S o m m a r & S o l

Det finns varken tid eller ork just nu att blogga för mig varje dag. Jag kan inte prioritera det för tillfället.

Livet rusar på och jag försöker hänga med,lilla Minou har redan blivit så stor,har sådan energi och vill vara med och försöker sätta sig upp, och jag tänker att hon är så liten hon kom ju nyss. Men hon har så mycket vilja och jag hoppas att hon inte ska vara så tidig som hennes stora syster var.

Min kropp är inte heller bra, har varit hos läkaren för mitt ben och fick en strumpa som var dyr och ful att ha på i två år efter propparna. Inte alls kul. Men den värk och den stockningen jag har i benet är inte rolig. Försöker att röra och gå varje dag, men orka inte långa turer. Som när vi var i Vimmerby för några veckor sen fick ja sätta mig ner o vila med benet i högläge…

Har inte samma energi än som jag brukar och är ständigt trött och disträ. Jag tappar ord har som gröt i skallen( vilket strö min man ibland) och mig med men jag tror de har att göra med sömnen som blir störd varje natt och min ålder ;)

Sommaren är här och jag hoppas det fina vädret ska stanna. Vi tar en dag i taget och ska väl tillbringa lite tid på öarna i skärgården i sommar. Sen har vi inte nåt bokat, ganska skönt faktiskt. 

Jag njuter så av min uteplats där jag odlat vackra rabatter nu i vår och ska fortsätta med några rabatter till. Detta är ju så kul, kan inte förstå varför man ska ha massa gräsmatta egentligen. Vad gör man på den? Barnen spelar inte fotboll på en lite plätt, och vi bor så nära stora fält o planer. Så nu ska jag göra en pionrabatt och sen har jag planer på att göra om häcken vi har på framsidan och även där sätta en rabatt. Jag bryr mig inte så mycket om hur det ser ut från utsidan som jag bryr mig om hur VI ser det som lever på insidan.

Just nu har ju inte alla planteringar vuxit upp, men jag tänker att om si sådär två år kommer rabatten vara fantastisk och de kommer inte finnas nån liten jordbit du ser utan allt kommer växa tätt och vackert.

Har fått hjälp av min vän Louise med vilka sorter som passar och som blommar sommar och vilka som blommar mer åt hösten. Så man har det vackert från vår till höst.

Mitt liv som trebarns mor börjar att lägga sig, ärligt var det en större förändring än jag trott. Nu har rutiner börjat komma och hon är enormt go och snäll. Men har en vilja av stål så liten som hon är och är lik sin stora syster med att vara tidig på att häva sig upp och stå och vill sitta och vara med. Men hon är ju inte så stor för mig, så jag tycker hon är tidig och inte alls lika soft som sin bror var som bäbis…


Njut nu av sommaren, dom små stunderna som dom stora. Försök lägg bort alla krav och måsten ( lättar sagt än gjort, jag vet )

Ha en riktigt skön sommar nu, så hörs vi!

Barnvälsignelse

                                      Vi har haft barnvälsignelse för våran Minou!

I kyrkan hade vi en ceremoni där min syster dotter Hilda sjön " Isn´t she lovely" som Steve Wonder gjort. Det var grymt svängigt och hon sjöng den så bra.

Sen bad dom för Minou och oss och hon fick ett jätte vackert kort med ett bibelord och en barnens bibel typ.

Vi hade bjudit in dom närmaste av våra vänner som vi håller kära och dom flesta kom, det var några familjer som tyvärr inte kunde komma. Men i dessa konfirmations och examens tider är det inte lätt att få ihop allt.

Vi bjöd sen hem alla till vår trädgård där vi grillade hamburgare och hade chips och tillbehör till. Och sen var det jordgubbstårta med kaffe. Denna fantastiska marängtårta med smörkräm är min absoluta favorit. Jag hade det så lyxigt att min syster,mor och min Elin o hennes mor hade gjort alla tårtor…

Så många ville ha receptet för det var en av det godaste dom oxå hade smakat, så det var ju roligt. Jag kunde ju tyvärr inte ta åt mig av denna fina komplimang, men det kan ju ni! Så super tack älskade ni för hjälpen, jag står i skuld till er!

