Hett ämnen "egen tid"

I sommar har jag diskuterat med vänner och läst artiklar om detta "stora" samtalsämne..... Egen tid.

Som verkar vara ett nytt påfund om man bara går tillbaka si så där 10 år...våra föräldrar använde inte det uttrycket så som vi idag använder det. Att de är viktigt att göra saker själv är väl vare sig en nyhet eller nåt konstigt. Vi har alla behov av det oavsett singel,par eller mamma/pappa!

Det som fascinerar mig är väl snarare hur otroligt viktigt det verkar vara och speciellt för den(för mig) lite yngre generationen.


Visst finns det ju givetvis stunder då jag ber  om barnvakt, men inte för att jag vill ha egen TID. Och då menar jag gå på stan, äta lunch ute själv eller nåt i den stilen. Det är antingen jobb,tandläkartid,läkartid,och så frisör tid och det är i för sig egentid. Men oxå nåt nödvändigt ont man gör när man har hår och vill vårda sitt yttre.Min mamma kan däremot ringa på och be att få låna Estelle ibland, eller spontant ta med barnen till skogen. Då har jag inte tackat nej, utan passat på att sova eller bara städa undan. Men ja rusar inte ner på centrum och frågar hur länge dom blir borta så jag vet om ja kan sticka och göra nåt själv...

Min svägerska har sina föräldrar i Uppsala och det är i för sig inte vrål långt, men hennes föräldrar har oxå flera barnbarn i den staden dom jobbar med fast att dom är pensionärer och det är inte alltid så lätt att få till det. Ja vet att min svägerska åker dit och hälsar på och tvärtom.
Men som hon sa visst hade de underlättat att kunna gå till läkaren själv utan fyra barn. Vilket jag VERKLIGEN förstår men som ja sa det beror ju på vilken läkare man ska träffa, gynekologen vill man ju gärna inte ha med sig en drös med småbarn  till.Då är det skönt om man kan ha nån barnvakt.
Men hennes man jobbar en del och det kan även innebära att han ligger borta en längre tid. Såklart jag fattar att hon skulle behöva/vilja ha lite avlastning med fyra barn. Det vore ju att ljuga annars. Men jag har aldrig hört henne gnälla över det, så visst har jag det bra jämfört med henne, som har mina föräldrar nära som skulle kunna hjälpa till lite då om min man var bortrest. Mina föräldrar bor visserligen på samma gata som oss och jag har förstått att många tror att jag har massa hjälp och barnvakt ofta. Men så är inte fallet.Det kan gå en vecka utan att vi sett varandra och de är inte nåt konstig alls tycker jag. Dom är visserligen pensionärer med, men jobbar en hel del och har ju rätt till lite eget liv så här på ålderns höst.Sen har dom ju flera barnbarn i denna stad med.  Att dom cyklar förbi och man säger hej är ju en sak, eller att vi hälsar på varandra och tar en fika. Det har inget med barnvakt och egen tid att göra.Men visst uppskattar jag att ha dom när, för nu när jag mått dåligt i våras hjälpte dom med hämtning o lämning flera ggr i veckan på dagis. Ja fick vila och dom tog barnen med sig hem en stund,det var guld värt.Men ja har aldrig varit på egen tid och bett dom ta barnen. Åkt och shoppat i stan eller bara varit hemma en hel dag och slöat och myst. Nä, det är oftast när jag verkligen behöver jobba eller har nåt bokat möte,läkarbesök osv.  Men bara för att man har föräldrar i samma stad ska man väl inte utnyttja dom som barnvakt för att själv vara ledig, jag förstår inte det.
Min syster har med fyra barn eller fem egen butik och en hund... jo, dom är som små barn dom där hundarna i allafall om man har en liten hund som dom. Det tar ju oxå enormt mycket tid, visserligen har hon större barn som är mer självgående men det är ju andra saker med större barn. Som dom brukar säga och det ligger ju en sanning i det "små barn små problem, stora barn stora problem"
Sen får man lägga ordet problem i vad man vill!

Men ja prenumerera på "vi föräldrar" jag läste nyss en "Mama" där detta ämne tas upp väldigt mycket. Hur viktigt det är med egen tid, min fråga är då vad gör man/du på den tiden som är så viktigt att du måste lämna bort dina barn?

Att få städa själv, gå på centrum eller ännu hellre åka till stan läs Göteborg skulle ju vara rena lyxen såklart. Det jag inte fattar är varför man inte kan gör det en lördag när barnens pappa är hemma? Det är väl då man ska passa på, så dom får lite tid med barnen och kan komma in i hur det är att vara hemma en dag med barn. 
Jag kan inte minnas att vi var mycket bortlämnade som små, min farmor o farfar bodde i Småland och min mormor och morfar i Norrland.Sen när vi vart lite större flytta min mormor & morfar till oss i Vallentuna. Då minns ja att jag cyklade dit själv eller med en kompis och hälsade på, eller sov över. 
Sen fanns det tider jag minns svagt att vi hade dom som barnvakt när mina föräldrar var på semester själva eller åkte skidor i alperna med sina vänner. Men det var inte många gånger vad jag minns.....

