Helt plötsligt spricker solen fram oh tack tänker jag hoppas detta håller i sig. Vi ger oss iväg och de funkar, slipper ta på mig regnbyxorna för de Är uppehåll. Men på vägen hem börjar de regna och jag tänker ska jag stanna cykeln och ta på mig byxorna eller cykla mitt fortast hem jag cyklar mitt fortast...
Dricker en kopp the och beslutar mig för att inte göra ett dugg "nytta" idag. Jag har inte sen hon börja ( de är bara två veckor) suttit ner och tagit rast, eller de lugnt en enda dag. utan "passat" på att få lite gjort som inte funkar så bra med två små barn. Eller pratat i telefon med en god vän när Matteo har sovit och hon är på förskolan. Sånt sån man aldrig kan göra annars när dom är hemma,jag kan oftast inte göra det i allafall. När jag precis har lagt min lilla goding går jag ner och håller på plocka undan, ringer det på dörren. Där står min svägerska med den vackrast bukett liljor och en dumlepåse, jag blev såå glad! TACK ♥ den står så fin och grann i vardagsrummet och jag hoppas dom snart börjar dofta lite svagt....Jag gosar med goaste Svea och efter ett tag måste dom gå, då jag vinkar av hör jag att telefonen ringer, jag hinner inte svara och har inte nån presentatör hellre så jag tänker är det viktigt lämnar man meddelande eller ringer igen. Går till min mobil som ligger på ljudlös och ser flera missade samtal, ringer direkt upp för det är från Estelle´s förskola. Fröken säger att hon vägrat äta och dricka, vill bara sitta i knät och är ledsen... ja fattar ingenting och tänker håller hon på bli sjuk? Men jag märkte då ingenting i morse, hon har ju inte ens varit eller blivit snorig.. men visst de kan ju gå snabbt.
Oh nu blir jag riktigt frustrerad Matteo sover och de vräker ner och jag Vill inte gå ut klockan är nu 11.48 och ja måste hämta henne, vill absolut inte hon ska vara ledsen. Fröknarna vet inte va dom ska göra.. ja väcker stackars Matteo slänger på han kläderna och hela mitt regnställ och cyklar, de riktigt haglar ute nu och de gör ont i ansiktet. Väl framme sitter hon i frökens knä och blir jätte glad när hon ser mig, springer och kramar mig. De är vilan så vi får prata tyst och fröken säger att dom inte fattat nåt av vad som blivit fel. Jag tänker att vi får prata mer om detta på måndag, nu vill Estelle bara hem. Vill ju inte göra nån grej av detta och frågar inget förrän vi är hemma. Men hon säger bara att hon saknat mig och ville komma hem. Har det hänt nåt eller har nån sagt nåt frågar jag lite försiktigt... "nä ingenting" säger hon bara. Men hon vill bara vara i mitt knä eller famn och är väldigt gosig. Vi läser och läser och sen leker vi med klossarna i hennes rum. Tills min man kommer hem, då jag ber honom fråga lite försiktigt vad som hänt. Då hon säger samma sak, då frågar jag vart en speciell fröken var, då hon tydligen inte varit där och de kanske vara den utlösta faktorn eller att hon inte ville smaka på Blodpuddingen... asså varför serverar man sån mat 2012??? De kan ha varit nåt sånt litet som utlöste detta. För hon berättar att hon varit ledsen och gråtit och längtat efter mig. Är detta nåt bakslag tänker jag?! Ska ta upp detta mer på måndag. Nu njuter vi av ledig och myser istället!!Estelle vägrar somna med, fattar inget har liksom två veckor nu på dagis gjort att hon får lite uppmärksamhet så hon måste pocka på den hos oss? Ja vet inte om de är bara treårs ålderns som spökar....
Nu ska vi sova gott - önskar er desamma / ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar