Vila

I dag när jag hörde regnet smattra mot rutan, tänkte jag att det här blir en mys dag inne med min minsta.
Efter att vi kört Estelle till skolan så brukar vi åka hem och ta vagnen och så går vi till förskolan, på vägen brukar vi mata ankorna och så tänkte jag att Minou  & jag skulle fortsätta att gå runt sjön. Men det har verkligen inte gått så bra med just den biten. Hon vill gå och skriker bara om jag sätter henne i vagnen och går raskt. Så denna lilla unge gick från våra badplats ända bort till Ica maxi, ni kan ju bara tänka er vilket tid det tog…. så detta får man göra på kvällarna när min man kommit hem.

Men just idag tog vi bilen för det var så svarta moln ovanför så jag visste inte OM det skulle börja regna. Väl på parkeringen vräker det ner, som tur var hade jag två paraplyn men av att springa in från parkeringen till förskolan var jag dygn sur. Där inne stod en mamma med sin bäbis i babyliften. Och jag titta på henne och frågade om hon gick. - Ja, jag har stått här nu får jag kan inte gå ut vi har inte några regnkläder. Så jag erbjöd mig att skjutsa hem henne och hennes bäbis. Hon blev jätte glad och vi sprang ut till min bil. När jag körde genom bostadsområdet hon bodde i såg ja i ett fönster, en man och en kvinna som satt med varsin tidning och ett bord emellan sig med varsin kopp kaffe på.  Det såg så mysigt ut, att jag tänkte detta är väl ändå livet… att få njuta och ta till vara av varandra och av morgonen. Att inte stressa iväg, nu vet jag inte om dom var pensionärer eller lediga från jobbet. Spelar ingen roll det var en sådan skön känsla att åka förbi och se detta.

Sen åkte jag och Minou hem och tände doftljus och jag satte mig med en kopp the och vi byggde lego uppe på golvet. Då jag tänkte på alla stressade mammor & pappor som skjutsar iväg och jagar på barnen på morgonen. Att behöva lämna sina små barn tidigt på fritids eller förskolan, att inte få detta lugna och trygga direkt på morgonen i småbarnsåren. Ja, jag vet att livsituationer ser olika ut och livet är orättvist. Men jag tror det är viktigt i vårt samhälle att stanna upp, införa vilan igen och lyssna på sin kropp. 

Jag brukar lyssna på en kille som heter Erik Tilling och jag kom idag att tänka på en av hans sånger som heter "Stilla Din Själ"

Den går så här:" Stilla din själ,vila och vet att jag är Gud. Stilla din själ,vila i ro och frid, för jag vakar över dig.Alltid trofast, alltid när
Så var lugn, mitt barn, och vet att jag är Gud"

Önskar dig en bra dag!

Kram C