Läste i en insändare i tidningen som gjorde mig lite upprörd... de handlade om att barn och ungdomar tvingas in i vuxnas sexfixering, Johan Hakelius krönikör i affärsvärlden utryckte en oro över den extrema sexualliberalismen, som oftast får stå oemotsagd och inte ifrågasättas.
Jag läser vidare och tror knappt de är sant de jag läser, va sjukt. RFSU har en frågelåda för 8-14 åringar som en före detta RFSU psykolog ansvara för, där de finns frågor som hur man kan förändra smaken på sperma, liksom de är för tidigt att ha sex när man är 12- 13 år. Man blir ju rädd när man läser detta, va hände med vårt samhälle? Vår moral, våra värden och hur mår dessa små barn för man är inte vuxen när man är 12 eller 13 år. Även fast man tyckte man va stor själv, när man gick i 7:an men de har man ju insett att man hade ju inte koll....
Min tankar går ju till föräldrar till dom här barnen och tonåringarna, va gör dom? Tar dom inget ansvar eller pratar om sånt här hemma, undra ja spontant. Reagerar inte föräldrarna på om de undervisas eller om man får besök av RFSU tidigt i klassen. Bryr dom sig inte eller orkar dom inte?
De finns nån tidning i Malmö som skrivit om att dom redan i förskolan/dagis ska möta sexlekar med iver, och varför inte särskilda rum där småbarnen kan vara i fred med sina sexlekar - utan tabun!
Ja de är verkligen så man mår illa när man läser de. Jag vill då inte ha mina barn på nån sån förskola där de uppmuntras i sån tidig ålder då dom varken har behov eller förståelse för va detta är. Nä låt barnen få var barn och leka när dom e så små.
Markus Birro uttrycker i Expressen (16 februari) att inget får vara heligt längre. Allt ska släpas i smutsen. Jesus blir bög i läderbyxor... är de radikalt att omänskliggöra grundläggande värden som livets okränkbara värden, Gud, kärlek och sexualiteten?
Ja de är inte klokt va man kan gå igång på en insändare... men jag sitter ju här hemma på dagarna inte har jag några arbetskamrater att diskutera med, inte så mycket tidningar heller som jag kan eller har tid att läsa, så när jag väl läste detta så blev ja upprörd. Så då är ju detta min blogg som är som ett bollplank för mig, och som en dagbok eller som terapi för mig själv vissa gånger...
Ja, ja nu har jag även pratat med en vän på telefonen och vi diskutera detta lite, jag har ju så små barn än har varken skola barn eller barn på dagis. Så jag vet ju inte hur snacket är och hur de funkar där ute i praktiken om detta. Men de fick jag reda på ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar