Mina tankar om att det tredje barnen bara skulle "hänga" på, stämmer inte på våra familj. Hon är fantastisk snäll och go på alla sätt. Men har svårt att sova i vagnen om man inte vyssar den hela tiden, så fort bilen, vagnen stannar så vaknar hon. Vill vara med och i famnen, så jag går med baby björn på magen med henne inne, när jag fixar hemma då är hon nöjd. Men det är inte lätt stå vi spisen och göra mat med henne så tätt inpå. Så man är rätt bunden av henne ändå, hon är för liten för att ha hittat rytm och rutiner så jag får ge det några veckor till. Sen allt jag hade tänk göra som att fixa fotoalbumen till barnen,måla lite möbler som ska fixas, sy,och scrappa det har liksom jag inte ens titta åt. Och inser att tiden kommer. Men jag ska vara ärlig och säga att jag hade glömt mycket av hur det var med spädbarn, dom styr så totalt. Deras hjälplös skrik är hjärtskärande och man springer direkt, som mamma tror jag du "känner" mer än pappan oxå. Dom har mer tolerans åt att det skriks lite för dom känner inte ingen skriket eller skriiket.
Sen är min man och jag otroligt olika och prioriterar definitivt inte samma saker, eller ser samma saker. Det gör väl ( karlar i lag inte ) men jag vet män som verkligen gör det. Därför är det extremt viktig att prata med varandra om hur man känner och lyssna vad den andra har för behov och ge varandra tid att göra nåt själv. Det ger energi och kraft att orka i vardagen. Vilket betyder mycket när man går hemma hela dagarna.
Inser att jag inte är tjugoåtta år heller, utan över fyrtio med tre småbarn. Det tar väl ut sin rätt med både i trötthet och kroppsligt. Hade planer på att börja gå runt sjön varje morgon, men det har inte blivit en enda gång än, dels har jag ont i mitt ben ( som jag fick blodproppar i) om jag går för långt och mycket. Jag tar fortfarande två sprutor per dag för det, men det hjälper inte. Jag får ändå ont och sen är jag grymt trött på morgonen just. Annars är jag en morgonmänniska men har du varit uppe och vaken på natten tycker jag man sover som godast på morgonen. Men det får väl bli en förändring där så småning om.
Det var så skönt att träffa min underbara vän Elin i lördags och bara vädra livet och just vardagen. Att jag tycker att det varit jobbigt med allt just nu i början. Det var skönt att höra henne säga att jag hade en tuff start med allt som hände och att jag inte fick glömma det, hon är inte så stor och det är helt ok att ha en slappar dag då jag inte gör nåt mer än att är en god mor till mina barn och njuter av dom här och nu. Den inre stressen jag känner då finns ju där ändå som hon sa men den får jag försöka att "jobba" bort. Älskar att ha dig Elin i min närhet!
Sen var jag på en fantastisk Gudstjänst i går i våran kyrka som gav mig så mycket kraft och glädje. Det var underbart att få fylla på med kärlek och kraft. Jonatan Brandström sjöng en jätte fin sång som han skrev när hans pappa dog. Sen predikade en präst som heter Sven Weichbrodt och det handlade om att "Titta men ändå inte se" mycket bra.
Kul träffa lite folk, fast att jag känner mig trött så fort vi åker därifrån.
Jag har min man hemma nu i tio dagar för att han jobbat tio nätter i sträck. Det har varit underbart, jag har fått gå ifrån och handlat själv och påtat i trädgården. Sen har vi hjälpts åt så gott vi orkat att fixa här hemma efter dom tio dagarna som han var borta och jag inte orka hålla efter.
Denna fina spalje, med blomlådor har min man gjort till mig, nu har jag planterat i dom. Kommer bli så fint i sommar.
Solen lyser så skönt och starkt mot min kind ute i solstolen, min man har tagit en promenad med lillan så hon ska kunna somna. Dom större är på dagis och jag andas in goda dofter från det nyklippta gräset och jag älskar att det är sommar snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar