The terrible tows säger amrikanarna om tvåringen.... och ja kan inte annat än att hålla med idag!
Om du slår upp det på Wikipedia så får du upp "fruktansvärda tvåor " Ett barns utvecklingssteg som normalt inträffar runt två års ålder, består av att säga nej ofta och kasta vredesutbrott.
Det ligger verkligen en sanning i detta. Idag är jag helt slut efter en dag som bara blivit fel.... vi lämnar Estelle på dagis och de börjar redan där. Han vill aldrig gå därifrån vi leker lite ute på gården, men sen kommer barnen ut och då får han inte vara där. Så grinar han hela vägen hem. Jag som hade tänkt få lite gjort känner att det går inte, vi tar en macka och mjölk och sätter oss och myser i soffan med en bok. Men de blir kortvarigt han är sur och vill inte. Precis då ringer det på dörren och där står min goa syster med deras hund Doris. Dom ville komma in på en spontan fika och de får dom gäärna.
Då är han som ett ljus, pratar inte ens och jag njuter ;)
Men så fort hon går börjar det gnällas igen, fram med tågbanor, lego och vi leker i Estelle´s kök. Men jag måste fixa det jag tänkt innan hon kommer hem. Så ja smyger iväg, det går några minuter och sen skriker han efter mig. Om han inte får som han vill så gör han dumheter. Allt från att riva sönder en bok, kasta nåt som går sönder, klättra upp i Estelle´s rum och balansera på köket tills han trampar sönder en bricka.
Jag vill att han går ut, ber han hämta skor och jacka. Det är tyst... för tyst när jag kommer ner i hallen har han tagit sönder skostället och hur han nu brutit sönder en hel trä ribba, antagligen gått på den.
Han fortsätter med att gå in i skafferiet när ja ska göra lunch och häller ut pepparkakorna och ska riva i saker där inne. Sen skrattar han bara när man blir arg och sätter sig ner i hans nivå för att förklara att man inte gör så. Känner att mitt tålamod är på gränsen nu...
Funderar på om han ska få börja på förskolan ändå efter jul... idag känner jag så. Dom fröknarna har gett mig ansöknings blanketter för det är en pojke som står på kö och ett syskon och vi isåfall. Annars tappar jag platsen, men ja vet inte de går upp och ner det där. Idag väldigt mycket upp till att han ska gå femtontimmar han blir ju storebror sen och då är jag rädd att han blir ännu mer avis på den lilla. Ikväll är det föräldrar möte på förskolan och dom vill i såfall ha ett svar om han ska gå eller ej. Så jag är kluven och just idag, just nu känner jag spontant han kan börja i morgon ;)
Nu måste jag sova God natt på er / C
Lille gubben då... Min tanke med detta är att dom behöver ännu mera kärlek & uppmärksamhet från sina föräldrar när de uppför sig såhär. Tror du verkligen att det blir bättre av att vara ännu mindre med hemma då? Det är ju en fas han går igenom, han kommer att komma ur den! Och när bebben kommer behöver han nog känna sig ännu mera delaktig än att bli ivägskjutsad... Få en chans att vara med bebisen när inte estelle är hemma. Att det inte ska bli en kamp mellan dom vem som ska hjälpa till med bebisen... Bara mina åsikter, du känner själv vad som är bäst för honom! Herrens tankar är större än våra. Allt vad Gud har tänkt för er kommer att bli verklighet!! Stor styrka och kraft ifrån himlen denna höst till dig kära syster /Christine
SvaraRaderaHåller med Christine! (Det var vackert skrivet!)
SvaraRaderaFölj ditt hjärta! :)
Jag tror också att det är en period de går igenom. Max kan vara likadan, och han är bara 14mån. Pilla och riva i allt, och skrattar bara om vi säger till på skarpen. Håhåjaja.
Det är inte lätt, men oj!så mycket glädje de ger ändå. ;)
Om några år kommer du skratta gott åt det här! ;)
Kram!