S E M E S T E R

Det går alltid alldeles för fort när man har kul, visst är det så?!
Vi har varit på High Chaparall med hela min goa familj. Det var grymt mysigt, tittade på Lucy Luke och åkte tåget, hoppade av i mexico land åt gott där.Fortsatte förbi indian landet och sen tog vi oss alla ett dopp i poolen och åkte vatten rutchkana, det var grymt skönt att svalka sig lite. Sen var det stora cowboy showen så grymt duktiga dom var... 

Har du inte varit där så rekommenderar ja verkligen dig att åka dit,du blir inte besviken!
Vi åt sen gott i Jönköping och tog oss sen till Elit hotell precis vid vättern så vackert!
Jätte stort rum och fyra sängar, men kaffe och the kokare och kylskåp. Jag säger Scandic lär er av dom!!

Vi fortsatte sen upp mot framsidan av vårt vackra Sverige!
Barnen var så trötta att dom nästan sov hela vägen, i Märsta stannade vi hos min gamla goa vän och hennes familj Monika. Där bjöds på god middag när vi kom fram och tjejerna började leka direkt, hon heter Dominic och är 6 år men dom lekte direkt mamma/ pappa barn.

Mysiga dagar hade vi där,vi åkte till Sigtuna och badade i mälaren,sen åt vi våfflor nere vid hamnen. Jätte mysigt är det i Sigtuna, det är oxå ett ställe jag rekommenderar. Eller nåt som är super mysigt med är att fika på "Tant brun" att strosa runt i Sigtuna känns som att gå bakåt i tiden, små söta affärer i gammeldags stil och arkitektur.

Vi drar vidare till Uppsala där vi bokat hotell. Scandic och dom ska få veta vad jag tyckte. Vi kom inte in i rummet för dom hade satt en barnsäng mitt i rummet och ja var tvungen ta ut den i gången för att vi överhuvudtaget skulle kunna gå in. Sen kunde man inte vända sig där allihopa på en gång. Det var bl det minsta fyramanna rum jag någonsin sett. Familje rum? Jo, eller hur!

Vi var ute och badade, hälsa på min underbara Annsofi, satt i trädgården och åt gott med hennes släkt och badade i poolen. Gick på möten på kvällarna och en eftermiddag hörde jag Fader Raniero Cantalamessa som jag tyckte väldig mycket om att lyssna på.
Träffade massa gamla goa vänner under konferensen, delat livet där man är just nu och så vet jag att vi håller kontakt och ses igen nästa år.

En vän som jag skrivit om här förut heter Anna hon och jag fick barn samtidigt 2009 när våra döttrar kom till världen. En av hennes tvilling tjejer föddes med Down Syndrom. Det har stormat runt henne sen dess, och jag har varit orolig varje gång Anna ringer för ja är rädd att det ska var något tragiskt besked.
Det har varit enormt tufft för dom, hon har varit så infektion känslig och även sondmatas efter jobbiga operationer. Men hon är världens goaste lilla unge, glad och snällast av alla barn jag mött.
Dom har assistenter nu som vakar över henne på nätterna för hon måste ha syrgas, jag som jobbat som personlig assistent åt en söt lite flicka måånga år. Vet exakt va detta innebär dels för assistenten och för familjen.
Beundransvärd är hon av mammor jag känner min Anna. Vilket jobb och vilken glädje och lycka denna lilla underbara tjej ger. Om man inte känner eller varit när en människa med Down syndrom vet man inte hur goa dom är och framför allt otroligt roliga. Dom har humör som kan svänga på en sekund och det kan gå från super arg till sjungande glad. En trogen vän har man i en sån människa!

Ändå verkar folk otroligt nervösa och osmidiga när dom möter barn eller vuxna med detta handikapp.Tjejerna lekte jätte bra, Stella som hon heter hängde på så gått de gick. Dom hade en ur mysig pool med, som vi alla tog oss ett dopp i. Sån lyx!!
Sen bjöds det på potatisgratäng med lamm racks och sallad. Det hade jag inte vänta mig.... en sån mysig dag!

Sen fortsatte vi ner till Stckholm till min älskade lillebror och hans fina familj. Där leker Estelle och charlie så bra, vi har fått VIP biljetter till Allsång på skansen av bästa Pia & Peter som har kontakter överallt.....
Men... just idag regnar  det kraftigt i vår huvudstad tyvärr. Vi får låna regnkläder av Charlie till Estelle och regnjackor av min bror och lämnar vår lilla Matteo där hos kusiner och mormor. För det är hårda regler att va med på live inspelning. Inga vagnar eller paraplyn är tillåtet.

 Vi slipper stå i kö och slipper betala inträde, bara glida förbi i VIP ingången och ja känner genast att så här gillar jag att ha det. De blir uppehåll och vi andas ut, till vår stora chock kommer vi på fjärde raden framifrån och ser hur bra som helst. Dock får man INTE ta kort. Inte ha framme mobilen, kändes surt men skönt det regnar och är kallt. Känns som att sitta en höst dag och man har glömt att ta på sig så där ordentligt. Estelle blir grinig efter ett tag, hennes händer är iskalla och blöta, så där som när man badat länge och får knöglig hud. Hon är så duktig och skötsam men, jag förstår henne. Jag sitter själv och fryser och försöker halv dansa i sångerna så man rör sig...
Det var fantastiskt roligt och smickrande att få sitta där, ja kommer nog aldrig sitta så bra igen nån mer gång där. Så jag njuter av detta trots blåst och kallt regn och endast 14 grader när vi åker hem med VÄRME på i bilen.....

Vi åker till min bror och får varmt the och mackor när vi kommer. Estelle är våt in till trosorna och ja känner mig taskig mot henne. Men hon får varma nya kläder och somnar i mormor´s famn.
Vi åker sen vidare hem till Uppsala. Där vi sover en natt till, vi har ju semester och INGET att passa eller komma hem till. Men min familj är inte som mig, dom har hemlängtan och båda barnen frågar när dom ska få komma hem till småstaden, som Matteo säger " ja åka mammas hus"
Ja, ja vi drar oss hemåt mot baksidan av vårt vackra land!!

 En underbar semester så här långt, tacksam för mina/våra gamla vänner. Det är nåt speciellt ändå med dom man har delat livet och har en historia med. Och trots att vi ses sällan med vissa av dom, känns det inte alls så när vi ses... man fortsatte där man sluta. Sånt gillar jag okomplicerat och kravlöst. Sanna vänner... så tacksam!