Lär er spelvärlden föräldrar

Ja, så skriver Orvar Säfström…

Det är dags att vi engagerar oss i barnens spelande istället för att bara begränsa speltiden, tycker Orvar som själv är spelälskare.

" Det är sånt här som förstör våra barn" Pappan är upprörd och viftar mig i ansiktet med omsläget till "Grand theft auto IV" Han har precis förklarat hur hans tioåriga son ägnade de senaste månaderna åt denna "orgie i våldtäkter" där,"man får poäng för att stycka prostituerade med motorsåg"

Jag, befinner mig i en föräläsningssalen på ett bibliotek i en mellansvensk småstad och just hållit ett två timmar långt föredrag om spel och spelkultur.

Jag ägnade nog 15 minuter åt att förklara att det,precis som inom film och litteratur, finns många titlar helt riktade till en vuxenpublik, verkar ha gått den arga pappan helt obemärkt förbi. Desamma gäller mina tips om att det därför är klokt att som förälder sätta sig in i det europeiska åldersgräns systemet PEGI
Så svårt är det inte, med gradering från 3-18 års ålder ( färgkodat tydligt) och med symboler som förklarar vilka inslag som orsakat åldersgränsen.

Mammor och pappor landet runt skjutsar sina ungar varje vecka på både fotboll och ridning och hockyträningar. På helgerna är det tävling och match, och då ska alla goda föräldrar heja,peppa och sälja varmkorv och , då om så krävs, mucka gräl med domaren. Men när det kommer till spel, ett av svenska barns största fritidsintresse, kan man istället få höra föräldrar som nästan skryter med sitt bristande engagemang.

Att sätta sig ner en timme och få en inblick i "world of warcraft" är för många fullständigt otänkbart, även om barnet skulle råka befinna sig på den högsta nivån och åtnjuta respekt från både jämnåriga och vuxna medspelare från ett tiotal olika länder. Nej, de där spelen är bara strunt och stjäl värdefull tid.

Ingen förväntar sig att du som förälder ska börja spela, levla upp en orc till 85 och starta ett guild. Men att vid frukostbordet kunna fråga sin tonåring hur det gick på gårdagens raid Firelands, visar en delaktighet och nyfikenhet många föräldrar helt saknar i dag. Med lite grundläggande kunskap blir det också lättare att föra en vettig diskussion om gränser för spelandet.

Zlatans mamma tyckte kanske att han skulle ägnat sig lite mer åt skolarbetet,men för den sakens skull satte hon inte upp regler för att han bara fick spela en halvlek om dagen. Barn och ungdomar testar de gränser som vi vuxna sätter upp - en grundläggande del av mognadsprossesen. Det betyder inte att vi uppgivet ska acceptera att mellanstadiebarn ser "Motorsågsmassakern" eller att en tonåringen slutar äta,duscha och gå till skolan för att spelandet tagit över all vaken tid.

Lite kunskap räcker långt. Då vet man att en timmes skärmtid inte räcker i "World of Warcraft" och förhandlar kanske fram en lösning om tre timmar två dagar i veckan istället.
Man vet att de återkommande utspelen om spelens fördärvlighet  bottnar i kulturkonsrvativa  lögner och snedvridna forskningsrapporter. Och man vet kanske att "Grand theft auto IV" är ett uttalat vuxenspel,som varken innehåller motorsågar eller våldtäkter.

Jag ler vänligt mot den upprörda pappan med spelomslaget och frågar lite försiktigt om den tioåriga sonen fått tag på spel med 18- gräns.
Svaret är lika väntat som sorgligt. - Han fick det av oss i julklapp.