Kämpa för varenda unge...

Har funderat idag på hur  otroligt orättvis de är i världen. Såg på humorgalan igår och vad Unicef gör för barnen runt om i världen. Vilka gripande reportage, man var otroligt berörd. De är så starka känslor när man har barn, de är svårt att förklara men jag tycker jag blev känsligare när jag fick egna barn. 

De visade bla en farmor som tagit hand om alla hennes barnbarn dom var 6 st tror jag. Föräldrarna fanns inte och hon var ju en gammal dam. Ur söt och ett par av barnen var tvillingar en tjej och en kille på 1 1/2 år typ. Då gör de ont i mig... vem ska dessa barn växa upp med och kanske inte ens få växa upp med sina syskon. Fy va hemskt och grymt.Man vill bara adoptera dom allihopa. Andra visade små flickor som jobbade, samlade skräp och sålde pantflaskor mm. Tanken på att min lilla Estelle skulle gå ut och jobba på dagarna för att bidra till matkassan är ju så fjärran. Så vi har de fantastisk här, trots att man kan bli irriterad för att man får vänta länge på jouren på akuten.. men hallå dessa får inte ens nån sjukvård. Dom har inte mat eller pengar ens, här går vi gratis med barnen. De är verkligen nåt vi ska va tacksamma över.

De är lätt att ta saker för givet, och på ett sätt måste vi ju det för vi lever ju här och nu. Och med dessa förutsättningar. Men vi kan verkligen hjälpa till och jag hoppas att Unicef inte finns om 40 år. Då alla barn ska ha de bättre. Mina barn ha varsitt fadder barn, de fick dom i julklapp och de tycker jag är viktigt att lära dom med. Lite tidigt kanske men ändå. 

En solig go dag har de varit, nästan för varmt så här plötsligt. Vi har liksom inget här som är roligt för barnen, vill verkligen ha rutschkana, gungor och sandlåda. Så mycket man vill ha och ska fixa med hela tiden.

Titta på lite resor med.. hjälp va sugen man blir. Men de kostar inget att titta och man kan ju vilja mycket för det!

Nu ropar sängen på mig... 

Kram♥