Min dotter är snart 11 månader. Hon kan inte gå men hon kryper snabbt. Hon kan inte uttala ett enda ord, men hon har olika skrik för olika behov. När jag ropar hennes namn får jag en vag känsla av att hon reagerar, men det kan kan vara inbillning. Hon är en fullständigt aningslös och underbar liten individ. Men karaktärsdragen har börjat formas, även om hon inte kan artikulera dem. Hon är ett ljuvligt medvetande in the making. Det är skört och det händer just nu.
De flesta föräldrar i Sverige lämnar sina barn till förskolan när de är i den här åldern.
När jag ser min lilla dotter sitta på golvet framför mig, som en egen liten människo-ö på det stora havet, så känner jag starkt att tanken att ta in henne på förskolan känns fel- det känns direkt motbjudande.
I den åldern behöver de en vuxens totala uppmärksamhet, hela tiden. Även om de erfarenheter jag haft av förskolepersonal är mycket god, så säger det sig själv:ansvarar tre lärare över 20 barn så blir alla barn inte sedda. Ja är inte ensam om att tycka det här. De flesta av oss föräldrar vet med oss att vi gör våra barn illa. Jag har sett det själv,förtvivlade föräldrar som lämnar gråtande bebisar på dagisgolven, har har sett det här föräldrarna sen, hur de sätter sig i sina bilar och gråter med huvudet mot ratten. Det är fel, det känns i hela kroppen. Vi föräldrar utgör ett kollektivt, massivt dåligt samvete. Ändå gör vi det, föra att vi måste. Vi måste tillbaka till våra jobb, tjäna våra pengar, försörja vår familj. Samhället är konstruerat på det här sättet.
Vi skadar våra barn, men det är inte vårt fel. Vi är tvingade att göra det.
Tänk om staten kunde förstå det här. Tänk om de kunde hjälpa oss att hjälpa våra barn.
Tänk om vi alla hade möjligheten att själva förfoga över de pengar som staten lägger på att våra barn går i förskolan. Tänk om vi kunde få bestämma själva! Tänk om vi alla hade möjlighet att vänta tills våra barn är åtminstone två år gamla.
Någon invänder säkert och säger att det blir för kostsamt.
Kanske är det läge för staten att lägga en extra slant på saken. Kanske kunde Reinfeldt skita i de där hopplösa skattesänkningarna. Jag tror många svenska skulle gå med på någon hundring mindre per år om vi i gengäld fick gladare, tryggare, friskare barn.
Alex Schulman
Ja där satt den. Så kortfattat och bra,och sant. Vad jag vet är det bara lilla (KD) som kämpar för föräldrar "rätt" att välja om man vill vara hemma eller inte. Vi har som sagt var väldigt olika livs situationer och vissa "måste" jobba och kan inte välja vara hemma fast dom vill. Men jag kan känna spontant att man Alltid har ett val. Man kan leva snålt en tid om man prioriterar om. Oftast känns de inte som att de är där problemet ligger när man har diskuterat med vänner/mammor om att vara hemma lite längre....
Alla gör som dom vill, men det är så bra att detta kommer upp igen. Tack Alex!!
Önskar er en go sönda kväll.
Kram C
