Påsken blev inte som jag tänkt

Sen jag skrev sist har det gått i ett för mig inombords. Min man jobbade tio nätter i sträck, då jag även på dagarna höll mig o barnen borta så länge det gick så han skulle få sova ostört, det var inte det lättaste mitt i påskveckan kan jag säga men mycket som inte var öppet som vanligt.
Men det gick bra, jag stressar ju upp mig själv och har rätt höga krav på mig själv, och hur mitt hem ska vara. Jag har verkligen försökt sänka den tröskeln och tycker själv jag lyckats lite… men vet inte om min man håller med mig. Har även haft tryck över bröstet och svårt att ta djupa andetag. Det skrämde mig först men goggla att det kan man få av stress.

Men mitt i allt kom min dyrbara, fantastiska vän Annsofi på besök. Det gav mig energi, tänk vad viktigt det är med relationer. Och dyrbart framför allt, väldigt viktigt att vårda det man har. Första kvällen la vi oss halv nio vi var så trötta båda två, så kvällen efter var vi uppe längre och prata när barnen lagt sig, för det blir inte så mycket pratat med dom tre i farten.

Jag fick även äran att träffa hennes systrar med en del av barnen och hennes svägerska på Ullared. Min mamma tog Matteo några timmar och Estelle fick vara hos grannen. Så det var lyckat och enormt skönt att få åka iväg med lillan bara. Min man skulle ju jobba sen så jag var ju tvungen komma hem….

Så denna påsk kommer inte bli som vanligt, med en man som jobbar och jag har ingen orka att fixa påskmat eller nåt annat mer än påskägg. Men så får det bli i år, tur man inte är så traditionsbunden. 

Livet går i vågor och vi med det, man få njuta nu och här jag försöker intala mig det, när det känns tufft och segt. För det är mycket runt omkring som vi påverkas av, mer än vi tror kanske. Bara detta med telefonen, jag vill inte att våra bara ska växa upp med föräldrar som varje ledig stund satt med den. Just nu för mig är den ett stress moment, folk som sms eller vill hitta på saker som jag känner att nånstans inombords vill jag ju, för jag är social och gillar när det händer saker. Men min kropp och själ säger nej, jag orkar inte. 

Fick på backning av både tandläkaren, skulle ta cellprov och träffa barnmorskan för återbesök. Allt det har jag missat, för jag har så dåligt minne, trots att det står i kalendern. Jag har nu lagt in allt i telefonen o på påminnelse,men eftersom jag sällan har på ljud så kanske jag ändå missar….

Mina pärlor

Älskade våren är här och ja ska försöka njuta av min trädgård, planteringarna jag tänkt på och se det som lite terapi och egentid. Det ger energi!

Kram på er/ C

Fyraåringen

Jag vet att jag uttalade under min graviditet att jag har två större barn nu…. men det är dom verkligen inte, inte alltid. Denna fyraåring kan göra mig helt matt en dag.

Humöret svänger och viljan är som stål, konflikterna är många och det sociala behovet av kompisar är så stort. Sen har jag en treåring med sin vilja och jag lästa att man tar en konflikt med en treåring ca var tredje minut… det är en överdrift i mitt fall men jag vet inte hur ni andra har det?!

Så vi har läst på lite om va fyraåringen gör och beter sig enligt utvecklingen och vad Psykologerna säger, det var riktigt skönt att läsa.Martin Forster  har skrivit en bok som heter "Ös på med uppskattning" han är psykolog och menar att mindre tjat ger gladare  barn och bättre resultat i skolan.

Sätt på dig stövlarna annars missar du bussen, hur många gånger har jag inte sagt åt dig att plocka upp kläderna, du måste lägga dig nu, detta är sista varningen… jo, det känner vi väl alla igen. Du är inte ensam, och värst är det när barnen är i fyra års åldern. Då är syskonbråk,matvägran, skjuta upp sänggåendet mm det vanligaste konflikterna säger Martin. Två och fyraåringen kan ha vredesutbrott två ggr om dagen.

Att vi uppmuntras att lösa problemen med just tjat är enligt forskaren och psykologen Martin inte konstigt. Föräldrar blir ju av med sin irritation och barnet gör som de vill. Kortsiktigt, vill säga. Snart är familjen tillbaka i samma konfliktsituation.

Martin menar att han vill ge föräldrarna en chans att se vad som händer om det förändrar sitt sätt att agera. Med stöd i ett otal forskningstudier berättar Martin vad som sker om man lyckas lära om från tjat till positiv uppmärksamhet. ( Tillsägelser som inte fungerar) En bra balans mellan dessa har en direkt koppling till färre konflikter hemma. Dessutom har barnen lättare att få kompisar i skolan, ökan självkänsla och studieresultat. 

Balansen beskrivs som en 5:1 regel i fråga om kommunikation och gränssättning. För varje gång föräldern bestämmer sig för att driva sin sak i konflikten behövs fem positiva samspel tillsammans med barnet.

Varje liten situation mellan föräldrar och barn sätter spår,oavsett laddning säger Martin som utgår från inlärningspsykologi. Både lära sig och minns till nästa gång, vilket styr hur man agerar.

Det gäller förälderns tjat eftersom de flesta vuxna i sin tur lärt sig att tillrättavisas när någon gör fel. "Det sker automatiskt" Men när barnen går till sängs på kvällen minns de sällan tjatet som gällt under dagens konflikter, utan bara hur kritiken har känts. Att bli ifrågasatt och känna sig dålig väcker ilska, trots och motstånd. Har irritationen gått över i skäll kan det bidra till att barn får dåligt självförtroende. 

För barnen blir inlärningen inte bara att de inte är beredda att emot missnöje, så tjat är även pedagogiskt en dålig metod menar Martin.

Det gäller för föräldrarna att göra på nåt annat sätt istället,som en pappa har berättat i boken. Pappan bestämmer sig för att gå på spårvägsmusset med sin trotsiga treåring, bara de två tillsammans, istället för att försöka lösa bråket hemma där ett nytt syskon konkurrerade om förälderns uppmärksamhet. Han planerade umgänge - och omedelbart händer något i relationen.

Kraften kommer genom att ändra inlärningen så att nya saker kommer fram, snarare än att försöka skärpa de situationer som redan uppstår i familjen, säger Martin. Man ändrar först miljön som man agerar i, därefter ändras känslan.

Det avgjort bästa sättet är för många att ha mer tid ihop, enligt forskningen som Martin tagit del av. Och tid brukar ju vara källan till dåligt samvete hos föräldrar. Men de familjer som börjat prioritera umgänge med barnen får färre konflikter. Barn som skrattar mycket med sina föräldrar har mer empati och större förståelse för andra.

Tid, samspel och umgänge är fundamentet i relationen och en viktig del av 5:1 balansen. Femman står för varje positiv interaktion med barnet. Fem gånger mer kärlek, säger Martin och uppmanar : ös på med uppskattning och allt som visar att man tycker om sina barn i så många situationer som möjligt. Om det handlar om egenskaper, undvik ordet "duktig" som en vuxenetikett och kopplas till prestationer. Använd i stället beskrivande beröm, som jag ser hur du räknade på det här viset när du kom fram till rätt svar… jag noterar att du tog upp kläderna och la dom i lådan, va bra!

Regeln om förhållandet 5:1 bygger på forskning om kommunikation mellan äkta makar som håller i hop länge ( de ger varandra fem uppskattningar på varje klagomål) och om vad som händer familjer som fokuserar på det som fungerar väl tillsammans med barnen. En amerikansk studie visar hur barn kan utveckla bättre förmågor i språk, mattematik och logiskt tänkande om föräldrarna möter dem med betydligt mer uppmuntrande ( Positiv bekräftelse av vad de gör) än tjat och tillsägelser ( nej,fel, stopp, inte)

Bekräftelser hänger ihop med positiva känslor, säger Martin. Det tar bort fokus från beteenden och lösningar som inte ger effekt på lång sikt.

Så när man säger, bra, toppen,ja, rätt fem gånger, kan man säga "nej,stopp, fel en gång?

I princip ja, svara Martin. Men de handlar inte m att räkna orden utan att se till helheten. Av allt det man gör tillsammans under en dag bör max en femtedel handla om tillrättavisningar och konflikter.

Det här var så intressant att jag var tvungen skriva om det. Jag tog åt mig på flera ställen, känner att jag inte varit den bästa mamman alla gånger, med just mitt tjat. Vet själv hur jag inte gillade min mammas tjat när jag var liten. Men samtidigt när man själv var liten så fanns inte detta stressade samhälle, med alla upp kompplingar och att alltid vara tillgänglig. Det är ju en stress i sig. Min mamma var hemma med oss tre länge, men jobbade natt så idag förstår ju jag om hon var helt slut och super trött. För det sliter verkligen mer på kroppen o humöret att jobba nätter än dag. Det ser ja tydligt på mig själv och min man som just nu gör 8 nätter i sträck och på 12 timmars pass. Det är kort stubin om det blir en konflikt då kan jag säga… Jag minns inte att vi hade massa konflikter men de hade vi säkert. Fast man gjorde ju mer ihop med familjen o andra sidan så de kanske var som Martin skriver. Man hade de mindre för att föräldrarna var närvarande och hade tid?!

Det är ju helt naturligt att man lackar ur ibland, vi är ju inte mer än människor. Klart jag önskar göra det bästa för mina barn alltid, men det blir ju inte alltid så som jag vill, men då är jag är väldigt noga med att be om förlåtelse om jag blev arg på dom eller så. Jag vet ju att jag inte är perfekt på något sätt. Just nu har jag sovit så lite och är i hög ålder att jag blivit arg på dom lite väl mycket. Så vi har pratat mycket om detta hemma. Om fyraåringen som snart blir fem, dom säger ju med att femåringen är en lugn period för att sen gå in i sexårsåldern igen som är tuff. 

Så det var bra för mig att läsa detta som Marin skrev, ska försöka göra bättring!

Det är en kort period i livet dom är små och mest krävande, vet att tonåringar inte alls är lätta att ha men då sover man åtminstone utan barn i sängen och hela nätter, vilket kommer göra mycket. Just nu längtar man efter en hel natt kan jag säga. Hela graviditeten sov man kass och vaknar och måste gå på toa. 

 

Nä, nu blir det lite netflix och sen sängen!

Kram på er

Bästa besöket

Det  går långt mellan gångerna här på bloggen. Det händer så mycket i livet och familjen att jag inte har tid att vistas här… som jag hade velat, det är lite terapi att föra dagbok för mig, men jag får helt enkelt försöka prioritera och då blir det inte alltid bloggen. Det finns så mycket mer jag vill hinna med på kvällarna.

I söndags kom min bästis hit med sin minsta dotter Eli. Världens sötast lilla tjej. Dom har precis åkt hem nu, och jag har en liten Minou som sover här bredvid och Matteo tittar på Ipaden och Estelle leker på sitt rum, så jag passar på nu….

Fantastiska dagar har de varit och de har gett mig så mycket. Louise själv har tre barn väldig tätt som jag oxå har, fast att hennes äldsta är 13 år nu och så fick hon adoptera denna lilla söta Eli som är två år nu, så hon har ju börjat om kan man säga… men det var inte det jag skulle säga utan hon fick lite panik när hon såg mig och mina barn. Det gav henne flasch back till sitt eget liv för många år sen. Och hon talade om för mig hur viktigt hon tycket de var att vila och att inte försöka stressa, stress som ger dålig energi och gör att man inte mår bra. Men det är svårt som hon sa, att prioritera tid med sin man tycket hon var super viktigt för man hinner inte prata mitt i alla nattningar och blöjbyten och med en bäbis som styr rytmen. Att inte ha höga krav på sig själv, varken när det gäller hemmet eller saker som måste göras. Där känner jag att jag har massa projekt i huvudet, men det får ju ta tid som sagt.Hon kunde inte förstå om jag bokade upp mig på massa fika träffar eller att jag egentligen i morgon skulle börja jobba och gå bredvid på en ny arbetsplats. Hon sa " Camilla din dotter är 7 veckor" ja, så är det ju men ofta har jag ju min man hemma så det kanske funkar tänkte jag, fast jag har känt mig extremt stressad över detta. Hon minns själv hur intensivt det var med tre små barn som är tätt och har alla sina behov som man ska fylla, och helst orka själv med. Man är ju både fru, mamma och vän så att säga….

Att handla,tvätta,städa,baka,gå till bvc, göra middag och allt annat som man ska hinna med på dagarna tar både tid och kraft. Så jag får försöka sänka mina krav och tänka att man kan köpa bröd och bullar men det är ju inte lika gott tänker jag. Men som hon sa, det får vara för en tid, du ska hålla med och där har hon en poäng. Hon har själv ett sresspåslag som hon arbetat med och på sig själv med sina sex barn och allt vad de innebär när två är fosterbarn och tonåringar. Så hon vet vad hon pratar om,vi sa just att man har haft en bra barndom och man minns sköna stunder i parken med fika. Men våra mammor hade ju inte den stressen som finns idag, med alla uppdateringar som (jag kan bli galen av) hur ointressanta inlägg folk gör, man är inte ett dugg intresserad eller som ja känner skaffa ett eget liv och bygg upp din självkänsla, istället för att sök bekräftelse på Facebook eller Insta… Det fanns säkert en stress för våra föräldrar med, kan tänka mig mer ekonomiskt kanske?! Men man skulle inte va uppkopplad och tillgänglig hela tiden, frö det är en stress tycker jag.

Det var ändå intressant att diskutera och prata om livet och småbarnsåren som vi ändå var rörande överens om är korta år. Så man vill ju ge all uppmärksamhet och tid till det dyrbaraste vi har såklart. Kosta det gör det ju, på både bekvämlighet och tid av ens eget. Men det gör man ju med glädje fast man behöver ju oxå få komma hemifrån och göra lite saker. Både på egen hand och ihop med sin man.

Sen hjälpte hon mig med trädgården, jag har nämligen fått min man att göra en vacker spalje och en stor blommlåda längst med tralldäcket. Det blev väldigt bra och jag är stolt över honom som gjort det så fint.

Så nu har vi gått igenom det jag vill göra och mina tankar om trädgården och så har hon gett förslag och vad hon tycket. Vi är som vanligt väldigt överens och tycker lika. Vi känner verkligen varandra! 

Ja, nu när jag sitter här och tänker över allt vi diskuterat och pratat om, känner jag mig oerhört rik som har en sån vän som Louise. Som känner mig väl och vet mina starka och svaga sidor, som vi oxå kan prata om. Vi kan ge ris och ros till varandra och det känns så bra. En sann och äkta vän är hon för mig. 


TACK dyrbara vän!

Nu ska jag ha en skön eftermiddag kväll med min familj och man. 

Kram

Stockholms tripp

Haft underbara dagar i Stockholm med min ursprungliga familj. Min älskade syster fyllde ju 40 år för ett tag sen och då var en av presenterna en upplevelse.  Så vi tog tåget i tor min mamma och pappa, Mionu och min syster upp mot framsidan av Sverige.
Där åt vi lunch på Vetekatten där en go vän till mig jobbar. Sen gick vi genom gamla stan till vårt hotell "Hilton" som ligger vid vattnet vid slussen.

Där andades vi ut lite och sen bytte vi om och tog bussen till Mood gallerian och besökte Leila General store, såå otrolig mysig butik. Där inne ville man ha allt!

Vi gick vidare till www.Tavernabrillo.se som kocken Tommy Myllymäki  driver. För er som vet vem han är.Där tog vi massa rätter och smakade av varandra. Såå grymt gott var det mesta, och jag fastnade verkligen för buffalo mozzarellan vilken smakupplevels. Är du i vår vackra huvudstad och vill äta gott så gå dit.

Sist men inte minst drog vi oss mot Cirkus och en kväll med Lisa Nilsson väntade. Vilken kväll, två och en halv timme bjöd hon på sig själv, med goa skratt och en musik historia som sträckte sig från 25 år bak i tiden till nu. Helt ljuvligt, Minou var vaken exakt hela dagen och hela konserten. Hon var som tur var snäll och tyst, så jag hoppades på en lugn sovande natt.
Som extra slut nummer kom Samuel Ljungblad som gäst artist in och dom sjöng grymt bra ihop tjugofem minuter extra. 

Trötta steg vi in i hotellet men med ett leende på läpparna, vilken kväll. Så underbart att få dela en dag med sin ur familj som vi konstaterat att vi inte gjort på väldigt länge. Det kändes inte konstigt alls, en del som rest eller umgåtts med sin ursprungliga familj, kan det bli att man intar sin "gammla" roll och det blir som man var liten igen. Men så kände ja inte alls, vi var fem vuxna människor som hade det trevligt, samtala om livet och det som varit, och det som är.Vi insåg att trots att man vandrat lite snett i livet, och då menar jag att man kanske gjorde eller tog vissa beslut som man idag ser inte var så bra. Men vi sa just att det gick så bra ändå, det blev liksom rätt ändå. Vi var alla överens om att det gått bra för oss och att vi är glada och tacksamma för det vi är och har idag!


På fredagen kom Brorsan och vår svägerska och deras två minsta in och käka frukost med oss. Där satt vi länge och mös och åt gott. Vi drog sen oss in mot city och köpte det godast rökta Sir Wiliams te´t. Solen sken och vi satt länge i kungsan och njöt av värmen. Lunch blev på Pub och vi kolla runt i massa fina affärer.

Vid fem gick tåget mot småstaden hem igen. Där somnad Mionu gott igen, hon måste varit helt slut efter alla intryck, människor,lampor och upp och ner i vagnen. På perrongen kom mina andra två små skatter och mötte oss. Borta bra men hemma bästa heter det va?!



TACK älskade, underbara ursprungsfamilj för underbara dagar i vår "hemma" stad!!

Hitta rytmen

Mycket har hänt dom här veckorna, jag inser att det var en större omställning att få tre än två. Man har liksom kolla när man har två, varsin men den tredje vem har koll på den….

Barnens farmor har vi firat i helgen, det var Minou´s första kalas. Serverads väldigt god mat och efterrätt. Barnen lekte och ljudnivån var hög. Vi åkte hem till bolibompa.

 En dag går så fort fast att ändå inte. Matteo har varit förstoppad och det har tärt på en oxå, han äter inget och helst bara flytande.Så när vi var hos farmor åt han massa kött helt plötsligt och ville ha mer, då blir man glad. Vi har varit hos läkare nu som jag klagat på och sagt att jag vill ha hjälp, att de inte kan vara normalt att inte bajsa på 5 v eller att man ska ta lavemang fler dagar i veckan. Jag är så trött på all skit som det finns i mat, alla tillsatser och E ämnen och andra ämnen med. Att göra sig av med socker,vitt mjöl och mjölkprodukter är svårt, fruktansvärt svårt. Vad ska man äta o ge barn? Jag tror verkligen att man kan få eksem av att man äter fel. För det blir mer och mer skit i produkter vi stoppar i oss. Jätte svårt för en annan med, och bröd visst kan man baka eget med fiberhusk det använder jag mycket, gör pannkakor och plättar på det. Men det blir liksom inte lika poröst som "köpe" bröd. Man har ju tyvärr lärt sig hur vissa saker ska smaka. Det kommer gå lättast att lära Minou hon kommer inte vet nån annan smak än det vi lär henne från början. Välling är ju en sån dum grej tex men väldigt bekvämt. Risvälling har dom ju tyvärr slutat med på semper.
Mandel mjölk och grädde, samt rismjölk är väldigt lik vanlig mjölk. Så jag tänkte prova en månad på hela familjen om man faktisk mår bättre om man skippar vissa saker. Svårt - jovisst men nånstans måste jag börja!

Vi hämta kusin Elivn efter doktorsbesöket. Estelle hade det "tråksamt" som hon sa. Det är tur vi har nära till varandra, han ville följa med oss och jag gjorde stuvade makaroner och var lat och köpte ekologiska köttbullar från Felix såå goda dom ska jag alltid köpa om jag ska köpa. Sen kom grannen Alice förbi och som jag sagt förut har man tre barn kan man lika gärna ha fem barn. Så här var high life dom klädde ut sig, lekte med tågbanana och självklart mamma,pappa, barn. Sen fikade vi och då tog vi fram allt fika vi hade kvar sen Matteo´s kalas och så hade barnen köpt  delikatobollar. Så här tog dom av alla sorter och skratt så högt och prata så roligt. Ja smög lite på dom, det är så intressanta samtalsämnen.

När Minou vaknade ville Elvin inte leka med dom andra utan vara med mig och henne. Han är så trevlig att sitta och småprat med.Han vill hålla henne med och det gör han så bra.

Men nångång tar det roliga slut och lagom till bolibompa fick dom gå hem. Och vi åt plättar och varvade ner. Jag somnade som vanligt vid åtta och är så trött, den tröttheten är liksom så tung och jag blir sur på mig själv att jag somnar för jag får ingen ledig kväll, att titta eller ringa eller göra nåt jag vill göra själv. 

Vi har börjat följa en serie som heter "House of cards" och jag har fått med mig min man på den, helt otroligt men jag somnar ju efter 10 min. Och får kolla i kapp sen.


Nu ska jag fylla år och fira och ha lite gött och sen ska vi träffa Pia i veckan och även sticka ner hela familjen till Göteborg nån dag. Och idag hade jag min goa vän Agneta här det var alldeles för länge sen vi sågs. Det var ett kärt besök och hon gosa med Minou.

Nu ska jag göra middag tänket jag till min kära man kommer hem. Han är på kurs i Jönköping idag. Köpt delikatesspotatis och massa goa grönsker och tänkte göra hel kyckling i ugn.

Ha en skön kväll!!!

Kram / C

Mycket jag glömt….

Matteo fyllde precis tre år, och ändå har jag glömt massor om hur det var att ha ett spädbarn igen.
Alla vakna nätter, springet med flaskorna med ersättning, hur dom totalt styr och den oändliga trötthet…..

Jag känner mig tröttare nu än när jag var höggravid. Somnar ofta vid sju eller åtta på kvällen för att sen vakna vid elva då jag ger henne för natten ( tänker jag varje gång) men får ju ändå vakna var tredje timme och ge. Vi har försökt med att få sova var annan natt så vi byter. Men det går verkligen inte, hon kommer inte till ro hos sin pappa. Och ja har inte hjärta att låta henne ligga där och gny. 

Jag mår mycket bättre, och har varit ute på promenad idag och gått ner till byn och köpt två fotoalbum, som jag tänkte att jag skulle sätta mig ner och greja med när tid ges.
Sen tog jag och min man en lunch på Monti libri det var otroligt gott. Vi promenerade sen hem via dagis och hämta barnen.

Vår lilla Matteo har fått förstoppning, nu är det över en v sen han bajsa. Så han äter ju inget max lite vatten och välling. Vi har talat om problemet på dagis där han aldrig äter, så han har ju ingen ork eller energi. Så om han äter så spyr kan ofta upp det, så idag när han ätit tre portioner pasta och skinksås på dagis var vi så glada och lättade. Tänkte nu kanske det vänder, men vi hann inte mer än hem förrän han grät och hade ont i magen och spydde upp massa pasta. Jag är så less på detta nu, vill ha hjälp för det kan inte fortsätt så här. Det funkar inte och han orkar inte. Men läkaren tycket ge det en vecka till…. hallå det har gått fyra veckor. 

Men det har varit små härliga ljusglimtar med dessa veckor. Blivit uppvaktad med fina, vackra blomsterbuketter och fina presenter till Minou. Hade verkligen inte räknat med nåt sånt nu med trean. Men senast i går hade granarna på gatan fixat en super god kvällsmat för mig och Minou hos Maria och där dom oxå överlämnade en ullfilt till Minou som var så fin ska visa bild senare. Jag blev alldeles rörd och super glad hade jag verkligen inte räknat med. Så tacksam för min fina grannar!

Nu åker snart mina ögonlock igen!

Kram på er vi hörs igen / C

Sakta återvänder vardagen….

Sakta börjar vi få en normal vardag, utan sjukdom och besvär. Så tacksam för alla som bett för oss, det är otroligt uppskattat.

Vår älskade dotter blir tre veckor idag, tre veckor som inte varit den roligaste starten med en nyfödd, med blodproppar, infektioner och sjukhusbesök och inläggning har gjort oss extremt trötta och kraften har varit låg…

Men vi har haft en underbara familj som ställt upp på oss. Och hjälpt till på olika vis.

Vi fick åka in med  Minou som fick som "sår" i huvudet och blev inlagda förra vecka. Dom tog massa prover och allt gick väldigt snabbt. Det visade sig på odlingen att det var en hudbakterie från naveln som orsakat både sår,navel och ögoninfektion. Så hon fick intravenöst var 6 timme och det vände redan första dygnet för det bet bra på henne. Men sen fick vi vara kvar ändå för hon var så liten och dom är rädda att det blir blodförgiftning på sådana här små om man inte reagerar snabbt.

Så jag är glad att dom tog henne på allvar och nu går hon på penicillin 10 dagar. 

Vi har varit försiktiga sen vi kom hem med att gå ut och träffa folk absolut inte gå på maxi eller stan. Eftersom hon är extra känslig men kommer ju vara mer känslig efter dessa tio dagar då immunförsvaret är väldigt lågt.

Men vi har stått på en vers från en psalm dessa veckor och den lyder så här" Blott en dag ett ögonblick i sänder" och det har varit ganska skönt. Jag har varit stressad över att jag inte svarat eller ringt upp dom vänner jag borde och vill. Men det har helt enkelt inte funnits tid eller ork.

De är extremt mycket jag har glömt med en bäbis kände jag…. dessa sömnlösa nätter som man måste gå upp och vakna till var tredje timme. Att dessa små totalt styr en, med sina skrik och att vara i famnen så man inte kan göra någonting annat… det är mycket sånt jag helt enkelt glömt, eller förträngt jag vet inte.

Men nu känner jag att de går mot det bättre, det har inte varit lätt för våra andra två barn heller. En mamma som mår kass och inte riktigt kunnat tagit hand om dom som jag velat, samt åkt in och ut på akuten och även legat inne. För Matteo som är min kille har det väl tagit hårdast. Han har matvägrat vilket gör en orolig när man inte känner igen honom. Samt har Estelle blivit mer " mammig" hon vill ha mig med och saknar mig när jag är borta.

Så när vi blivit riktigt bra har vi sagt att vi ska göra nåt riktigt mysigt och roligt med barnen. Det har liksom blivit en seg start för oss alla.

Mitt i allt fyllde Matteo 3 år och jag låg inne då, så vi låssades att han fyllde i fredags. Då vi uppvaktade honom, sen fick våra familjer och syskon komma hot i lör på en fika. Det var så fantastiskt, både mamma,svärmor,svägerska och syster stod för fikat, dom hade bakat både tårta och kakor och bullar. Så jag gjorde inget vilket var väldigt svårt att ta emot först. Min man som har lättar för sådant uppmuntra mig att "ta" emot. med facit i hand var det enormt skönt, jag hade fullt upp ändå. Jag är oerhört glad för att ni underlättade så för oss. 

Jag hade däremot beställt en fantastisk tårta till min "Pippi galna son" så den fanns på plats samt att de skulle gå i pippi anda.

Jag får se hur aktiv jag kommer vara här ett tag framöver. Tid ork ska finnas…. 

Jag känner mig glad trots allt skit som varit och vid gott mod. Ska bli skönt pigga på sig, hämta kraft och bara vara nu, njuta och kunna gå ut på promenader, träffa vänner och fika och ha det gott.

Så rik jag känner mig när jag tittar på våra älskade juveler, vilken skatt 

 Kram på er vart ni än är / C