Min älskade dotter!

Vilken dag, vår välkommen hit!! Så underbart att sitta i solen på altanen, fram åkte grillen och goda hamburgare blev det! Vi har tänkt köpa en gungställning till Estelle för hon älskar nämligen att Gunga. Och sen en sandlåda såklart. Så vi packa in oss i bilen och drog till jordnära för att kolla vad dom hade för utbud. Vi stanna till stängning och på vägen till bilen ville Estelle gå balansgång på muren som fanns där, hon håll mig i ena handen och vips så trilla hon ner, de var inte högt alls men rent reflexmässigt drog ja tag i armen (hon höll mig ju i handen) och hon grät till för hon ramla ju men jag såg direkt att armen hängde och jag förstod att ja dragit den urled ;(  jag sa till min man vi får åka till akuten direkt. Jag var nämligen själv där väldigt mycket som liten för mina föräldrar drog min arm ur led ofta, jag minns att de gjorde ont och att jag brukade få en tablettask Pim pim båtar för er som kom ihåg va de var. Allfall hon satte sig tyst i bilen och hela vägen var hon knäpp tyst, först trodde vi hon somnat. Men när vi stannat vid ingången till akuten satt hon bara tyst o titta, hon rörde inte armen jag tog henne i famnen och gick in, Henrik o Matteo satt kvar i bilen. Vi fick komma in direkt som tur var, två äldre sjuksystrar tog emot. Estelle sa inget, dom fråga va som hänt och jag kände mig som världens sämsta mamma som gjort detta på henne. Men dom va så snälla och sa att de händer så lätt.. jasså?

De skulle komma en läkare ganska snart, vi satt bara några minuter som kom han doktor Johan. Han var jätte go och pedagogisk satte sig på huk och hälsa på Estelle, hon titta på honom men sa inte ett ord.Han frågade om hon fått smärtlindring, tanterna titta på varandra och sa nej de har hon inte. Oh de tycker jag va snålt.Sen sa titta hon på Estelle o sa hon  hade fina röda naglar och sa att hon hade varma fina händer. Jag sa till Estelle att mamma vet hur ont detta gör och först gör de jätte ont sen blir de bra. Hon bara titta på mig. Sen tog han o kände på nyckelbenet och axeln och när han kom till armbågen så så vred han till armen de sa "klick" så sa han nu har jag nog botat henne. Och min älskade ung sa inte ett pip inte en tår inget bara en blick som va osäker och en läpp som va på väg att darra. Men ja titta på mitt vackra barn och sa nu e de över o kram henne. Min duktiga flicka, va jag är STOLT över dig! Du är min älskade och världens bästa Estelle!! Han sa att de hette nåt på Piglux.... eller nåt de va inte urled utan de finns ett smalt och ett tjockt ben i armen och vid armbågen kan den vi kraftigt ryck hoppa ur, vilket hade hänt här. Så han förklara för mig att vissa barn har lättar för att få detta än andra men de går helt över i skolåldern. Så han trodde ja själv hade varit ett sånt barn. Så nu får vi tänka på de, så lätt att man dra upp henne när hon ramlar eller man leker hej hopp o drar i armen eller i badbaljan ja listan görs lång på tillfällen man kan ta tag eller dra upp henne. Men nu får vi ändra på det o ta under armhålan i stället när man lyfter