Ja nu är valet över, och de blev ju alliansen som segrade med halvmuntra miner.... jag är iallfall glad att de blev så att alliansen vann alltså. För ja tycker dom har mycket bättre familjepolitik än dom röd/gröna. Och just nu i våran livsituation är de viktigast, de vi prioriterar med snart en ett åring och en på väg.
Jag har valt själv att välja bort yrkeslivet på obestämd tid. Inte för att ja inte tycker om att jobba eller engagera mig i samhället, de kanske verkar märkligt för vissa men de är inte så konstigt egentligen. De handlar om värderingar och utifrån de gör jag mina val och prioriteringar.
Jag har ju ansvar för mina barn,de är jag som har de yttersta ansvaret att älska och utbilda, uppfostra och vägleda mina barn. Ge dom en bra grund att stå på helt enkelt. Men i vårat samhälle så förväntas de att jag ska överlåta detta arbete åt och ansvar till andra vuxna...Redan då barnet fyller ett år ska dom lämnas till förskolan, till en plats där dom ska brottas om varje smula uppmärksamhet,med massa andra barn. Till underbetalda vuxna som är överbelastade av för stora barngrupper som tar hand om barnen för att dom får lön, inte för att dom hyser en personlig kärlek till barnen. Och så fortsätter de hela barn och ungdomstiden igenom. Sen får man inte glömma all mobbing, stress och oro och annan misär som frodas i dessa miljöer.
Jag har redan satt Estelle i kö till ett dagis som hon ska får börja på när hon är ca 3 år, så de är inte att ja inte fattar att folk har olika familje situationer eller av ekonomiska skäl eller va de än må vara. Man gör precis som man vill, men ja vill ändå i detta stressade, trendiga, samhälle häva upp en röst för barnen som är våran framtid och de vackraste, finaste, dyrbaraste vi har. Att investera tid, kärlek, engagemang, kvalitetstid och kvantitetstid de kommer vi aldrig att ångra tror jag.
De finns ingen prislapp på såna värden!
25 sep. 2010
18 sep. 2010
Älskade vänner!
Oh vilken lycka att idag få hit en av mina bästa vänner sen 30 år tillbaka.... oj va gammal jag lät ;)
Dom hade varit på semester i Danmark och åkte förbi oss på vägen hem, stannade på middag & äppelpaj.
Vi pratade om allt möjligt, de viktiga i livet, vardagen, de praktiska, husbygge mm. De slog mig hur lätt de är att prata me "gamla" vänner som känner en som man är. Man behöver inte försöka förklara exakt hur man menar eller känner, de liksom bara vet hon. Hon vet nästan va ja menar innan ja ens sagt de, de är nästan som ett gammalt äktenskap man bara vet liksom, man vet ens bra o dåliga sidor. Man vet vart man har varandra i vått & torrt. Trots att de är över 40 mil mellan oss så känns de aldrig så när vi ses. De värsta är att de flesta av mina bästa vänner bor över 40 mil bort......
De kan kännas ibland, just nu när hon åkt med sin underbara familj så kändes de. De gjorde lite ont.. i hjärtat. Att vara mitt i livet i en småstad där jag inte är uppväxt och har en längtan tillbaka "hem" till de mina ( gamla vänner) de kan ja ibland tycka är riktigt jobbigt. De känns på nåt sätt. Ja har underbara vänner här med, allafall några som e mina hjärte vänner men som ja inte känt lika länge förstås. Som jag är oerhört tacksam att ja har. Men just en sån dag som idag när jag sitter här o skriver då saknar ja stunden med Louise, de naturliga, varma, spontan, självklara, hjärtliga, äkta vänskapen.
Då tänkte jag på "hemma" o saknade det.
Här är en fantastisk bild på våra skatter, jag hoppas våra barn blir lika bra vänner som oss Louise
Dom hade varit på semester i Danmark och åkte förbi oss på vägen hem, stannade på middag & äppelpaj.
Vi pratade om allt möjligt, de viktiga i livet, vardagen, de praktiska, husbygge mm. De slog mig hur lätt de är att prata me "gamla" vänner som känner en som man är. Man behöver inte försöka förklara exakt hur man menar eller känner, de liksom bara vet hon. Hon vet nästan va ja menar innan ja ens sagt de, de är nästan som ett gammalt äktenskap man bara vet liksom, man vet ens bra o dåliga sidor. Man vet vart man har varandra i vått & torrt. Trots att de är över 40 mil mellan oss så känns de aldrig så när vi ses. De värsta är att de flesta av mina bästa vänner bor över 40 mil bort......
De kan kännas ibland, just nu när hon åkt med sin underbara familj så kändes de. De gjorde lite ont.. i hjärtat. Att vara mitt i livet i en småstad där jag inte är uppväxt och har en längtan tillbaka "hem" till de mina ( gamla vänner) de kan ja ibland tycka är riktigt jobbigt. De känns på nåt sätt. Ja har underbara vänner här med, allafall några som e mina hjärte vänner men som ja inte känt lika länge förstås. Som jag är oerhört tacksam att ja har. Men just en sån dag som idag när jag sitter här o skriver då saknar ja stunden med Louise, de naturliga, varma, spontan, självklara, hjärtliga, äkta vänskapen.
Då tänkte jag på "hemma" o saknade det.
14 sep. 2010
Varför??
Funderar på varför vissa har så svårt att säga till sina barn vad som är ok att göra och inte? De är väl ändå så ( hoppas jag ) att föräldrar uppfostrar sina barn och inte tvärtom?! Ett litet barn vet inte alltid va som är rätt och fel, vad man får göra och inte. De är därför vi finns där vi deras sida att guida och visa dom hur man gör, man drar inte nån i håret eller puttar dom osv.
Vissa mammor verkar tycka de är pinsamt eller rent av jobbigt att säga till sitt barn när man är i grupp, varför? Barn är inte dumma och som min bvc tant sa " dom är manipulativa redan som små " dom vet va dom vill. Och de är väl charmigt med en vilja och att dom tar för sig. Men samtidigt måste de ju få reda på va som är ok att göra på en kompis eller att man inte fingrar på precis allt hemma hos någon, hur nyfiken man än är, de finns massor av sätt att avdramatisera om dom vill gå på nåt, dom är så snabba o vill vara med där de händer o är nyfikna i allt, så de går att få fokus på annat om du hjälper dom.
Estelle är en liten envis med glad tjej som är nyfiken på livet, hon går gärna fram o pussar på andra barn. Men om hon puttar,slår eller drar nån hårt i håret eller river nån i ansiktet, så givetvis måste ja vara där o säga att man gör inte så. Både visa och prata med henne... joo hon förstår! Jag blir så trött på att mammor ursäktar sig med att ja men han/ hon e så liten hon förstår inte. De gör dom!
Jag är ingen hönsmamma och tror inte att ja har ett perfekt barn på nåt sätt, så jag kan inte förstå varför de är så "känsligt" att säga till andras barn. De är väl bara ett + att andra vuxna kan säga till även min dotter jag tar inte illa upp på de, tycker de är bra att andra säger till så hon vet vart gränser går. För barn mår bra av gränssättning!
Var på en aktivitet idag nämligen där jag tog illa upp för att en mamma där aldrig sa till sitt barn, detta barn gick på många av dom andra där lite väl hårdhänt och då skrattade mamman bara o sa oj då.... Estelle är rätt tålig o jag springer inte efter henne så fort hon ramlar, hon gråter om de gör ont elelr hon blir rädd. Men detta barn tog tag i henne o drog henne med sig i över golvet o till slut slängde ner henne så hon ramlade bakåt och slog till huvudet så hårt att örat fick sig ett rejält slag, de blev alldeles rött o en blodåder på örats överkant sprängdes, hon är röd än idag fast de hände i förrgår. Hon gallskrek o den mamman skratt till o sa ojdå de gick visst lite hett till heheh...
Jag tog bara Estelle o gick tyst därifrån o tröstade henne. Detta var första gången man träffade dessa mammor och barn, men fortsätter detta så får jag prata me denna mamma. De är ju inte barnets fel att den har en mor som skrattar så fort man gör nåt dumt. Får man aldrig höra att de är jajja så vet man ju inte....
Ja ja, de var dagens händelse o tankar.... vissa är mer konflikt rädda än andra så är de ju. Men de blir lite ansträngt att umgås med nån som inte sätter gränser & man själv är noga med de. De är min personliga åsikt!
Ta hand om er kära mammor & pappor som troget ger er tid & kärlek, tålamod och uppfostrar era skatter.
Vissa mammor verkar tycka de är pinsamt eller rent av jobbigt att säga till sitt barn när man är i grupp, varför? Barn är inte dumma och som min bvc tant sa " dom är manipulativa redan som små " dom vet va dom vill. Och de är väl charmigt med en vilja och att dom tar för sig. Men samtidigt måste de ju få reda på va som är ok att göra på en kompis eller att man inte fingrar på precis allt hemma hos någon, hur nyfiken man än är, de finns massor av sätt att avdramatisera om dom vill gå på nåt, dom är så snabba o vill vara med där de händer o är nyfikna i allt, så de går att få fokus på annat om du hjälper dom.
Estelle är en liten envis med glad tjej som är nyfiken på livet, hon går gärna fram o pussar på andra barn. Men om hon puttar,slår eller drar nån hårt i håret eller river nån i ansiktet, så givetvis måste ja vara där o säga att man gör inte så. Både visa och prata med henne... joo hon förstår! Jag blir så trött på att mammor ursäktar sig med att ja men han/ hon e så liten hon förstår inte. De gör dom!
Jag är ingen hönsmamma och tror inte att ja har ett perfekt barn på nåt sätt, så jag kan inte förstå varför de är så "känsligt" att säga till andras barn. De är väl bara ett + att andra vuxna kan säga till även min dotter jag tar inte illa upp på de, tycker de är bra att andra säger till så hon vet vart gränser går. För barn mår bra av gränssättning!
Var på en aktivitet idag nämligen där jag tog illa upp för att en mamma där aldrig sa till sitt barn, detta barn gick på många av dom andra där lite väl hårdhänt och då skrattade mamman bara o sa oj då.... Estelle är rätt tålig o jag springer inte efter henne så fort hon ramlar, hon gråter om de gör ont elelr hon blir rädd. Men detta barn tog tag i henne o drog henne med sig i över golvet o till slut slängde ner henne så hon ramlade bakåt och slog till huvudet så hårt att örat fick sig ett rejält slag, de blev alldeles rött o en blodåder på örats överkant sprängdes, hon är röd än idag fast de hände i förrgår. Hon gallskrek o den mamman skratt till o sa ojdå de gick visst lite hett till heheh...
Jag tog bara Estelle o gick tyst därifrån o tröstade henne. Detta var första gången man träffade dessa mammor och barn, men fortsätter detta så får jag prata me denna mamma. De är ju inte barnets fel att den har en mor som skrattar så fort man gör nåt dumt. Får man aldrig höra att de är jajja så vet man ju inte....
Ja ja, de var dagens händelse o tankar.... vissa är mer konflikt rädda än andra så är de ju. Men de blir lite ansträngt att umgås med nån som inte sätter gränser & man själv är noga med de. De är min personliga åsikt!
Ta hand om er kära mammor & pappor som troget ger er tid & kärlek, tålamod och uppfostrar era skatter.
8 sep. 2010
En helt vanlig torsadag!
Ännu en solig, varm dag med lita kall vind. Började dagen me en härlig dusch sen kom min älskade syster med nybakt bröd och vi åt frulle ihop. Sen satt hon och jag o spåna och "jobba" lite. Sen super god lunch me svärmors hemmagjorda köttbullar, kokpotatis, lingon, gurka och brunsås. Efter de ut i trädgården och plocka äpplen, Estelle sprang omkring lycklig av att var ute, satte upp gungan i äppelträdet så hon fick gunga. Henrik min man klippte gräset och ja satte mig på trallen och njöt av uteplatsen och stunden, en helt vanlig torsdag o vi är hemma hela familjen och bara hänger i trädgården såå mysigt. Efter att Estelle totalt smutsat ner sig o äter jorden så går vi in...
