Bästa besöket

Det  går långt mellan gångerna här på bloggen. Det händer så mycket i livet och familjen att jag inte har tid att vistas här… som jag hade velat, det är lite terapi att föra dagbok för mig, men jag får helt enkelt försöka prioritera och då blir det inte alltid bloggen. Det finns så mycket mer jag vill hinna med på kvällarna.

I söndags kom min bästis hit med sin minsta dotter Eli. Världens sötast lilla tjej. Dom har precis åkt hem nu, och jag har en liten Minou som sover här bredvid och Matteo tittar på Ipaden och Estelle leker på sitt rum, så jag passar på nu….

Fantastiska dagar har de varit och de har gett mig så mycket. Louise själv har tre barn väldig tätt som jag oxå har, fast att hennes äldsta är 13 år nu och så fick hon adoptera denna lilla söta Eli som är två år nu, så hon har ju börjat om kan man säga… men det var inte det jag skulle säga utan hon fick lite panik när hon såg mig och mina barn. Det gav henne flasch back till sitt eget liv för många år sen. Och hon talade om för mig hur viktigt hon tycket de var att vila och att inte försöka stressa, stress som ger dålig energi och gör att man inte mår bra. Men det är svårt som hon sa, att prioritera tid med sin man tycket hon var super viktigt för man hinner inte prata mitt i alla nattningar och blöjbyten och med en bäbis som styr rytmen. Att inte ha höga krav på sig själv, varken när det gäller hemmet eller saker som måste göras. Där känner jag att jag har massa projekt i huvudet, men det får ju ta tid som sagt.Hon kunde inte förstå om jag bokade upp mig på massa fika träffar eller att jag egentligen i morgon skulle börja jobba och gå bredvid på en ny arbetsplats. Hon sa " Camilla din dotter är 7 veckor" ja, så är det ju men ofta har jag ju min man hemma så det kanske funkar tänkte jag, fast jag har känt mig extremt stressad över detta. Hon minns själv hur intensivt det var med tre små barn som är tätt och har alla sina behov som man ska fylla, och helst orka själv med. Man är ju både fru, mamma och vän så att säga….

Att handla,tvätta,städa,baka,gå till bvc, göra middag och allt annat som man ska hinna med på dagarna tar både tid och kraft. Så jag får försöka sänka mina krav och tänka att man kan köpa bröd och bullar men det är ju inte lika gott tänker jag. Men som hon sa, det får vara för en tid, du ska hålla med och där har hon en poäng. Hon har själv ett sresspåslag som hon arbetat med och på sig själv med sina sex barn och allt vad de innebär när två är fosterbarn och tonåringar. Så hon vet vad hon pratar om,vi sa just att man har haft en bra barndom och man minns sköna stunder i parken med fika. Men våra mammor hade ju inte den stressen som finns idag, med alla uppdateringar som (jag kan bli galen av) hur ointressanta inlägg folk gör, man är inte ett dugg intresserad eller som ja känner skaffa ett eget liv och bygg upp din självkänsla, istället för att sök bekräftelse på Facebook eller Insta… Det fanns säkert en stress för våra föräldrar med, kan tänka mig mer ekonomiskt kanske?! Men man skulle inte va uppkopplad och tillgänglig hela tiden, frö det är en stress tycker jag.

Det var ändå intressant att diskutera och prata om livet och småbarnsåren som vi ändå var rörande överens om är korta år. Så man vill ju ge all uppmärksamhet och tid till det dyrbaraste vi har såklart. Kosta det gör det ju, på både bekvämlighet och tid av ens eget. Men det gör man ju med glädje fast man behöver ju oxå få komma hemifrån och göra lite saker. Både på egen hand och ihop med sin man.

Sen hjälpte hon mig med trädgården, jag har nämligen fått min man att göra en vacker spalje och en stor blommlåda längst med tralldäcket. Det blev väldigt bra och jag är stolt över honom som gjort det så fint.

Så nu har vi gått igenom det jag vill göra och mina tankar om trädgården och så har hon gett förslag och vad hon tycket. Vi är som vanligt väldigt överens och tycker lika. Vi känner verkligen varandra! 

Ja, nu när jag sitter här och tänker över allt vi diskuterat och pratat om, känner jag mig oerhört rik som har en sån vän som Louise. Som känner mig väl och vet mina starka och svaga sidor, som vi oxå kan prata om. Vi kan ge ris och ros till varandra och det känns så bra. En sann och äkta vän är hon för mig. 


TACK dyrbara vän!

Nu ska jag ha en skön eftermiddag kväll med min familj och man. 

Kram