En härlig dag, med sol med lite varma vindar och moln. En kanon dag då vi kunde sitta ute och barnen lekte alla med varandra så många barn dom nu var. 

Vi var hel nöjda med dagen och kan inte nog Tack er alla som ville dela den dag med oss och vår dotter!

T A C K!

Vardagen löper på

Efter regn kommer solsken, alla mina nya planteringar behövde verkligen vatten så det var underbart att det regna några dagar. Trots kallt och trist väder var det bra för gräset och alla växter. Det doftar så gott nu när man öppnar dörren,s å jag undrar om det kommer vara några blommor kvar till skolavslutningen.

Tiden rinner iväg och ja har ännu inte fått ordning på alla rutiner som jag önskat. Men lilla Minou lägger sig samma tid som resten av barnen så vi har kvällarna för oss själva och jag är jätte glad för att jag hållt det så. Älskar rutiner och alla mår bra av det!

Min man har jobbat nätter och det är alltid lite extra jobbigt tycker jag, då man ska springa upp och man blir många i sängen för han finns inte där och kan hjälpa till. Men vilken småbarns förälder sover bra och är pigg?! Så de hör liksom till att vara lite små trött dessa år. Tiden går så fort och snart får jag sova och kanske är det jag som måste väcka barnen om några år än tvärtom. 

Tycker bara dessa tre månader sen Minou kom har flygit förbi, jag hade en tuff start och nu släpar det fortfarande lite men, jag hann inte riktigt med allt som jag ville göra med henne som liten nykläckt bebis.

Nu är hon så med, och du får så många leenden och hon har hittat sina händer och vill suga på dom och allt annat med för den delen.

Min mans mostrar var här en dag oxå, med världens finaste presenter. Dels fick hon en vit body med kort ärm och en byxdress till kan man säga. Och sen hade moster Siv stickat detta vackra sett. Koftan och den runda mössan var lite för stort än, men den lilla mössan med siden band använder hon redan. Så gulligt av dom att komma med så fina saker.

Dagarna rullar på som sagt, vi ska snart ha barnvälsignelse med för lilla gosan. Det ska bli kul!

Har inte haft kraft eller ork till att baka och bjuda hem massa folk på middag än som jag kanske önskat. Men hoppas att jag snart ska hitta den igen.

Nu är det fredag och vi ska gå till parken, det har öppnat en ny lekpark här som är jätte stor med massa kul. Vi var där typ halva dan igår och idag ska ett par gamla vänner dit och fråga om vi ville haka på. Min man sover så vi behöver komma hemifrån!

Ha en go helg nu alla ni underbara där ute!

Kram C

Loppis fynd

Dagarna går så fort och jag tycker att Minou är så med nu för tiden, hon kom ju nyss och ändå kan hon sitta korta stunder i tripp,trapp stolen mellan sina syskon. Det tycker hon är så roligt, för att inte tala om alla mobiler som dinglar över sängar och babysitten och i vagnen. Hon sprattlar och pratar och skrattar så sött åt dom.

Jag har åkt på en kraftig urinvägsinfektion ( har aldrig haft det innan) så jag har precis ätit en kur antibiotika och ska både träffa urolog och datortomografi  nästa vecka. Hade så mycket blod i urinen, usch! Men de gör ont fortfarande och jag har blod i så jag ska dit idag med.
Är så tacksam till att min man inte har haft så mycket jobb, de sista sen Minou kom. För jag ser det som Guds nåd att han kunnat varit hemma med oss mitt i allt som vi går igenom.

Ändå har jag känt mig ok lite tröttare än vanligt givetvis och så har jag ont i mitt ben, ska snart träffa en läkare för att gå igenom hur länge jag ska ta sprutorna med blodförtunnande.
Det stör mig att jag inte kan gå långa promenader än.. men det kommer väl. Min vän Louise säger att jag ska ha mycket nåd med mig själv, och inte vara för hård.Och sänka alla krav vad de gäller hemmet och alla måsten. Hon tycker att jag och min man ska date mer så vi får energi och ett avbrott mitt i allt småbarns stök.

Jag tar det till mig och ska försöka, jag lovar!

Har varit på loppis i helgen med en annan vän, Sara som jag har kär. Hon gillar loppis lika mycket som jag och vi åkte en bra bit denna gång för att fynda. Hittade både köksoffa, matbord och skänk. Samt hitta Sara de vackraste skrivbordet. Men hon köpte aldrig det, så är det kvar när vi hämtar vårt så kanske jag köper det till Estelle, det var såå fint.

Älskar loppis, verkligen det är ofta rejäla möbler och inget Ikea med mdf skiva. Som går sönder eller så fort de kommer vatten på så blir det en upphöjning och fult.

Ska visa lite bilder på det jag tittat på. 

Så här fint hade dom målat ett sånt matbord jag köpte.

Tod de sista kortet åt min man som gillar högtalare,förstärkare och gamla radio apparater.

Så köksoffa och matbord,skrivbord och skänk kommer bli så fint när jag målat eller om jag lämnar in vissa saker, för man ska orka med. Men jag gillar när man ser pensel dragen som på gamla möbler.

Igår var min man på jobbet och det var inget dagis. Så jag hade lovat barnen en utflykt. Köpt bullar och festis och så fick dom ta varsin dockvagn och docka och så gick vi alla ut på promenad. Men vi mötte min man så han fick komma med oss på utflykt.

Jag minn själv hur mysigt det var att gå ut med sin dockvagn,och dra precis som min mamma gjorde.

Älskar att göra mysiga saker med mina små barn. Dom är så roliga att umgås med. Men de kan svänga snabbt och vipps har jag en halv tonåring som inte lyssnar och skriker åt mig och hon inte får ha kompis.

Men det är ju så med dom små, det går i vågor. Men jag njöt av solen och mina vackra barn idag.

Ta vara på dagen och njut av dom små stunderna.

Inte alltid lätt men försöka duger!

Kram på er / C

Tankar och känslor

Tänk att man sitter och äter frukost ute i solen den 28 april. Helt otroligt, jag njuter!


Mina tankar om att det tredje barnen bara skulle "hänga" på, stämmer inte på våra familj. Hon är fantastisk snäll och go på alla sätt. Men har svårt att sova i vagnen om man inte vyssar den hela tiden, så fort bilen, vagnen stannar så vaknar hon. Vill vara med och i famnen, så jag går med baby björn på magen med henne inne, när jag fixar hemma då är hon nöjd. Men det är inte lätt stå vi spisen och göra mat med henne så tätt inpå. Så man är rätt bunden av henne ändå, hon är för liten för att ha hittat rytm och rutiner så jag får ge det några veckor till. Sen allt jag hade tänk göra som att fixa fotoalbumen till barnen,måla lite möbler som ska fixas, sy,och scrappa det har liksom jag inte ens titta åt. Och inser att tiden kommer. Men jag ska vara ärlig och säga att jag hade glömt mycket av hur det var med spädbarn, dom styr så totalt. Deras hjälplös skrik är hjärtskärande och man springer direkt, som mamma tror jag du "känner" mer än pappan oxå. Dom har mer tolerans åt att det skriks lite för dom känner inte ingen skriket eller skriiket.

Sen är min man och jag otroligt olika och prioriterar definitivt inte samma saker, eller ser samma saker. Det gör väl ( karlar i lag inte ) men jag vet män som verkligen gör det. Därför är det extremt viktig att prata med varandra om hur man känner och lyssna vad den andra har för behov och ge varandra tid att göra nåt själv. Det ger energi och kraft att orka i vardagen. Vilket betyder mycket när man går hemma hela dagarna. 

Inser att jag inte är tjugoåtta år heller, utan över fyrtio med tre småbarn. Det tar väl ut sin rätt med både i trötthet och kroppsligt. Hade planer på att börja gå runt sjön varje morgon, men det har inte blivit en enda gång än, dels har jag ont i mitt ben ( som jag fick blodproppar i) om jag går för långt och mycket. Jag tar fortfarande två sprutor per dag för det, men det hjälper inte. Jag får ändå ont och sen är jag grymt trött på morgonen just. Annars är jag en morgonmänniska men har du varit uppe och vaken på natten tycker jag man sover som godast på morgonen. Men det får väl bli en förändring där så småning om.

Det var så skönt att träffa min underbara vän Elin i lördags och bara vädra livet och just vardagen. Att jag tycker att det varit jobbigt med allt just nu i början. Det var skönt att höra henne säga att jag hade en tuff start med allt som hände och att jag inte fick glömma det, hon är inte så stor och det är helt ok att ha en slappar dag då jag inte gör nåt mer än att är en god mor till mina barn och njuter av dom här och nu. Den inre stressen jag känner då finns ju där ändå som hon sa men den får jag försöka att "jobba" bort. Älskar att ha dig Elin i min närhet!

Sen var jag på en fantastisk Gudstjänst i går i våran kyrka som gav mig så mycket kraft och glädje. Det var underbart att få fylla på med kärlek och kraft. Jonatan Brandström sjöng en jätte fin sång som han skrev när hans pappa dog. Sen predikade en präst som heter Sven Weichbrodt och det handlade om att "Titta men ändå inte se" mycket bra.

Kul träffa lite folk, fast att jag känner mig trött så fort vi åker därifrån. 

Jag har min man hemma nu i tio dagar för att han jobbat tio nätter i sträck. Det har varit underbart, jag har fått gå ifrån och handlat själv och påtat i trädgården. Sen har vi hjälpts åt så gott vi orkat att fixa här hemma efter dom tio dagarna som han var borta och jag inte orka hålla efter.

Denna fina spalje, med blomlådor har min man gjort till mig, nu har jag planterat i dom. Kommer bli så fint i sommar.

Solen lyser så skönt och starkt mot min kind ute i solstolen, min man har tagit en promenad med lillan så hon ska kunna somna. Dom större är på dagis och jag andas in goda dofter från det nyklippta gräset och jag älskar att det är sommar snart.

Påsken blev inte som jag tänkt

Sen jag skrev sist har det gått i ett för mig inombords. Min man jobbade tio nätter i sträck, då jag även på dagarna höll mig o barnen borta så länge det gick så han skulle få sova ostört, det var inte det lättaste mitt i påskveckan kan jag säga men mycket som inte var öppet som vanligt.
Men det gick bra, jag stressar ju upp mig själv och har rätt höga krav på mig själv, och hur mitt hem ska vara. Jag har verkligen försökt sänka den tröskeln och tycker själv jag lyckats lite… men vet inte om min man håller med mig. Har även haft tryck över bröstet och svårt att ta djupa andetag. Det skrämde mig först men goggla att det kan man få av stress.

Men mitt i allt kom min dyrbara, fantastiska vän Annsofi på besök. Det gav mig energi, tänk vad viktigt det är med relationer. Och dyrbart framför allt, väldigt viktigt att vårda det man har. Första kvällen la vi oss halv nio vi var så trötta båda två, så kvällen efter var vi uppe längre och prata när barnen lagt sig, för det blir inte så mycket pratat med dom tre i farten.

Jag fick även äran att träffa hennes systrar med en del av barnen och hennes svägerska på Ullared. Min mamma tog Matteo några timmar och Estelle fick vara hos grannen. Så det var lyckat och enormt skönt att få åka iväg med lillan bara. Min man skulle ju jobba sen så jag var ju tvungen komma hem….

Så denna påsk kommer inte bli som vanligt, med en man som jobbar och jag har ingen orka att fixa påskmat eller nåt annat mer än påskägg. Men så får det bli i år, tur man inte är så traditionsbunden. 

Livet går i vågor och vi med det, man få njuta nu och här jag försöker intala mig det, när det känns tufft och segt. För det är mycket runt omkring som vi påverkas av, mer än vi tror kanske. Bara detta med telefonen, jag vill inte att våra bara ska växa upp med föräldrar som varje ledig stund satt med den. Just nu för mig är den ett stress moment, folk som sms eller vill hitta på saker som jag känner att nånstans inombords vill jag ju, för jag är social och gillar när det händer saker. Men min kropp och själ säger nej, jag orkar inte. 

