Fyraåringen

Jag vet att jag uttalade under min graviditet att jag har två större barn nu…. men det är dom verkligen inte, inte alltid. Denna fyraåring kan göra mig helt matt en dag.

Humöret svänger och viljan är som stål, konflikterna är många och det sociala behovet av kompisar är så stort. Sen har jag en treåring med sin vilja och jag lästa att man tar en konflikt med en treåring ca var tredje minut… det är en överdrift i mitt fall men jag vet inte hur ni andra har det?!

Så vi har läst på lite om va fyraåringen gör och beter sig enligt utvecklingen och vad Psykologerna säger, det var riktigt skönt att läsa.Martin Forster  har skrivit en bok som heter "Ös på med uppskattning" han är psykolog och menar att mindre tjat ger gladare  barn och bättre resultat i skolan.

Sätt på dig stövlarna annars missar du bussen, hur många gånger har jag inte sagt åt dig att plocka upp kläderna, du måste lägga dig nu, detta är sista varningen… jo, det känner vi väl alla igen. Du är inte ensam, och värst är det när barnen är i fyra års åldern. Då är syskonbråk,matvägran, skjuta upp sänggåendet mm det vanligaste konflikterna säger Martin. Två och fyraåringen kan ha vredesutbrott två ggr om dagen.

Att vi uppmuntras att lösa problemen med just tjat är enligt forskaren och psykologen Martin inte konstigt. Föräldrar blir ju av med sin irritation och barnet gör som de vill. Kortsiktigt, vill säga. Snart är familjen tillbaka i samma konfliktsituation.

Martin menar att han vill ge föräldrarna en chans att se vad som händer om det förändrar sitt sätt att agera. Med stöd i ett otal forskningstudier berättar Martin vad som sker om man lyckas lära om från tjat till positiv uppmärksamhet. ( Tillsägelser som inte fungerar) En bra balans mellan dessa har en direkt koppling till färre konflikter hemma. Dessutom har barnen lättare att få kompisar i skolan, ökan självkänsla och studieresultat. 

Balansen beskrivs som en 5:1 regel i fråga om kommunikation och gränssättning. För varje gång föräldern bestämmer sig för att driva sin sak i konflikten behövs fem positiva samspel tillsammans med barnet.

Varje liten situation mellan föräldrar och barn sätter spår,oavsett laddning säger Martin som utgår från inlärningspsykologi. Både lära sig och minns till nästa gång, vilket styr hur man agerar.

Det gäller förälderns tjat eftersom de flesta vuxna i sin tur lärt sig att tillrättavisas när någon gör fel. "Det sker automatiskt" Men när barnen går till sängs på kvällen minns de sällan tjatet som gällt under dagens konflikter, utan bara hur kritiken har känts. Att bli ifrågasatt och känna sig dålig väcker ilska, trots och motstånd. Har irritationen gått över i skäll kan det bidra till att barn får dåligt självförtroende. 

För barnen blir inlärningen inte bara att de inte är beredda att emot missnöje, så tjat är även pedagogiskt en dålig metod menar Martin.

Det gäller för föräldrarna att göra på nåt annat sätt istället,som en pappa har berättat i boken. Pappan bestämmer sig för att gå på spårvägsmusset med sin trotsiga treåring, bara de två tillsammans, istället för att försöka lösa bråket hemma där ett nytt syskon konkurrerade om förälderns uppmärksamhet. Han planerade umgänge - och omedelbart händer något i relationen.

Kraften kommer genom att ändra inlärningen så att nya saker kommer fram, snarare än att försöka skärpa de situationer som redan uppstår i familjen, säger Martin. Man ändrar först miljön som man agerar i, därefter ändras känslan.

Det avgjort bästa sättet är för många att ha mer tid ihop, enligt forskningen som Martin tagit del av. Och tid brukar ju vara källan till dåligt samvete hos föräldrar. Men de familjer som börjat prioritera umgänge med barnen får färre konflikter. Barn som skrattar mycket med sina föräldrar har mer empati och större förståelse för andra.

