Hitta rytmen

Mycket har hänt dom här veckorna, jag inser att det var en större omställning att få tre än två. Man har liksom kolla när man har två, varsin men den tredje vem har koll på den….

Barnens farmor har vi firat i helgen, det var Minou´s första kalas. Serverads väldigt god mat och efterrätt. Barnen lekte och ljudnivån var hög. Vi åkte hem till bolibompa.

 En dag går så fort fast att ändå inte. Matteo har varit förstoppad och det har tärt på en oxå, han äter inget och helst bara flytande.Så när vi var hos farmor åt han massa kött helt plötsligt och ville ha mer, då blir man glad. Vi har varit hos läkare nu som jag klagat på och sagt att jag vill ha hjälp, att de inte kan vara normalt att inte bajsa på 5 v eller att man ska ta lavemang fler dagar i veckan. Jag är så trött på all skit som det finns i mat, alla tillsatser och E ämnen och andra ämnen med. Att göra sig av med socker,vitt mjöl och mjölkprodukter är svårt, fruktansvärt svårt. Vad ska man äta o ge barn? Jag tror verkligen att man kan få eksem av att man äter fel. För det blir mer och mer skit i produkter vi stoppar i oss. Jätte svårt för en annan med, och bröd visst kan man baka eget med fiberhusk det använder jag mycket, gör pannkakor och plättar på det. Men det blir liksom inte lika poröst som "köpe" bröd. Man har ju tyvärr lärt sig hur vissa saker ska smaka. Det kommer gå lättast att lära Minou hon kommer inte vet nån annan smak än det vi lär henne från början. Välling är ju en sån dum grej tex men väldigt bekvämt. Risvälling har dom ju tyvärr slutat med på semper.
Mandel mjölk och grädde, samt rismjölk är väldigt lik vanlig mjölk. Så jag tänkte prova en månad på hela familjen om man faktisk mår bättre om man skippar vissa saker. Svårt - jovisst men nånstans måste jag börja!

Vi hämta kusin Elivn efter doktorsbesöket. Estelle hade det "tråksamt" som hon sa. Det är tur vi har nära till varandra, han ville följa med oss och jag gjorde stuvade makaroner och var lat och köpte ekologiska köttbullar från Felix såå goda dom ska jag alltid köpa om jag ska köpa. Sen kom grannen Alice förbi och som jag sagt förut har man tre barn kan man lika gärna ha fem barn. Så här var high life dom klädde ut sig, lekte med tågbanana och självklart mamma,pappa, barn. Sen fikade vi och då tog vi fram allt fika vi hade kvar sen Matteo´s kalas och så hade barnen köpt  delikatobollar. Så här tog dom av alla sorter och skratt så högt och prata så roligt. Ja smög lite på dom, det är så intressanta samtalsämnen.

När Minou vaknade ville Elvin inte leka med dom andra utan vara med mig och henne. Han är så trevlig att sitta och småprat med.Han vill hålla henne med och det gör han så bra.

Men nångång tar det roliga slut och lagom till bolibompa fick dom gå hem. Och vi åt plättar och varvade ner. Jag somnade som vanligt vid åtta och är så trött, den tröttheten är liksom så tung och jag blir sur på mig själv att jag somnar för jag får ingen ledig kväll, att titta eller ringa eller göra nåt jag vill göra själv. 

Vi har börjat följa en serie som heter "House of cards" och jag har fått med mig min man på den, helt otroligt men jag somnar ju efter 10 min. Och får kolla i kapp sen.


Nu ska jag fylla år och fira och ha lite gött och sen ska vi träffa Pia i veckan och även sticka ner hela familjen till Göteborg nån dag. Och idag hade jag min goa vän Agneta här det var alldeles för länge sen vi sågs. Det var ett kärt besök och hon gosa med Minou.

Nu ska jag göra middag tänket jag till min kära man kommer hem. Han är på kurs i Jönköping idag. Köpt delikatesspotatis och massa goa grönsker och tänkte göra hel kyckling i ugn.

Ha en skön kväll!!!

Kram / C

Mycket jag glömt….

Matteo fyllde precis tre år, och ändå har jag glömt massor om hur det var att ha ett spädbarn igen.
Alla vakna nätter, springet med flaskorna med ersättning, hur dom totalt styr och den oändliga trötthet…..

Jag känner mig tröttare nu än när jag var höggravid. Somnar ofta vid sju eller åtta på kvällen för att sen vakna vid elva då jag ger henne för natten ( tänker jag varje gång) men får ju ändå vakna var tredje timme och ge. Vi har försökt med att få sova var annan natt så vi byter. Men det går verkligen inte, hon kommer inte till ro hos sin pappa. Och ja har inte hjärta att låta henne ligga där och gny. 

Jag mår mycket bättre, och har varit ute på promenad idag och gått ner till byn och köpt två fotoalbum, som jag tänkte att jag skulle sätta mig ner och greja med när tid ges.
Sen tog jag och min man en lunch på Monti libri det var otroligt gott. Vi promenerade sen hem via dagis och hämta barnen.

Vår lilla Matteo har fått förstoppning, nu är det över en v sen han bajsa. Så han äter ju inget max lite vatten och välling. Vi har talat om problemet på dagis där han aldrig äter, så han har ju ingen ork eller energi. Så om han äter så spyr kan ofta upp det, så idag när han ätit tre portioner pasta och skinksås på dagis var vi så glada och lättade. Tänkte nu kanske det vänder, men vi hann inte mer än hem förrän han grät och hade ont i magen och spydde upp massa pasta. Jag är så less på detta nu, vill ha hjälp för det kan inte fortsätt så här. Det funkar inte och han orkar inte. Men läkaren tycket ge det en vecka till…. hallå det har gått fyra veckor. 

Men det har varit små härliga ljusglimtar med dessa veckor. Blivit uppvaktad med fina, vackra blomsterbuketter och fina presenter till Minou. Hade verkligen inte räknat med nåt sånt nu med trean. Men senast i går hade granarna på gatan fixat en super god kvällsmat för mig och Minou hos Maria och där dom oxå överlämnade en ullfilt till Minou som var så fin ska visa bild senare. Jag blev alldeles rörd och super glad hade jag verkligen inte räknat med. Så tacksam för min fina grannar!

Nu åker snart mina ögonlock igen!

Kram på er vi hörs igen / C

Sakta återvänder vardagen….

Sakta börjar vi få en normal vardag, utan sjukdom och besvär. Så tacksam för alla som bett för oss, det är otroligt uppskattat.

Vår älskade dotter blir tre veckor idag, tre veckor som inte varit den roligaste starten med en nyfödd, med blodproppar, infektioner och sjukhusbesök och inläggning har gjort oss extremt trötta och kraften har varit låg…

Men vi har haft en underbara familj som ställt upp på oss. Och hjälpt till på olika vis.

Vi fick åka in med  Minou som fick som "sår" i huvudet och blev inlagda förra vecka. Dom tog massa prover och allt gick väldigt snabbt. Det visade sig på odlingen att det var en hudbakterie från naveln som orsakat både sår,navel och ögoninfektion. Så hon fick intravenöst var 6 timme och det vände redan första dygnet för det bet bra på henne. Men sen fick vi vara kvar ändå för hon var så liten och dom är rädda att det blir blodförgiftning på sådana här små om man inte reagerar snabbt.

Så jag är glad att dom tog henne på allvar och nu går hon på penicillin 10 dagar. 

Vi har varit försiktiga sen vi kom hem med att gå ut och träffa folk absolut inte gå på maxi eller stan. Eftersom hon är extra känslig men kommer ju vara mer känslig efter dessa tio dagar då immunförsvaret är väldigt lågt.

Men vi har stått på en vers från en psalm dessa veckor och den lyder så här" Blott en dag ett ögonblick i sänder" och det har varit ganska skönt. Jag har varit stressad över att jag inte svarat eller ringt upp dom vänner jag borde och vill. Men det har helt enkelt inte funnits tid eller ork.

De är extremt mycket jag har glömt med en bäbis kände jag…. dessa sömnlösa nätter som man måste gå upp och vakna till var tredje timme. Att dessa små totalt styr en, med sina skrik och att vara i famnen så man inte kan göra någonting annat… det är mycket sånt jag helt enkelt glömt, eller förträngt jag vet inte.

