lull / Kram♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar