Många tankar

Tidig morgon med tid hos Bvc för Matteo. Han skulle idag ta sprutan för mässling,rödahund och nånting mer. Det var inte så populärt men hon var duktig på att avleda. Estelle var med för hon får ju inte komma till förskolan innan kl 09. Så hon var med och "räddade" honom som hon själv uttryckte det.

På väg till dagis sen så grät hon för hon VILL inte gå dit. Jag följer med in på gården och det är tårar som rinner ner, de gör ont i mig och jag tycker det är jobbigt. Men efter vi klätt på oss stövlar och regnkläder så är hon på bättre humör och fröken som hon tyr sig till är där och allt verkar vara bra, hon kramar mig och säger hej då.

Jag cyklar nu ner på byn och tittar i affärer, gör lite ärenden jag aldrig kan göra med barnen. Matteo är trött och somnar vilket ger mig en skön frihets känsla. Jag frågar syrran om vi ska fika så vi köper chai latte och sätter oss bakom på kontoret i affären, han sover så gott i 20 min sen vaknar han.... och han hade bajsat så de såklart man vaknar av. Men vi hann ändå sitta ett tag, han är ju så snäll min son säger inget utan sitter lydigt kvar....

Hem snabbt och fixa lunch och leka lite, tiden går fort man tänker att 5 timmar är mycket då hon är borta men de är det inte, de är inte mycket man hinner. Vi hämtar en glad Estelle och allt har gått kanon idag de var skönt i hjärtat på mig.
Vi cyklar och handlar på maxi fast jag avskyr att ha två griniga, trött och hungriga barn med. Jag ger dom varsin banan som dom bjuder på och även ett smakprov på nån korv... sen hem och äta mellis.

Jag fixar middag idag blir det pasta med lax, chili och vitlök med babyspenat och grädde så gott.

Dom går upp och leker och jag Älskar att dom kan börja leka ihop, Estelle är ju mycket för roll lekar. Men jag har en klump i magen över mitt ev jobb. Min "chef" ringde idag och berättade schemat som nu visar sig vara 14 nätter på 6 v och 68% istället för 60% och jag vet inte hur jag ska få ihop detta och jag vet inte om jag gillar det alls??! Han vill jag absolut inte sätta in på dagis förrän han är tre år. Sms min man och uttrycker min förvirring och mina känslor. Han skriver gulligt tillbaka att de är för mycket han vill inte att jag jobbar så mycket. Det var skönt att höra. Så ikväll blir det att diskutera det och kolla på schemat i vårat liv och jämföra med det jag fick.
Sen är vi grymt beroende av våra föräldrar som kan vara barnvakt för jag har och vill inte ha barnomsorg i kommunen. Sen jobbar mina föräldrar en hel del fast att dom är pensionärer. Så det får nog bli en funderare och sen ett samtal till "chefen"

En kopp the och sen är det sängen som R O P A R

En god afton önskar jag dig / kram ♥