Men nu känner jag att de går mot det bättre, det har inte varit lätt för våra andra två barn heller. En mamma som mår kass och inte riktigt kunnat tagit hand om dom som jag velat, samt åkt in och ut på akuten och även legat inne. För Matteo som är min kille har det väl tagit hårdast. Han har matvägrat vilket gör en orolig när man inte känner igen honom. Samt har Estelle blivit mer " mammig" hon vill ha mig med och saknar mig när jag är borta.

Så när vi blivit riktigt bra har vi sagt att vi ska göra nåt riktigt mysigt och roligt med barnen. Det har liksom blivit en seg start för oss alla.

Mitt i allt fyllde Matteo 3 år och jag låg inne då, så vi låssades att han fyllde i fredags. Då vi uppvaktade honom, sen fick våra familjer och syskon komma hot i lör på en fika. Det var så fantastiskt, både mamma,svärmor,svägerska och syster stod för fikat, dom hade bakat både tårta och kakor och bullar. Så jag gjorde inget vilket var väldigt svårt att ta emot först. Min man som har lättar för sådant uppmuntra mig att "ta" emot. med facit i hand var det enormt skönt, jag hade fullt upp ändå. Jag är oerhört glad för att ni underlättade så för oss. 

Jag hade däremot beställt en fantastisk tårta till min "Pippi galna son" så den fanns på plats samt att de skulle gå i pippi anda.

Jag får se hur aktiv jag kommer vara här ett tag framöver. Tid ork ska finnas…. 

Jag känner mig glad trots allt skit som varit och vid gott mod. Ska bli skönt pigga på sig, hämta kraft och bara vara nu, njuta och kunna gå ut på promenader, träffa vänner och fika och ha det gott.

Så rik jag känner mig när jag tittar på våra älskade juveler, vilken skatt 

 Kram på er vart ni än är / C

Sjuk

Jag får mer eller mindre ta en paus från bloggandet medan ja tillfrisknar ordentligt.

Har nu varit på akuten två ggr denna vecka, dessemellan har jag legat i 39 graders feber frossa och haft ont i hela kroppen. Slutade amma mitt i detta med för ja inte orkar ha både snitt o blodproppar i benet som värker, och så även brösten….

Så ja trodde på mjölkstockning och när BVC sköterskan kom hit fick min man ta det,men jag gick sen ner i mitt duntäcke o rådfråga ned henne.Ringde även amningsmottagningen som sa jag skulle pumpa ur brösten en gång för alla, vilket blev en skillnad. 

Men i natt låg jag o halva Alingsås på akuten. Tyckte synd om personalen o läkarna som stressa runt,ja fick ligga deras sköt rum för de fanns ingen plats. Somnade till en stund när jag fick ta feber nedsättande tabletter. De dom tror är infektion i propparna, fick dubbeldos penicillin och även tagit de i morse.

Nu hoppas jag att detta vänder och att jag kan få njuta av min ljuva dotter och min fina familj, istället för att ligga i sängen och inte orka någonting. Tur att hon kan sova bredvid mig så jag har lite sällskap.

En stor Eloge till min man som skött all marktjänst och sprungit med vatten och ersättning mm till oss.Fixat med barnen och tar hand om alla.
Hade inte gått annars!

Storebror vill mata med, koncentrerad är han när han ger. Så goa barnen är mot Minou. Pussar henne god natt varje kväll det har liksom blivit viktig. Dom är duktiga på att inte komma in till oss på natten, där ja och Minou nu legat själva.


Kram på er vi hörs!

Home sweet home

I måndags för en vecka sen kom vårt älskade mirakel, vår andra prinsessa!

Så mycket kärlek man känner direkt, all värme,tacksamhet och den totala lyckan som infinner sig är enorm.
Ja kan bara ligga o titta på henne,dessa små fötter,hennes lena hud och hår.Doften av bäbis är ljuvlig god!
Hon heter Minou och är helt underbar!




Gjorde kejsarsnitt och det gick bra, förutom att jag spydde under flera timmar sen efter operationen. Vilket var extremt jobbigt, när man var nysnittad och inte har några magmuskler att ta i med. Min man var som TUR var med och hjälpte mig med att trycka mot magen och hålla vår ljuvliga dotter.

Mamma och syrran kom en dag till BB och hälsa på. Då fick hon dom sötaste 
kläderna från Livly. Så gulligt!


Estelle och Matteo kom oxå och hälsade på en dag, då var dt mycket känslor och lite dumt att dom kanske kom tredje dagen,( ni vet tredagars gråten ) men det var så roligt att dom kom och se hur stolt Estelle var och hur mycket kärlek det fanns direkt. Matteo var snäll men inte lika intresserad.

Efter det kom min Elin och hälsa på,det var jätte skönt att hon kom efter, för det var ett känsligt avsked av familjen och Estelle kunde inte säga hej då, hon var sååå ledsen och förstod inte varför hon inte fick stanna här med sin mamma och lillasyster.

Jag fick så fin present av Elin med och även saltlakrits och en inredningstidning. Så det var gott att komma på rummet sen och läsa och äta lite salt…

Hade en vän som fick barn samtidigt, så det var extra lyxigt att ha henne där. Vi åt frukost och kvällsmat varje dag och vankade fram i korridorerna. 
Har bara positivt att säga om Borås BB denna gång.

 Kom  hem i torsdags och då stod dessa vackra blommor på bordet med ett kärlekskort från min man och barnen. Så glad jag blev!

Svärmor kom med lagad mat så det var bra sätta sig och äta, så lyxigt. Det var skönt komma hem, samtidigt som jag blev tröttare och insåg att jag har tre rätt småbarn.

Sen har släkten varit här och titta och gosat med lillan. Fått massa fina saker och blommor,så här doftar det så gott.

Känner mig öm imagen och trött. Det kommer väl efter oxå man är ju väldigt "Pigg" när man får barn. Sen har väl amningen gått bra hon vill suga men jag har lite mjölk. Fått ytliga blodproppar i benet som jag alltid får, men i lördags vart de värre, kunde knappt gå på benet och det var svullet och rött och kunde inte röra det knappt för det värkte så. Ringde BB och 1177 och fick komma in till akuten direkt. Åkte ensam och satt sen fyra timmar, jag var helt slut, och när jag varit på röntgen så insåg dom ju att jag inte bara hade ytliga proppar utan "riktiga" proppar med. Så hr blev det två stora sprutor om dagen i tre månader minst av blodförtunnande. Sen smörja benet med den starka voltaren gelén. 
När jag tillslut hade sprängande bröst och inte fick komma in, sa jag att nu åker jag hem så kommer jag tillbaka. De gick dom med på, snälla nån jag har en fem dagar gammal bäbis hemma, som dom undra varför jag inte tagit med så dom fick gosa?! Har dom blivit helt galan tänkte jag… en nyfödd på en akut och sen ska hon gå från famn till famn med helt främmande människor fulla med bakterier på ett sjukhus? Nej tack!

Så igår söndag åkte min Estelle till söndagskolan med min man och jag och Matteo var hemma med Minou. Trots att benet värkte tänkte jag att det är bättre röra på sig, så vi gick ut. Matteo tycket jag gick för sakta men det får så vara för det går inte fortare just nu med snittet och benet.
Vi hade med oss bröd om vi skulle se en anka,men han tog sen ett "metspö" och låssades fiska. Det blåste kallt som bara den vi sjön, men Minou låg väl inpackad och såg rätt nöjd ut i sin vagn som var hennes första tur.

Sen kom kuisnerna på besök fick mer fina saker. Och efter dom åkt kom ytligare större kusiner och ville gosa.
Sen var jag rätt mör och trött. La mig och vila och benet blev bara större och större och rödare och värkte nåt oerhört. Blev lite rädd faktiskt. Men orkar inte åka in igen och bara sitta där i flera timmar.

Estelle bad för mig och jag skicka ut lite sms till några som jag ville skulle be. Tror på Gud och bönens kraft!

Nu när jag sitter här och skriver mår jag mycket bättre, och jag tackar för förböner och tackar Gud!

Inser att livet inte alltid blir som man tänkt sig, men är glad och tacksam att jag har en trygghet i honom. Och att jag har en välskapt dotter att titta på och gosa med. Hon är oerhört snäll och lugn… än så länge ;)

Jag har lovat mig själv att vila varje dag, tror att sömn gör väldig mycket nytta i kroppen. Så får man sänka kraven oxå. Har oxå telefonen på "stör ej" det kan var nog så stressande i cyber världen när folk vill att man ska sms och skicka bilder och höra av sig. Det är inte illa menat men jag har inte haft ork eller tid faktiskt jag hoppas ni har överseende med detta!!

Snart är jag på banan igen!

Kram till er / C

 

Självständig är trygg ???

Känner mig lite bättre idag, regnet smattrar mot rutan och jag känner inte för att gå upp. Båda barnen har kommit under natten, dom ligger som två söta,snälla små kattungar. Hopkrupna tätt intill varandra. 

Jag läste en bra artikel härromdagen just om att vi svenskar är så noga med att våra bara ska vara självständiga det är = trygga för oss. Dvs att vi är noga med att dom ska ha eget rum fort, sova egen säng tidigt,att lämna tidigt på förskolan och att barnet inte ska bli ledsen när man lämnar rummet….

Trygghet,anknytning och självständighet är det stora och omtalade här av psykologer och forskare.

Så här säger en av dom " I västvärlden har uppfostringsråden ända fram i vår tid ofta handlat om att "utveckla självständigheten" hos barn. Sova egen säng och utveckla social kompetens i grupp på förskolan är ex på vad barn hat ansetts behöva lära sig,

utifrån anknytningsteorin så utvecklas självständighet tvärtom med utgångspunkt i en trygg anknytningsrelation. Att ha starka o nära band till någon gör att man oxå litar mer på andra människor,därmed inte rädd för att söka sig ut i världen.
Rådet blir därmed inte forcera fram självständighet,och att vara lyhörd för det specifika barnets behov o signaler"

Något som många inte vet är att de beteenden som ofta hyllas hos våra barn- att inte bli ledsen när föräldern försvinner, att inte behöva så mycket fysiks närhet,att kunna bli tröstad av vem som helst osv är vanliga beteenden  bland barn en såkallad otrygg undvikande anknytning. OM vi forcerar på självständighet redan när dom är bebisar, nekar dem närhet eller inte svarar ordentligt på deras signaler finns risk att en anknytning bildas.

SVD skriver en intervju m Anders BROBERG professor i klinisk psykologi " Otrygga anknutna barn i väst får oftare en så kallad undvikande anknytning. De barnen tränger undan sina känslor o reagerar ofta på förälderns återkomst med att vända bort blicken.
-Det är som att dom tar ett djupt andetag o säger till sig själva "det här va tufft,men nu gällerb det att  bita ihop och inte visa det"
Så varför får svenska barn oftare ett undvikande anknytningsmönster? Anders förklarar det med att vår kultur så starkt betonar betydelsen av självständighet.

-Barn är formidabla på att läsa av vilken slags barn deras föräldrar vill ha. Om mamma och pappa varje gång barnet klarar något själv, kommenterar det med : Åh tänk vad du kan! så är ju det en tydlig signal till barnet. Lika tydlig blir signalen om barnet när det är ynkligt och vill krypa upp i famnen,möts av kommentarer som "det va väl inte så farligt, upp igen, inte behöver väl du gråta"

Intressant läsning tycker jag och ruggig.Vi tror vi gör våra barn trygga när vi tränar dom till självständighet.Men att var blyg och försiktig och gråta när man blir lämnad på dagis är inte alls konstigt utan helt normalt. Och faktiskt nåt vi bör uppskatta. Barn som vill ha sällskap när dom ska somna, är det inte nåt fel på. Det är precis så barn är och ska få vara, beroende av oss i en nära relation!

Självständiga blir dom tids nog ändå bara vi låter dom pröva sina vingar. Det tro jag med!!

Tänker givetvis på våra egna barn och hur man själv tänker kring deras trygghet och självständighet.

Men jag släpper det för stunden och tappar upp ett varmt bad, sänker belysningen och lyssnar på ljudbok där jag ligger.

Lavendel olja och badskum med honung som jag fick i julklapp av Estelle är snart slut, har badat så mycket det sista. Har man sammandragningar så slutar dom när man kommer i varmt bad.
Sen får jag massage av min man och han smörjer mina fötter och ben så härligt gott. Jag är nu super trött och varm.




God natt kära läsare nu somnar jag!

Kram / C 

Välkommen helg

Det sägs att efter en antibiotika kur är immunförsvaret nere på minus, och det förklarar ju varför Estelle är så förkyld och har sådan rethosta i luftrören som mig…. Jag är oxå knall förkyld och har nersänkt immunförsvars som högravid.

Jag oroar mig lite för att den är kvar tills jag ska föda, inte kul hosta när man snittats,kan jag säga aj aj.

Har möblerat om igen i sovrummet, nu till det bättre och gjort en lite hörna för den nya medlemmen. Min man målade den bruna skåpet till vitt så den kan ha det som klädskåp, det är verkligen  en till människa man ska göra plats för, inte för att vi har super litet men fyra har det liksom alltid varit lätt att hålla efter och var sak har sin plats ändå. Nu irrar jag, vart ska den nya ha sina saker,kläder mm. Men en sak i taget…. de löser sig alltid.

Igår var jag hos barnmorskan en sväng, super trött och orkar inte flänga har verkligen en förkylning i kroppen.

Hem sen och la mig, jag orkar inte så mycket ärligt talat. Svärfar ville bada med Estelle och kusin Elvin idag, men vi sa nej hon är för förkyld. Men sen skulle dom till Mc´donalds och äta så då hängde min man och barnen på. Jag somnade när dom åkt så skönt, för jag är oftast uppe 2,5 timmar varje natt. Den sparkar eller jag får inte luft när jag ligger på vänster sida som man egentligen bara ska göra, så man inte ligger på kroppspulsådern på höger sida. De känns jobbigt både för mig och barnet som sprattlar om man väder sida.

Sen låg jag i sängen hela dagen till kvällen, då jag flytta mig till soffan och kollade på Skavlan. Älskar Joel Kinnaman så var bara tvungen kolla på det.Sen fick jag massage av min älskade, jätte skönt. Fick ju gå på en akut tid i tor då jag knappt kom upp ur sängen eller stolen om jag satt. De brände i hela höften och stråla ner mot höger sida, jag halta fram. Men som tur var hade min massör Marie ett återbud på 25min och under dom 25 min gjorde hon ett mirakel med min kropp. Hon tycket inte alls det var konstigt att de kom utan snarare att jag fått de så sent i graviditeten. Vilket är ett väldigt + men de hade med belastning när man svankar fram, samt kommer det från ryggen och fogarna. Jag var ny duschad när jag åkte dit, men efter den SMÄRTA som hon utsatte min kropp för så var jag helt svettig, har aldrig varit med om hur  hela mitt ansikte pärlade sig och jag fick krampaktigt hålla i massagebänken och tänkte för mig själv hela tiden att, det är så här det känns att bli torterad……

Men TACk Marie du är bäst helt klart, byter aldrig ut dig!!!
Hon finns på No19 om ni behöver en som fixar det mesta!!

Idag åkte vi till lagret och Estelle shoppa en liten hammare och jag ville bara ut och göra nåt. Suttit hemma så många dagar nu, fast att jag inte orkar så mycket tänkte vi göra nåt kul med barnen. Så där träffa vi Elin och Edith och då drog vi med dom till Eko cafe´t och tog en go fika.


På vägen hem åkte vi till parken, då det ringt ett nummer jag inte hann svara på, ringde vi upp i parken. Det visa sig vara en bilhandlare som ville köpa vår bil. Vi diskutera en stund och sen ringde jag upp och fråga om vi kunde komma med bilen idag,det gick bra. Dom stängde 14 så de brann i knutarna men vi hade den ju städad och tvättat fint stående här på gården.

Känns som en börda släppte faktiskt. Och just idag gick dubbel försäkringen ut med.

Estelle ville inte hänga på så hon fick åka till mormor en sväng så snällt. Sen hämta vi henne och tog en fika med mina föräldrar. Nu har vi landat hemma, blev en hel dag borta istället för att städa och tvätta som stod på schemat idag. Men det är ju en dag imorgon med.

Trevlig lördag på er Kram/ C