Tid, samspel och umgänge är fundamentet i relationen och en viktig del av 5:1 balansen. Femman står för varje positiv interaktion med barnet. Fem gånger mer kärlek, säger Martin och uppmanar : ös på med uppskattning och allt som visar att man tycker om sina barn i så många situationer som möjligt. Om det handlar om egenskaper, undvik ordet "duktig" som en vuxenetikett och kopplas till prestationer. Använd i stället beskrivande beröm, som jag ser hur du räknade på det här viset när du kom fram till rätt svar… jag noterar att du tog upp kläderna och la dom i lådan, va bra!

Regeln om förhållandet 5:1 bygger på forskning om kommunikation mellan äkta makar som håller i hop länge ( de ger varandra fem uppskattningar på varje klagomål) och om vad som händer familjer som fokuserar på det som fungerar väl tillsammans med barnen. En amerikansk studie visar hur barn kan utveckla bättre förmågor i språk, mattematik och logiskt tänkande om föräldrarna möter dem med betydligt mer uppmuntrande ( Positiv bekräftelse av vad de gör) än tjat och tillsägelser ( nej,fel, stopp, inte)

Bekräftelser hänger ihop med positiva känslor, säger Martin. Det tar bort fokus från beteenden och lösningar som inte ger effekt på lång sikt.

Så när man säger, bra, toppen,ja, rätt fem gånger, kan man säga "nej,stopp, fel en gång?

I princip ja, svara Martin. Men de handlar inte m att räkna orden utan att se till helheten. Av allt det man gör tillsammans under en dag bör max en femtedel handla om tillrättavisningar och konflikter.

Det här var så intressant att jag var tvungen skriva om det. Jag tog åt mig på flera ställen, känner att jag inte varit den bästa mamman alla gånger, med just mitt tjat. Vet själv hur jag inte gillade min mammas tjat när jag var liten. Men samtidigt när man själv var liten så fanns inte detta stressade samhälle, med alla upp kompplingar och att alltid vara tillgänglig. Det är ju en stress i sig. Min mamma var hemma med oss tre länge, men jobbade natt så idag förstår ju jag om hon var helt slut och super trött. För det sliter verkligen mer på kroppen o humöret att jobba nätter än dag. Det ser ja tydligt på mig själv och min man som just nu gör 8 nätter i sträck och på 12 timmars pass. Det är kort stubin om det blir en konflikt då kan jag säga… Jag minns inte att vi hade massa konflikter men de hade vi säkert. Fast man gjorde ju mer ihop med familjen o andra sidan så de kanske var som Martin skriver. Man hade de mindre för att föräldrarna var närvarande och hade tid?!

Det är ju helt naturligt att man lackar ur ibland, vi är ju inte mer än människor. Klart jag önskar göra det bästa för mina barn alltid, men det blir ju inte alltid så som jag vill, men då är jag är väldigt noga med att be om förlåtelse om jag blev arg på dom eller så. Jag vet ju att jag inte är perfekt på något sätt. Just nu har jag sovit så lite och är i hög ålder att jag blivit arg på dom lite väl mycket. Så vi har pratat mycket om detta hemma. Om fyraåringen som snart blir fem, dom säger ju med att femåringen är en lugn period för att sen gå in i sexårsåldern igen som är tuff. 

Så det var bra för mig att läsa detta som Marin skrev, ska försöka göra bättring!

Det är en kort period i livet dom är små och mest krävande, vet att tonåringar inte alls är lätta att ha men då sover man åtminstone utan barn i sängen och hela nätter, vilket kommer göra mycket. Just nu längtar man efter en hel natt kan jag säga. Hela graviditeten sov man kass och vaknar och måste gå på toa. 

 

Nä, nu blir det lite netflix och sen sängen!

Kram på er