Varför??

Funderar på varför vissa har så svårt att säga till sina barn vad som är ok att göra och inte? De är väl ändå så ( hoppas jag ) att föräldrar uppfostrar sina barn och inte tvärtom?! Ett litet barn vet inte alltid va som är rätt och fel, vad man får göra och inte. De är därför vi finns där vi deras sida att guida och visa dom hur man gör, man drar inte nån i håret eller puttar dom osv.

Vissa mammor verkar tycka de är pinsamt eller rent av jobbigt att säga till sitt barn när man är i grupp, varför? Barn är inte dumma och som min bvc tant sa " dom är manipulativa redan som små " dom vet va dom vill. Och de är väl charmigt med en vilja och att dom tar för sig. Men samtidigt måste de ju få reda på va som är ok att göra på en kompis eller att man inte fingrar på precis allt hemma hos någon, hur nyfiken man än är, de finns massor av sätt att avdramatisera om dom vill gå på nåt, dom är så snabba o vill vara med där de händer o är nyfikna i allt, så de går att få fokus på annat om du hjälper dom.

Estelle är en liten envis med glad tjej som är nyfiken på livet, hon går gärna fram o pussar på andra barn. Men om hon puttar,slår eller drar nån hårt i håret  eller river nån i ansiktet, så givetvis måste ja vara där o säga att man gör inte så. Både visa och prata med henne... joo hon förstår! Jag blir så trött på att mammor ursäktar sig med att ja men han/ hon e så liten hon förstår inte. De gör dom!

Jag är ingen hönsmamma och tror inte att ja har ett perfekt barn på nåt sätt, så jag kan inte förstå varför de är så "känsligt" att säga till andras barn. De är väl bara ett + att andra vuxna kan säga till även min dotter jag tar inte illa upp på de, tycker de är bra att andra säger till så hon vet vart gränser går. För barn mår bra av gränssättning!
 Var på en aktivitet idag nämligen där jag tog illa upp för att en mamma där aldrig sa till sitt barn, detta barn gick på många av dom andra där lite väl hårdhänt och då skrattade mamman bara o sa oj då.... Estelle är rätt tålig o jag springer inte efter henne så fort hon ramlar, hon gråter om de gör ont elelr hon blir rädd. Men detta barn tog tag i henne o drog henne med sig i över golvet o till slut slängde ner henne så hon ramlade bakåt och slog till huvudet så hårt att örat fick sig ett rejält slag, de blev alldeles rött o en blodåder på örats överkant sprängdes, hon är röd än idag fast de hände i förrgår. Hon gallskrek o den mamman skratt till o sa ojdå de gick visst lite hett till heheh...
Jag tog bara Estelle o gick tyst därifrån o tröstade henne. Detta var första gången man träffade dessa mammor och barn, men fortsätter detta så får jag prata me denna mamma. De är ju inte barnets fel att den har en mor som skrattar så fort man gör nåt dumt. Får man aldrig höra att de är jajja så vet man ju inte....

Ja ja, de var dagens händelse o tankar.... vissa är mer konflikt rädda än andra så är de ju. Men de blir lite ansträngt att umgås med nån som inte sätter gränser & man själv är noga med de. De är min personliga åsikt!

Ta hand om er kära mammor & pappor som troget ger er tid & kärlek, tålamod och uppfostrar era skatter.