Fick på backning av både tandläkaren, skulle ta cellprov och träffa barnmorskan för återbesök. Allt det har jag missat, för jag har så dåligt minne, trots att det står i kalendern. Jag har nu lagt in allt i telefonen o på påminnelse,men eftersom jag sällan har på ljud så kanske jag ändå missar….

Mina pärlor

Älskade våren är här och ja ska försöka njuta av min trädgård, planteringarna jag tänkt på och se det som lite terapi och egentid. Det ger energi!

Kram på er/ C

Fyraåringen

Jag vet att jag uttalade under min graviditet att jag har två större barn nu…. men det är dom verkligen inte, inte alltid. Denna fyraåring kan göra mig helt matt en dag.

Humöret svänger och viljan är som stål, konflikterna är många och det sociala behovet av kompisar är så stort. Sen har jag en treåring med sin vilja och jag lästa att man tar en konflikt med en treåring ca var tredje minut… det är en överdrift i mitt fall men jag vet inte hur ni andra har det?!

Så vi har läst på lite om va fyraåringen gör och beter sig enligt utvecklingen och vad Psykologerna säger, det var riktigt skönt att läsa.Martin Forster  har skrivit en bok som heter "Ös på med uppskattning" han är psykolog och menar att mindre tjat ger gladare  barn och bättre resultat i skolan.

Sätt på dig stövlarna annars missar du bussen, hur många gånger har jag inte sagt åt dig att plocka upp kläderna, du måste lägga dig nu, detta är sista varningen… jo, det känner vi väl alla igen. Du är inte ensam, och värst är det när barnen är i fyra års åldern. Då är syskonbråk,matvägran, skjuta upp sänggåendet mm det vanligaste konflikterna säger Martin. Två och fyraåringen kan ha vredesutbrott två ggr om dagen.

Att vi uppmuntras att lösa problemen med just tjat är enligt forskaren och psykologen Martin inte konstigt. Föräldrar blir ju av med sin irritation och barnet gör som de vill. Kortsiktigt, vill säga. Snart är familjen tillbaka i samma konfliktsituation.

Martin menar att han vill ge föräldrarna en chans att se vad som händer om det förändrar sitt sätt att agera. Med stöd i ett otal forskningstudier berättar Martin vad som sker om man lyckas lära om från tjat till positiv uppmärksamhet. ( Tillsägelser som inte fungerar) En bra balans mellan dessa har en direkt koppling till färre konflikter hemma. Dessutom har barnen lättare att få kompisar i skolan, ökan självkänsla och studieresultat. 

Balansen beskrivs som en 5:1 regel i fråga om kommunikation och gränssättning. För varje gång föräldern bestämmer sig för att driva sin sak i konflikten behövs fem positiva samspel tillsammans med barnet.

Varje liten situation mellan föräldrar och barn sätter spår,oavsett laddning säger Martin som utgår från inlärningspsykologi. Både lära sig och minns till nästa gång, vilket styr hur man agerar.

Det gäller förälderns tjat eftersom de flesta vuxna i sin tur lärt sig att tillrättavisas när någon gör fel. "Det sker automatiskt" Men när barnen går till sängs på kvällen minns de sällan tjatet som gällt under dagens konflikter, utan bara hur kritiken har känts. Att bli ifrågasatt och känna sig dålig väcker ilska, trots och motstånd. Har irritationen gått över i skäll kan det bidra till att barn får dåligt självförtroende. 

För barnen blir inlärningen inte bara att de inte är beredda att emot missnöje, så tjat är även pedagogiskt en dålig metod menar Martin.

Det gäller för föräldrarna att göra på nåt annat sätt istället,som en pappa har berättat i boken. Pappan bestämmer sig för att gå på spårvägsmusset med sin trotsiga treåring, bara de två tillsammans, istället för att försöka lösa bråket hemma där ett nytt syskon konkurrerade om förälderns uppmärksamhet. Han planerade umgänge - och omedelbart händer något i relationen.

Kraften kommer genom att ändra inlärningen så att nya saker kommer fram, snarare än att försöka skärpa de situationer som redan uppstår i familjen, säger Martin. Man ändrar först miljön som man agerar i, därefter ändras känslan.

Det avgjort bästa sättet är för många att ha mer tid ihop, enligt forskningen som Martin tagit del av. Och tid brukar ju vara källan till dåligt samvete hos föräldrar. Men de familjer som börjat prioritera umgänge med barnen får färre konflikter. Barn som skrattar mycket med sina föräldrar har mer empati och större förståelse för andra.

Tid, samspel och umgänge är fundamentet i relationen och en viktig del av 5:1 balansen. Femman står för varje positiv interaktion med barnet. Fem gånger mer kärlek, säger Martin och uppmanar : ös på med uppskattning och allt som visar att man tycker om sina barn i så många situationer som möjligt. Om det handlar om egenskaper, undvik ordet "duktig" som en vuxenetikett och kopplas till prestationer. Använd i stället beskrivande beröm, som jag ser hur du räknade på det här viset när du kom fram till rätt svar… jag noterar att du tog upp kläderna och la dom i lådan, va bra!

Regeln om förhållandet 5:1 bygger på forskning om kommunikation mellan äkta makar som håller i hop länge ( de ger varandra fem uppskattningar på varje klagomål) och om vad som händer familjer som fokuserar på det som fungerar väl tillsammans med barnen. En amerikansk studie visar hur barn kan utveckla bättre förmågor i språk, mattematik och logiskt tänkande om föräldrarna möter dem med betydligt mer uppmuntrande ( Positiv bekräftelse av vad de gör) än tjat och tillsägelser ( nej,fel, stopp, inte)

Bekräftelser hänger ihop med positiva känslor, säger Martin. Det tar bort fokus från beteenden och lösningar som inte ger effekt på lång sikt.

Så när man säger, bra, toppen,ja, rätt fem gånger, kan man säga "nej,stopp, fel en gång?

I princip ja, svara Martin. Men de handlar inte m att räkna orden utan att se till helheten. Av allt det man gör tillsammans under en dag bör max en femtedel handla om tillrättavisningar och konflikter.

Det här var så intressant att jag var tvungen skriva om det. Jag tog åt mig på flera ställen, känner att jag inte varit den bästa mamman alla gånger, med just mitt tjat. Vet själv hur jag inte gillade min mammas tjat när jag var liten. Men samtidigt när man själv var liten så fanns inte detta stressade samhälle, med alla upp kompplingar och att alltid vara tillgänglig. Det är ju en stress i sig. Min mamma var hemma med oss tre länge, men jobbade natt så idag förstår ju jag om hon var helt slut och super trött. För det sliter verkligen mer på kroppen o humöret att jobba nätter än dag. Det ser ja tydligt på mig själv och min man som just nu gör 8 nätter i sträck och på 12 timmars pass. Det är kort stubin om det blir en konflikt då kan jag säga… Jag minns inte att vi hade massa konflikter men de hade vi säkert. Fast man gjorde ju mer ihop med familjen o andra sidan så de kanske var som Martin skriver. Man hade de mindre för att föräldrarna var närvarande och hade tid?!

Det är ju helt naturligt att man lackar ur ibland, vi är ju inte mer än människor. Klart jag önskar göra det bästa för mina barn alltid, men det blir ju inte alltid så som jag vill, men då är jag är väldigt noga med att be om förlåtelse om jag blev arg på dom eller så. Jag vet ju att jag inte är perfekt på något sätt. Just nu har jag sovit så lite och är i hög ålder att jag blivit arg på dom lite väl mycket. Så vi har pratat mycket om detta hemma. Om fyraåringen som snart blir fem, dom säger ju med att femåringen är en lugn period för att sen gå in i sexårsåldern igen som är tuff. 

Så det var bra för mig att läsa detta som Marin skrev, ska försöka göra bättring!

Det är en kort period i livet dom är små och mest krävande, vet att tonåringar inte alls är lätta att ha men då sover man åtminstone utan barn i sängen och hela nätter, vilket kommer göra mycket. Just nu längtar man efter en hel natt kan jag säga. Hela graviditeten sov man kass och vaknar och måste gå på toa. 

 

Nä, nu blir det lite netflix och sen sängen!

Kram på er