Tiden vart tar tiden vägen, har vi mindre tid nu än för bara 20 år sen, varför är det så och varför är alla så stressade. Varför jag
jag orkar inte stressa mår inte bra av det,det gör ju ingen. Vad söker vi i vårt sökande efter mer tid. Perfektion eller jämförelser? Jag vet inte, vet bara att man är stressad, trött och slut ända in i själen vissa dagar....
När inte vårt sjuka samhälle hade så många "måsten" och så mycket man "ska" vara uppkopplad på kunna och hänga med i. Så måste vi ju kunnat gjort så mycket mer roliga saker eller iallafall fått mer tid, tid för barnen som familj, vänner och gemenskap över lag. Eller??
Jag hade min svåger här som frågade om jag spelade Quizkampen ett spel på Iphone och lät ju kul när han förklara... men genast kände jag När ska jag hinna spela det och kommer jag prioritera det då? Ja spelade ju Songpop mest med min Elin och det fick jag göra när jag lagt mig och skulle sova, de var då jag oftast kom på det. Jag är kanske onormal men jag är inte så kär i min telefon som jag tycker att många verkar vara. Så otrevligt att man knappt kan ta en fika för det ska läggas it bilder direkt eller den är inte ens på ljudlös... för ärligt är det så viktigt just nu när vi ska umgås?! De är inte trevligt tycker inte jag iallfall jag tycker de är respektlöst och ouppfostrat. Jo, de tycker jag! Gemenskap mellan människor live är väl viktigare än att vi kan chatta, sms, skypa med varandra sen... de är fantastiskt att man kan göra det. Men man får inte glömma det enkla, de är ju roligare att få ett brev på posten som är handskrivet en ett mail eller hur, visst håller du med? Att nån tagit tid att skriva med penna och papper till just mig är ju fantastiskt tycker jag i detta konstiga samhälle.....
Jag ställde mig denna fråga idag, de har jag gjort många dagar men vart tar tiden vägen. Jag har haft en ugn som är så svart att ja bara blundat för det, har inte prioriterat det. Såna där saker som ens man aldrig skulle se eller ens bry sig om. Men för mig känns det,känns mycket bättre om jag vet att de är rent. Så de har jag gjort medan min sötkorv till son sov. Städat städ skåpet och röjt ut där,samt städat sånt som man så lätt tänker " de gör ja en annan dag" de är inte så viktigt. Idag var en sån dag. Men jag hinner extremt lite på den timmen han sover. Så vill jag har rast med, alltså en stund för mig själv nån dag på dagen. Min man är inte hemma förrän 19.30 på kvällen och då vill jag bara slöa. Han är helt slut när han kommer hem som jobbat ute i detta skit väder hela dagarna. Så de förstår jag ju, men jag är ju så trött när kl slår nio att jag oftast vill lägga mig senast tio.
Men som nån sa, sova det kan man göra när man blir gammal!!!!
Hörrni, ha en go kväll nu jag ska inte kolla fotbollen men ni som ska lycka till!
Kram på er /♥
Jag sitter och nickar när jag läser det du skriver. Du har så rätt, så rätt min vän. Jag är heller ingen som gillar det där när tekniken tar över det enkla. Har vi flera tillfällen varit i sällskap då helt plötsligt någon säger att detta måste vi ta en bild på och skicka till facebook. Varför då tänker jag??? Kan inte bara vi få vara själva i denna stund och glädjas över det vi gör. Vad har de på fejjan att göra med det vi gör nu, vad kan de tillföra oss nu...mer än att störa då det ska fipplas med mobilen. Ibland fundrar jag över hur man i ens barndom kunde klara sig utan mobil och fejjan? Inser att mobilen är ju ett klart framsteg men samtidigt gick det ju bra att ringa personen på kvällen. Hade man bestämt tid och personen inte kom gick man hem och ringde personen på kvällen och frågade vad som gick snett. Vi behöver verkligen inte vara anträffbara dygnet runt. Jag brukar stänga av mobilen eller inte ta med den när jag går ut. Ibland blir man nästan chockad över att den lilla stunden mobilen legat hemma så har jag fått flera missade samtal och sms där det står vad är du? Du svarar inte? Jag brukar skratta då och ringa upp och säga att jag lever och hoppas ni inte ringt polisen, jag tog en promenad runt huset och lyssnade på fåglarna ;-)
SvaraRaderaMan får själv bestämma hur mycket tekniken får ta ens plats. Jag stänger ibland av min tele när jag fikar med någon på stan då jag tycker mötet är viktigt, även om jag står och pratar med någon och det ringer så svarar jag inte. Varför ska den som ringer ha förtur framför dig brukar jag säga och ser att personen sträcker lite på sig, att känna sig prioriterad är sååå viktigt i vårt samhälle och det är bara vi som kan bestämma hur mycket plats teckniken får ta.