Elin ringer och undrar om ja vill ha spontanbesök av henne o barnen Såklart ja vill ;)
Så sitter vi och mys pratar om livet och dubbelvagnar, och kombibilar.
Kvällsmaten får vi avnjuta hos Viola& Jonas som flyttat till ett super fint radhus. Tack för en mysig kväll vänner!!
Elin ringer och undrar om ja vill ha spontanbesök av henne o barnen Såklart ja vill ;)
Så sitter vi och mys pratar om livet och dubbelvagnar, och kombibilar.
Kvällsmaten får vi avnjuta hos Viola& Jonas som flyttat till ett super fint radhus. Tack för en mysig kväll vänner!!
7 sep. 2010
Göteborg!
Så härlig höst dag, solen skiner och de är lite kall vind men ändå varmt. Vi stack till Götet efter lunchen hela familjen. Gick o strosa jag köpte ett par snygga kängor och min man ur snygga jeans. Så skulle vi fika... blir så irriterad på många cafe/lunchrestauranger som har satt upp skyltar med en barnvagn överkryssad. Innan ni dömer mig nu : Så har jag full förståelse för att man inte vill ha massa mammor + skrikiga barn o man bara sitter o pratar o tar en kaffe, de fattar jag. Men varför så många ställen? vart ska vi familjer fika/ äta på Mc donken? Jag tänkte att ja struntar i den skylten och bar går in, men se de gick inte då sa hon bakom disken så här: alltså vi tycker om barn men vi har en barnvagnsparkering där...eh var? Jo vid dörren jasså där ...? Där EN barnvagn kan stå?! Helt otroligt va tänker dom med?
De blev en snabb fika och sen shoppa vi loss på Zara!!
De blev en sen kväll vi var hem straxt efter 21 då va lilla snorpan trött... och super lätt att lägga ;)
De blev en snabb fika och sen shoppa vi loss på Zara!!
De blev en sen kväll vi var hem straxt efter 21 då va lilla snorpan trött... och super lätt att lägga ;)
6 sep. 2010
Vilken smakupplevelse!
En sån kväll.... tyvärr glömde jag fota så irriterande men gå gärna in på hans sida så får ni kanske ett hum av de jag ska berätta. www.lacucinaitaliana.nu hade fått ett presentkort dit på 1400kr vilket jag tyckte var mycket pengar och tänkte att man säkert kunde gå dit flera gånger, men jag bedrog mig ;) de fans "lilla" menyn och "stora " menyn dvs lilla kostade 499kr per person och den stora 899kr. Vi ville självklart ta den stora nu när vi kommit hit. Då kom menyn in de stod inget på hemsidan ang maten så vi tänkte att de får vi väl se när vi kommer dit. Men de stod bara välkomna hit och en matberättelse som tar oss från Nepal och framåt. Kyparen berättar att kärlek & mat är de viktigaste i livet och att här ska dom överraska oss med olika rätter från hans resa. Vi som är vrålhungriga väntar med spänning..
De är som att sitta i hans vardagsrum de får bara plats 18 personer de sitter bara ett par till bredvid oss och de är knäpp tyst i restaurangen. Vi får först in ett bröd som är gjort på surdeg och torkat nötkött. De var helt ok och efter de kom de in en scampi med mango sås och ruccola samt riven apelsin. De föll mig inta alls på läppen, och ja tänkte hjälp jag kommer inte att bli mätt, vi får stanna nånstans på vägen hem.
Sen kom värdens minsta Margarita pizza in som man skulle äta med händerna och doppa i värdens godaste tomatsås med mozzarella. Efter de kom de in flera små rätter som va ljuvliga och vi njöt verkligen och har aldrig fått sån uppassning av en kypare, så fort man hade ett halvt glas så kom dom och fyllde på. Fråga om de smaka bra och man satt inte länge o väntade på alla rätter. Vi hade tagit i på parkeringen och lagt i 2,5 timmar men som sagt 2,5 timmar senare har vi inte fått in alla våra rätter än :)
De kom räkor & pilgrimsmusslor men så goda tillbehör o sammansättningar o blandningar så man trodde inte de skulle passa men de riktigt smälte i munnen. De va sååå gott! Till varmrätt blev de kalvfilé med en friterad boll som innehöll ris,och grönsaker. Samt rödvinssås med kantareller. Och vi fick även en hälleflundra med hericoverts och en jordärtskocka pure. Sen fick vi några fantastiska ostar och flera efterrätter bla panacotta. Detta va så mysigt koncept som jag aldrig upplevt förut, de kanske inte passar alla, men jag vill ändå rekommendera detta varmt.
De var så man rulla ut, helt proppmätta. Vi tog en promenad en härlig promenad i den friska kvällen. Så skönt att andas lite stadsluft! Sen körde vi hemåt igen, våra lilla skatt hade vi lämnat hos farmor & farfar där hon sussa gott. Väl hemma hade jag fått Mama och min man sin fuzz tidning så vi la oss och läste innan vi somnade gott så mätta o goa.
De är som att sitta i hans vardagsrum de får bara plats 18 personer de sitter bara ett par till bredvid oss och de är knäpp tyst i restaurangen. Vi får först in ett bröd som är gjort på surdeg och torkat nötkött. De var helt ok och efter de kom de in en scampi med mango sås och ruccola samt riven apelsin. De föll mig inta alls på läppen, och ja tänkte hjälp jag kommer inte att bli mätt, vi får stanna nånstans på vägen hem.
Sen kom värdens minsta Margarita pizza in som man skulle äta med händerna och doppa i värdens godaste tomatsås med mozzarella. Efter de kom de in flera små rätter som va ljuvliga och vi njöt verkligen och har aldrig fått sån uppassning av en kypare, så fort man hade ett halvt glas så kom dom och fyllde på. Fråga om de smaka bra och man satt inte länge o väntade på alla rätter. Vi hade tagit i på parkeringen och lagt i 2,5 timmar men som sagt 2,5 timmar senare har vi inte fått in alla våra rätter än :)
De kom räkor & pilgrimsmusslor men så goda tillbehör o sammansättningar o blandningar så man trodde inte de skulle passa men de riktigt smälte i munnen. De va sååå gott! Till varmrätt blev de kalvfilé med en friterad boll som innehöll ris,och grönsaker. Samt rödvinssås med kantareller. Och vi fick även en hälleflundra med hericoverts och en jordärtskocka pure. Sen fick vi några fantastiska ostar och flera efterrätter bla panacotta. Detta va så mysigt koncept som jag aldrig upplevt förut, de kanske inte passar alla, men jag vill ändå rekommendera detta varmt.
De var så man rulla ut, helt proppmätta. Vi tog en promenad en härlig promenad i den friska kvällen. Så skönt att andas lite stadsluft! Sen körde vi hemåt igen, våra lilla skatt hade vi lämnat hos farmor & farfar där hon sussa gott. Väl hemma hade jag fått Mama och min man sin fuzz tidning så vi la oss och läste innan vi somnade gott så mätta o goa.
3 sep. 2010
1 sep. 2010
Choco chocolate chip cookies
Recept till ca 20 st
225g choklad
125g smör eller margarin
1ägg
2 2/1 dl farinsocker
1/2 dl vispgrädde
4 dl vispgrädde
1/2 tsk bakpulver
1krm salt
100g vit choklad
Smält 125g choklad o smöret, vispa ägg o socker poröst o häll i grädden o chokladbla. Blanda de torra ingredienserna och rör ihop smeten till en smidig deg. Grovhacka chokladen samt den vita o blanda i degen, forma den till bolalr på en smord plåt. grädda i 175° i ca 12 min. Lycka till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)