Varför sätter man barn till världen om man ändå bara vill jobba, göra karriär och ha egen tid resten?

Jag förstår inte det, jag förstår inte heller varför förskollärare häver upp sin röst och skäller på föräldrar som inte reagerar på stor barngrupper och att man inte sköter sina tider. Dvs fuskar och går på stan, är ledig fast man skrivit att man jobbar och har sina barn på dagis. Eller föräldrar som är hemma med syskon, som jag är. Men som jag skrivit förut jag tar gärna bort dom därifrån det är självklart att ja ska ha dom hemma om det tar plats för 15 timmars barn. Dom har ju ändå en förälder hemma, klarar mammor idag inte av att ha två av sina egna barn hemma eller??? 
Jag undrar snarare va det är för mesiga förskollärare som inte gör sina röster hörda och går i strejk, då hade samhället stannat kan jag säga. Men med Sveriges sämsta fack förbund och som jag nog får säga "en svag grupp" gör dom ju ingenting. Jag har inte läst/hört nåt om att dom hävt upp sin röst och gör motstånd för att grupperna är för stora, att dom vägra arbeta under dessa förhållanden  med allt vad det innebär i hög volym mm. Om dom ser att barn far illa av detta som dom så tydlig skriver till föräldrarna vilket jag inte fattar nåt av alls. Gå till er chef GÖR NÅT!! Den erfarenhet av förskolan jag har så uppmuntrar dom föräldrar att lämna barn så länge och så tidigt i ålder som möjligt. Det är chockande och obehagligt tycker jag. Nu drar ja alla lite över en kam här, men jag tror inte jag är ute o cyklar så om du ser hur förskolan och  samhället är uppbyggt. In med dom så tidigt som möjligt, att vara hemma med barn idag är ute och dumt och vårdnadsbidraget är så lågt så det är fånigt, jämfört med vad en dagisplats kostar i månaden. Så får man ändå hör att man inte jobbar när man är hemma med barn? Eh, jag förstår inte kom gärna och var med oss en dag känner jag då!

Sen kan väl föräldrar oxå få sig en dänga av att inte utnyttja förskolan, som uppenbarligen många gör. Om som ja läste en pinsam insändare här i småstaden i vår tidning av pappor som var hemma med ett litet syskon på si så där ett år, men hade ett äldre syskon på 3-4 år. Dom tyckte det var såå orättvist av vår stad att låta dom gå 15 timmar bara... dom tyckte dom skulle gå 8 timmar full dag. Det var så svårt att hitta på saker sa dom. Ja, blev mållös... en annan som går hemma på en lön med ett fjuttigt vårdnads bidrag och kommer kämpa för att inte allas ha dom full tid nångång  på dagis,förrän dom är så stora att dom inte vill ha mig hemma mer.Undrar vad som snurrar i skallen på dom, varför orkar dom inte vara hemma med ett sånt stort barn. Varför är dom hemma med ett litet barn och sen vill lämna bort nån som du kan prata och ha kul med till förskolan? Jag förstår inte...Vad gör en sån pappa undra jag snarare?
 Sen vi bestämde oss för att få barn pratade vi igenom hur vi ville leva och ha det. Dvs att våra barn det vackraste, dyrbaraste vi har skulle vi lämna bort till en institution och där skulle nån tant uppfostra dom, höra deras först ord, se dom ta första steget eller lära sig cykla. Nää, det vill inte jag. Vi vill ha det största inflytandet på våra barn, vi vill vara med dom underbara små liven så mycket vi kan. Trots att jag mellan varven längtar bort och vill sova själv och sova ut. Ha det tyst och äta varm mat utan att bli avbruten. Men vi har VALT att få barn och då får vi som är vuxna ta det ansvaret själva tycker du inte?

Att blondinbella ska bli mamma läste jag precis, hon skulle vara hemma ett tag sen skulle hennes kille ta över och hon skulle jobba mycket hemifrån. Det som gladde mig i den intervjuven var att hon skrev "att bland hennes vänner märkte hon en skillnad  och det var att hennes vänner prioriterade mer att vara med familjen och tjäna mindre, för tiden var viktig då inte egntiden" det var intressant och lite kul att se att dom måste sett en baksida med att bara jobba och inte ta tid med sin familj eller hur tolkar du det? Jag som tycker att dom yngre verkar vilja ha mer egen tid, men inte så här unga Blondinbella är ju bara 22 år. Då tänkte jag att man är ung och inte har en tanke på att bli mamma än. SÅ den generationen verkar ju ändå sett nåt dom inte vill härma i sina liv med barn.....

Nu känns det som jag bara suttit och skrivit det jag tänkt utan att formulera eller tänka igenom mina uttalanden. Men jag har inte den tiden, barnen går här på nålar och vi ska nu ut på en utflykt nånstans... det regnar och så är det uppehåll, ös regnar och sen uppehåll. Så på regnstövlar och paraplyn!

Önskar er alla en skön dag oavsett vart i vårt land du befinner dig! 

Kram på er / C