Home sweet home

I måndags för en vecka sen kom vårt älskade mirakel, vår andra prinsessa!

Så mycket kärlek man känner direkt, all värme,tacksamhet och den totala lyckan som infinner sig är enorm.
Ja kan bara ligga o titta på henne,dessa små fötter,hennes lena hud och hår.Doften av bäbis är ljuvlig god!
Hon heter Minou och är helt underbar!




Gjorde kejsarsnitt och det gick bra, förutom att jag spydde under flera timmar sen efter operationen. Vilket var extremt jobbigt, när man var nysnittad och inte har några magmuskler att ta i med. Min man var som TUR var med och hjälpte mig med att trycka mot magen och hålla vår ljuvliga dotter.

Mamma och syrran kom en dag till BB och hälsa på. Då fick hon dom sötaste 
kläderna från Livly. Så gulligt!


Estelle och Matteo kom oxå och hälsade på en dag, då var dt mycket känslor och lite dumt att dom kanske kom tredje dagen,( ni vet tredagars gråten ) men det var så roligt att dom kom och se hur stolt Estelle var och hur mycket kärlek det fanns direkt. Matteo var snäll men inte lika intresserad.

Efter det kom min Elin och hälsa på,det var jätte skönt att hon kom efter, för det var ett känsligt avsked av familjen och Estelle kunde inte säga hej då, hon var sååå ledsen och förstod inte varför hon inte fick stanna här med sin mamma och lillasyster.

Jag fick så fin present av Elin med och även saltlakrits och en inredningstidning. Så det var gott att komma på rummet sen och läsa och äta lite salt…

Hade en vän som fick barn samtidigt, så det var extra lyxigt att ha henne där. Vi åt frukost och kvällsmat varje dag och vankade fram i korridorerna. 
Har bara positivt att säga om Borås BB denna gång.

 Kom  hem i torsdags och då stod dessa vackra blommor på bordet med ett kärlekskort från min man och barnen. Så glad jag blev!

Svärmor kom med lagad mat så det var bra sätta sig och äta, så lyxigt. Det var skönt komma hem, samtidigt som jag blev tröttare och insåg att jag har tre rätt småbarn.

Sen har släkten varit här och titta och gosat med lillan. Fått massa fina saker och blommor,så här doftar det så gott.

Känner mig öm imagen och trött. Det kommer väl efter oxå man är ju väldigt "Pigg" när man får barn. Sen har väl amningen gått bra hon vill suga men jag har lite mjölk. Fått ytliga blodproppar i benet som jag alltid får, men i lördags vart de värre, kunde knappt gå på benet och det var svullet och rött och kunde inte röra det knappt för det värkte så. Ringde BB och 1177 och fick komma in till akuten direkt. Åkte ensam och satt sen fyra timmar, jag var helt slut, och när jag varit på röntgen så insåg dom ju att jag inte bara hade ytliga proppar utan "riktiga" proppar med. Så hr blev det två stora sprutor om dagen i tre månader minst av blodförtunnande. Sen smörja benet med den starka voltaren gelén. 
När jag tillslut hade sprängande bröst och inte fick komma in, sa jag att nu åker jag hem så kommer jag tillbaka. De gick dom med på, snälla nån jag har en fem dagar gammal bäbis hemma, som dom undra varför jag inte tagit med så dom fick gosa?! Har dom blivit helt galan tänkte jag… en nyfödd på en akut och sen ska hon gå från famn till famn med helt främmande människor fulla med bakterier på ett sjukhus? Nej tack!

Så igår söndag åkte min Estelle till söndagskolan med min man och jag och Matteo var hemma med Minou. Trots att benet värkte tänkte jag att det är bättre röra på sig, så vi gick ut. Matteo tycket jag gick för sakta men det får så vara för det går inte fortare just nu med snittet och benet.
Vi hade med oss bröd om vi skulle se en anka,men han tog sen ett "metspö" och låssades fiska. Det blåste kallt som bara den vi sjön, men Minou låg väl inpackad och såg rätt nöjd ut i sin vagn som var hennes första tur.

Sen kom kuisnerna på besök fick mer fina saker. Och efter dom åkt kom ytligare större kusiner och ville gosa.
Sen var jag rätt mör och trött. La mig och vila och benet blev bara större och större och rödare och värkte nåt oerhört. Blev lite rädd faktiskt. Men orkar inte åka in igen och bara sitta där i flera timmar.

Estelle bad för mig och jag skicka ut lite sms till några som jag ville skulle be. Tror på Gud och bönens kraft!

Nu när jag sitter här och skriver mår jag mycket bättre, och jag tackar för förböner och tackar Gud!

Inser att livet inte alltid blir som man tänkt sig, men är glad och tacksam att jag har en trygghet i honom. Och att jag har en välskapt dotter att titta på och gosa med. Hon är oerhört snäll och lugn… än så länge ;)

Jag har lovat mig själv att vila varje dag, tror att sömn gör väldig mycket nytta i kroppen. Så får man sänka kraven oxå. Har oxå telefonen på "stör ej" det kan var nog så stressande i cyber världen när folk vill att man ska sms och skicka bilder och höra av sig. Det är inte illa menat men jag har inte haft ork eller tid faktiskt jag hoppas ni har överseende med detta!!

Snart är jag på banan igen!

Kram till er / C