De smattrar som bara den mot rutan när jag vaknar... eller vaknar jag har legat vaken mellan 01 och 03. Estelle kom in vid ett och hon låg och prata undra om hon skulle till "dagis" och om hon fick spela på min telefon osv. Jag låg till slut klarvaken och tänkte på den jobb intervjun jag varit på igår. De gällde vaken natt på ett boende för ungdomar och de kan vara en del hot som hon sa en stol som kommer flygande, massa fula ord som dom kallar dig osv. Jag vet inte jag är förvirrad..... måste ju ha barnvakt för Matteo är alldeles för lite för att gå på förskolan. Hu ja ryser när jag ser dom små som inte kan prata där, jag tycker personligen inte att barn hör hemma nån annanstans än hemma hos sin mamma eller pappa i den åldern. Ja vet, man har olika livs situationer jag dömmer ingen! Men de går allting går bara man prioriterar de, går ner i levnadsrandar ett par år exempelvis.
Ja, ja nog om det upp i det mörka, ösregn och vid frukostbordet inser jag att min cykel står hos mamma,har inte nån lust hämta den gående och sen cykla iväg med henne till dagis. Frågar min kära mor på sms om dom har lust komma ner med den och ta vår bil upp för det forsar vatten lägst gatan och ja inser att de är tur ja köpt regnställs kläder till mig i helgen.... men jag BEHÖVER ett körkort kan man säga. Så min kära pappa kör oss till dagis och min mor hoppar in här och tar hand om Matteo medan vi är borta.
Sen bakade jag och Matteo, han får ju aldrig den uppmärksamheten ofta att bara han är i fokus. Estelle pratar ju bra och tar för sig så de är lätt han kommer i skymundan, fast han är inte så dålig på att tala om vad han vill och han har börjat ge igen på syrran....
Min kollega från förr kommer och fikar medan Matteo sover gott ute, vi prata livet,kyrkan och barnen och har en riktigt mysig stund. Sånt gillar jag!
Sen spricker det upp och solen kommer fram.. vi cyklar och hämtar Estelle då fröken säger att idag kom en tår på Estelle d var precis som om hon var orolig för dig sa fröken. Mig svara jag? Ja, hon sa flera gånger att mamma är ledsen och vill inte att jag ska vara här jag vill gå hem till henne, och så hade en tår rullat ner och hon ville rita en teckning till mig. Jag blev rörd och tänkte för mig själv, undra vad som rör sig i hennes huvud. Har hon sett mig gråta för mycket i helgen tro? Eller vad fick hon de ifrån att jag vara ledsen och saknade henne? Dom är små men ack så förståndiga, min älskade Estelle ♥ så hon hoppad upp i min famn när hon såg mig och sa jag vill gå hem nu, och när vi klätt på oss ytterkläderna säger hon "mamma de är roligt hemma jag vill gå hem nu" okej säger jag de var länge sen du tyckte det. Så vi har de mysigt och fikar här hemma sen och läser massa böcker och leker med garaget innan vi äter middag och sen gör oss klara för sängen.
Min man jobbar på ett projekt ganska långt bort och jobbar långa dagar för att de sak jobba in fredagen, vet inte alltid om de är lönsamt.Det är ju tiden och vardagen som är Livet och nu åker han 06 på morgonen och kommer hem efter sju då han inte får träffa barnen på hela veckan.... lite trist. Så nu har jag gjort en ostkaka till kvällsmat, man tar keso 250g som man låter rinna av lite i kaffefilter, vispar 3dl grädde inte så fast utan löst och sen har du i 4 ägg 1 msk honung och 1dl mandelmjöl (har jag tycker de blir godare) annars 1dl flagad mandel och så vispar du ihop det med keson och lägger i en smord form i 200 grader i 50 min typ sen njuter du av den med vispad grädde och bär tex. Mums
Ha en go kväll där ute / Kram ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar