Ja, så skriver Orvar Säfström…
Det är dags att vi engagerar oss i barnens spelande istället för att bara begränsa speltiden, tycker Orvar som själv är spelälskare.
" Det är sånt här som förstör våra barn" Pappan är upprörd och viftar mig i ansiktet med omsläget till "Grand theft auto IV" Han har precis förklarat hur hans tioåriga son ägnade de senaste månaderna åt denna "orgie i våldtäkter" där,"man får poäng för att stycka prostituerade med motorsåg"
Jag, befinner mig i en föräläsningssalen på ett bibliotek i en mellansvensk småstad och just hållit ett två timmar långt föredrag om spel och spelkultur.
Jag ägnade nog 15 minuter åt att förklara att det,precis som inom film och litteratur, finns många titlar helt riktade till en vuxenpublik, verkar ha gått den arga pappan helt obemärkt förbi. Desamma gäller mina tips om att det därför är klokt att som förälder sätta sig in i det europeiska åldersgräns systemet PEGI
Så svårt är det inte, med gradering från 3-18 års ålder ( färgkodat tydligt) och med symboler som förklarar vilka inslag som orsakat åldersgränsen.
Mammor och pappor landet runt skjutsar sina ungar varje vecka på både fotboll och ridning och hockyträningar. På helgerna är det tävling och match, och då ska alla goda föräldrar heja,peppa och sälja varmkorv och , då om så krävs, mucka gräl med domaren. Men när det kommer till spel, ett av svenska barns största fritidsintresse, kan man istället få höra föräldrar som nästan skryter med sitt bristande engagemang.
Att sätta sig ner en timme och få en inblick i "world of warcraft" är för många fullständigt otänkbart, även om barnet skulle råka befinna sig på den högsta nivån och åtnjuta respekt från både jämnåriga och vuxna medspelare från ett tiotal olika länder. Nej, de där spelen är bara strunt och stjäl värdefull tid.
Ingen förväntar sig att du som förälder ska börja spela, levla upp en orc till 85 och starta ett guild. Men att vid frukostbordet kunna fråga sin tonåring hur det gick på gårdagens raid Firelands, visar en delaktighet och nyfikenhet många föräldrar helt saknar i dag. Med lite grundläggande kunskap blir det också lättare att föra en vettig diskussion om gränser för spelandet.
Zlatans mamma tyckte kanske att han skulle ägnat sig lite mer åt skolarbetet,men för den sakens skull satte hon inte upp regler för att han bara fick spela en halvlek om dagen. Barn och ungdomar testar de gränser som vi vuxna sätter upp - en grundläggande del av mognadsprossesen. Det betyder inte att vi uppgivet ska acceptera att mellanstadiebarn ser "Motorsågsmassakern" eller att en tonåringen slutar äta,duscha och gå till skolan för att spelandet tagit över all vaken tid.
Lite kunskap räcker långt. Då vet man att en timmes skärmtid inte räcker i "World of Warcraft" och förhandlar kanske fram en lösning om tre timmar två dagar i veckan istället.
Man vet att de återkommande utspelen om spelens fördärvlighet bottnar i kulturkonsrvativa lögner och snedvridna forskningsrapporter. Och man vet kanske att "Grand theft auto IV" är ett uttalat vuxenspel,som varken innehåller motorsågar eller våldtäkter.
Jag ler vänligt mot den upprörda pappan med spelomslaget och frågar lite försiktigt om den tioåriga sonen fått tag på spel med 18- gräns.
Svaret är lika väntat som sorgligt. - Han fick det av oss i julklapp.
4 okt. 2015
1 okt. 2015
Matkräsna barn
Jag är så innerligt trött på detta med matvägran av ett av mina barn. Det har pågått i ca ett och halvt år. Det var inget jag gjorde någon stor grej över i början och sen har det liksom eskalerat. Det har gått från bara potatis och brunsås till bara kyckling eller bara köttbullar, eller helst då detta tjat om pommesfritt, och helst varje dag.
När vi är bort bjudna till såna jag inte känner mig helt hundra med att gå i deras kyl och skafferi, är det en stor grej att åka bort. För man vet inte vad som bjuds, och ska mitt barn äta eller gnälla hela kvällen,ska jag ta med mig mat. Eller ska han vara mätt när han kommer….??
Att ta en konflikt en gång per dag, vid varje måltid är mycket värre än det låter. Den som inte själv upplevt något liknande förstår inte hela denna " dåliga samvete" grejen och att jag vid vissa tillställningar som (kalas) tex hotar honom att gör han en scen vid maten nu så åker han ut i bilen… man äter den maten som bjuds…
Han har varit extremt duktig flera ggr och det har varit en börda som släppt för mig, till att jag kunnat slappna av på kalaset. För mitt barn är mätt och glad. Men jag vet själv hur det var, när man inte åt upp maten som barn. Det fanns vissa saker jag inte kunde få ner, och jag var lite äckelmagad. Min son har det också, han försökte häromdagen att verkligen äta en gaffel med ris. Men det går inte det kom ut igen, som om han vill kräkas. Han blev ledsen och jag förstod att han verkligen försökte. Jag hade bakat så vi skulle fika …."om man åt upp maten" han fick självklart fika ändå han hade ju försökt. Jag fick sitta kvar ibland tills jag ätit upp. Det är inte någon metod jag inte testat om jag säger så… Jag tror inte på att tvinga i barn mat, jag tror på smaka däremot. Så vet jag ju att hot och löften är bara dumma saker med, men som sagt jag har testat allt…. vad ska jag göra?
Men att han sen går och frågar mig säkert 10 ggr per dag om godis,glass,fika är en annan sak. Det klart han är sugen,äter man dåligt så klart man är hungrig. Det är så jag blir tokig snart! Jag har tagit bort alla kex och godis och lagt i källaren i en kasse. Dom får bara lördagsgodis och vi försöker att vara hårda på att inte fika,äta glss mm på vardagarna.
Det är lättare sagt än gjort, jag har tagit bort vanilj yoghurt dom får bara fil och jag har aldrig saft.
Har försökt prata med Bvc men jag kan lika gärna diskutera det med en vän då…dom ger ju inte några förslag utan säger bara. Det låter bra det du gör. Och du kan bestämma vad som sätts fram på bordet, men det är barnet som bestämmer vad som stoppas i munnen. NEJ, vill jag bara skrika till dom, det är konflikter varje dag om maten. Det påverkar hela familjen!
Nu har jag hävt ur mig det här, det känns redan bättre. Får ta nya tag i morgon igen!!
Kram på er/ C
När vi är bort bjudna till såna jag inte känner mig helt hundra med att gå i deras kyl och skafferi, är det en stor grej att åka bort. För man vet inte vad som bjuds, och ska mitt barn äta eller gnälla hela kvällen,ska jag ta med mig mat. Eller ska han vara mätt när han kommer….??
Att ta en konflikt en gång per dag, vid varje måltid är mycket värre än det låter. Den som inte själv upplevt något liknande förstår inte hela denna " dåliga samvete" grejen och att jag vid vissa tillställningar som (kalas) tex hotar honom att gör han en scen vid maten nu så åker han ut i bilen… man äter den maten som bjuds…
Han har varit extremt duktig flera ggr och det har varit en börda som släppt för mig, till att jag kunnat slappna av på kalaset. För mitt barn är mätt och glad. Men jag vet själv hur det var, när man inte åt upp maten som barn. Det fanns vissa saker jag inte kunde få ner, och jag var lite äckelmagad. Min son har det också, han försökte häromdagen att verkligen äta en gaffel med ris. Men det går inte det kom ut igen, som om han vill kräkas. Han blev ledsen och jag förstod att han verkligen försökte. Jag hade bakat så vi skulle fika …."om man åt upp maten" han fick självklart fika ändå han hade ju försökt. Jag fick sitta kvar ibland tills jag ätit upp. Det är inte någon metod jag inte testat om jag säger så… Jag tror inte på att tvinga i barn mat, jag tror på smaka däremot. Så vet jag ju att hot och löften är bara dumma saker med, men som sagt jag har testat allt…. vad ska jag göra?
Men att han sen går och frågar mig säkert 10 ggr per dag om godis,glass,fika är en annan sak. Det klart han är sugen,äter man dåligt så klart man är hungrig. Det är så jag blir tokig snart! Jag har tagit bort alla kex och godis och lagt i källaren i en kasse. Dom får bara lördagsgodis och vi försöker att vara hårda på att inte fika,äta glss mm på vardagarna.
Det är lättare sagt än gjort, jag har tagit bort vanilj yoghurt dom får bara fil och jag har aldrig saft.
Har försökt prata med Bvc men jag kan lika gärna diskutera det med en vän då…dom ger ju inte några förslag utan säger bara. Det låter bra det du gör. Och du kan bestämma vad som sätts fram på bordet, men det är barnet som bestämmer vad som stoppas i munnen. NEJ, vill jag bara skrika till dom, det är konflikter varje dag om maten. Det påverkar hela familjen!
Nu har jag hävt ur mig det här, det känns redan bättre. Får ta nya tag i morgon igen!!
Kram på er/ C
30 sep. 2015
En skön morgon
Jag tycker att veckorna går alldeles för fort, vips så är det fredag igen, och just nu i mitt liv tycker jag bara allt rullar på och jag får inget vettigt gjort.
Just nu där jag är i livet, kan så otroligt lite betyda så mycket. Ett samtal ett möte med en vän. Att försöka hålla mig vaken till 22 är en annan sak, och att få en stund för sig själv där ingen bakar in sin lilla rumpa i mitt knä. Där jag får tänka klart min tanke och kanske hinna göra den med.
För just nu tycker jag att alla våra barn är inne i någon slags "intensiv" period. Och jag kan ibland tänka va "skönt det varit att gå till jobbet och sen komma hem och fixa middag och sen ha lite kväll"
Men idag när jag vaknade och det inte var min tur att skjutsa, och vi går i pyjamas och, tänder ljus och kollar på Ronja Rövardotter ihop då är det toppen och rent av lyxigt att vara hemma med dessa juveler. Att slippa dra upp dom i ottan och skjutsa och stressigt lämna in dom på förskola och dagis.
Jag har tänkt mycket på det här med stress, vad som stressar mig och varför jag känner mig jagad ibland. Av allt som måste fixas och göras och saker jag måste komma ihåg men som jag inte gör. Jag glömmer liksom att jag glömmer…. Relationer och att ta tid med både sin livskamrat och sig själv. Att gå MOT strömmen i detta samhälle är svårt. Att ha andra värderingar och tycka att man ska dra i bromsen när alla andra vill köra på i hundra, är svårt.
Tror man måste njuta mer av stunden, där och då! Jag har börjat göra det. Sitter ofta i vardagsrummet med en kopp the, och tittar på fina saker jag har. Det gör mig glad och tillfreds på något sätt. Nu kanske du tänker att jag skryter över att jag har fina saker, inte alls men jag har insett att jag verkligen njuter av att titta på det i mitt eget hem, det ger mig energi på nåt sätt.
Ett gott doft ljus, ett städat vardagsrum kan ge mig sådan ro i själen för en stund. Att just titta på det vackra.
Stanna upp och reflektera över just ditt liv och din situation, utan att bli psykologisk. Det finns lite som kan göra en tillfreds, måste bara upptäcka och inse att det ger energi än att stjäla den.
Just nu där jag är i livet, kan så otroligt lite betyda så mycket. Ett samtal ett möte med en vän. Att försöka hålla mig vaken till 22 är en annan sak, och att få en stund för sig själv där ingen bakar in sin lilla rumpa i mitt knä. Där jag får tänka klart min tanke och kanske hinna göra den med.
För just nu tycker jag att alla våra barn är inne i någon slags "intensiv" period. Och jag kan ibland tänka va "skönt det varit att gå till jobbet och sen komma hem och fixa middag och sen ha lite kväll"
Men idag när jag vaknade och det inte var min tur att skjutsa, och vi går i pyjamas och, tänder ljus och kollar på Ronja Rövardotter ihop då är det toppen och rent av lyxigt att vara hemma med dessa juveler. Att slippa dra upp dom i ottan och skjutsa och stressigt lämna in dom på förskola och dagis.
Tror man måste njuta mer av stunden, där och då! Jag har börjat göra det. Sitter ofta i vardagsrummet med en kopp the, och tittar på fina saker jag har. Det gör mig glad och tillfreds på något sätt. Nu kanske du tänker att jag skryter över att jag har fina saker, inte alls men jag har insett att jag verkligen njuter av att titta på det i mitt eget hem, det ger mig energi på nåt sätt.
Ett gott doft ljus, ett städat vardagsrum kan ge mig sådan ro i själen för en stund. Att just titta på det vackra.
Stanna upp och reflektera över just ditt liv och din situation, utan att bli psykologisk. Det finns lite som kan göra en tillfreds, måste bara upptäcka och inse att det ger energi än att stjäla den. |
| Kram på er allihopa / C |
28 sep. 2015
Plommonchutney
Vi har inte fått mycket äpplen i år men desto mer plommon. Stora vackra, fina goda plommon. Men det finns inte jätte mycket att göra av dom ( tycker jag) vi har ätit massa så klart. Men idag gjorde jag mig en plommonchutney!
Det doftade ljuvligt i köket när den koka, och här kommer receptet om du själv har massa plommon som du inte vet vad du ska göra med.
Du tar:
8 plommon
2 rödlökar
1 röd chilifrukt (t ex spansk peppar)
4 msk strösocker
4 msk honung
2 msk ättiksprit (12 %)
3 msk finriven färsk ingefära
finrivet skal av 1 citron
2 krm salt
Det doftade ljuvligt i köket när den koka, och här kommer receptet om du själv har massa plommon som du inte vet vad du ska göra med.
Du tar:
Gått till det mesta!
Ha en bra dag nu!
Kram /C
25 sep. 2015
Begravning
Idag var jag på en begravning av en man som var pappa till en av mina bästa kill kompisar. Vi har varit vänner i över tjugo år och trots att vi bor väldigt långt ifrån varandra så känns det aldrig så när vi träffas. Vi brukar alltid försöka ses varje år, för han har nämligen sina föräldrar här i småstaden, fast ute på landet.Vi hörs på telefonen mellan varven med och det är alltid lika roligt.
Men för två veckor sen dog hans pappa. Och vi pratade länge i telefonen några dagar efter att han gått bort.Om just hans död och åren då man var liten och växte upp. Många tankar som for igenom mitt huvud med under samtalet och jag tänkte på mina föräldrar och hur det hade känts för mig att mista någon nu, när jag är mitt i livet och mina barn är små än. Då hade ju mina barn och speciellt Minou aldrig kommit ihåg sin morfar eller mormor. Det känns så klart jätte speciellt och fruktansvärt sorgligt.
Han var inte sjuk och det var väl ålderdomen och att han fått en hjärtinfarkt tidigare i vår. Han blev åttiotre år. Jag började tänka ut att hans pappa fick min vän när han var fyrtio år, och att min vän också har tre barn var av ett är lika liten som min minsta. Så vi kommer alltså själva att vara åttiotre år när min lilla Minou är som jag är idag. Det fick mig också att reflektera över ålder och att man verkligen får vara tacksam för dom åren man får och att man har så friska och pigga föräldrar som man har.
Jag vet när min farmor dog, på hennes minnesstund kände jag att det var så tråkigt att jag aldrig lärde känna henne ordentligt. Att jag aldrig hade frågat henne eller att hon berätta om sin ungdom och va hon gick igenom när hon var yngre. För oavsett när man är född i denna värld, så är vi alla människor,och vi är alla mer eller mindre lika. Jag kunde känna igen mig själv i vissa tal till min farmor nämligen. Läser du Bibeln om alla berättelser mm så är det så, att inget är nytt under solen. Jag menar då att så klart ser samhället annorlunda ut, men det fanns redan då. Då menar jag skilsmässor, död, folk som inte kunde få barn, prostitution, politik, brist på arbeten, bråk mellan familjer och företag. Det var folk med samma känslor som vi idag och som på den tidens samhälle hade sina problem och konflikter.
Begravningen var väldigt vacker, och ljus, det fanns en glädje mitt i sorgen. Vi kommer att ses en dag, för jag tror ju på ett liv efter döden och det gjorde även denna man. Kistan var en svåger som gjort och den var med ett uppståndelse kors på och det var en väldigt fin men enkel kista. Massa blommor och det var fullt med folk i kyrkan så vissa fick stå. Han var en mycket omtyckt man och han var rik på vänner.
Det var sorgligt att se hans barnbarn som satt som små ljus och torkade sin tårar. Det gjorde ont i mig att se, jag var ledsen för min vän skull och för att han mist sin pappa för tidigt i hans liv och för hans barn & barnbarns skull.
Efteråt följde jag med till minnesstunden. Det var verkligen en fin hyllning till honom, med alla fina tal och minnen som folk berättade. Hans barnbarn spelad och det var riktigt proffsigt musik mässigt. Så man njöt av att lyssna på dom och alla andra som hade något att berätta.
Väl hemma var jag helt slut, trött i huvudet av anspelningen och att man gråtit.
Nu är det fredagsmys som gäller med min älskade familj!
Kram o trevlig helg
Men för två veckor sen dog hans pappa. Och vi pratade länge i telefonen några dagar efter att han gått bort.Om just hans död och åren då man var liten och växte upp. Många tankar som for igenom mitt huvud med under samtalet och jag tänkte på mina föräldrar och hur det hade känts för mig att mista någon nu, när jag är mitt i livet och mina barn är små än. Då hade ju mina barn och speciellt Minou aldrig kommit ihåg sin morfar eller mormor. Det känns så klart jätte speciellt och fruktansvärt sorgligt.
Han var inte sjuk och det var väl ålderdomen och att han fått en hjärtinfarkt tidigare i vår. Han blev åttiotre år. Jag började tänka ut att hans pappa fick min vän när han var fyrtio år, och att min vän också har tre barn var av ett är lika liten som min minsta. Så vi kommer alltså själva att vara åttiotre år när min lilla Minou är som jag är idag. Det fick mig också att reflektera över ålder och att man verkligen får vara tacksam för dom åren man får och att man har så friska och pigga föräldrar som man har.
Jag vet när min farmor dog, på hennes minnesstund kände jag att det var så tråkigt att jag aldrig lärde känna henne ordentligt. Att jag aldrig hade frågat henne eller att hon berätta om sin ungdom och va hon gick igenom när hon var yngre. För oavsett när man är född i denna värld, så är vi alla människor,och vi är alla mer eller mindre lika. Jag kunde känna igen mig själv i vissa tal till min farmor nämligen. Läser du Bibeln om alla berättelser mm så är det så, att inget är nytt under solen. Jag menar då att så klart ser samhället annorlunda ut, men det fanns redan då. Då menar jag skilsmässor, död, folk som inte kunde få barn, prostitution, politik, brist på arbeten, bråk mellan familjer och företag. Det var folk med samma känslor som vi idag och som på den tidens samhälle hade sina problem och konflikter.
Begravningen var väldigt vacker, och ljus, det fanns en glädje mitt i sorgen. Vi kommer att ses en dag, för jag tror ju på ett liv efter döden och det gjorde även denna man. Kistan var en svåger som gjort och den var med ett uppståndelse kors på och det var en väldigt fin men enkel kista. Massa blommor och det var fullt med folk i kyrkan så vissa fick stå. Han var en mycket omtyckt man och han var rik på vänner.
Det var sorgligt att se hans barnbarn som satt som små ljus och torkade sin tårar. Det gjorde ont i mig att se, jag var ledsen för min vän skull och för att han mist sin pappa för tidigt i hans liv och för hans barn & barnbarns skull.
Efteråt följde jag med till minnesstunden. Det var verkligen en fin hyllning till honom, med alla fina tal och minnen som folk berättade. Hans barnbarn spelad och det var riktigt proffsigt musik mässigt. Så man njöt av att lyssna på dom och alla andra som hade något att berätta.
Väl hemma var jag helt slut, trött i huvudet av anspelningen och att man gråtit.
Nu är det fredagsmys som gäller med min älskade familj!
Kram o trevlig helg
19 sep. 2015
Fixa trädgård
Idag sken solen när vi steg upp, tog en mysfrukost som man kan unna sig så här en ledig lördag. Vi tog det lugnt men det ringde på dörren tidigt, Molly grannen ville leka med Estelle. Dom ska sova över hos varandra idag, och det pratas hett om detta och Estelle har redan packat väskan.
Lek ut, och vi röjer i både förrådet och plockar in solstolar mm. Vi behöver definitivt åka en sväng till tippen inser jag. Fixar framsidan med att plantera buskar och blommor, det tar tid med trädgård vill jag lova, så trött på all kischkål som är precis överallt men nu är det rensat för denna höst. Fattas lite växter men jag får ta nya tag i vår, när detta rotat sig lite.
Jag plockar några äpplen på våra stackars träd, det har inte kommit många i år. Men grannarna är oxå ute och fixar in sin trädgård,vi pratar om att fika gemensamt sen efter allt hårt arbete. Jag gör äppelpaj så där knäckig och go. Sen kommer dom över o vi sitter ute i solen så här i september. SÅ mysigt & jag gillar verkligen våra grannar - mycket!
Känns i hela kroppen att vi varit ute idag, fingrarna kräver både bad och fet kräm!
Matteo och vi har lördagsmys för syrran sover borta, han är verkligen beroende av henne, saknar henne när hon är borta. Och känner sig så trygg och lugn när hon är med… så gulligt!
En skön och väldigt mysig dag detta, hoppas ni också haft det så där extra bra just idag!
Kram på er / C
Lek ut, och vi röjer i både förrådet och plockar in solstolar mm. Vi behöver definitivt åka en sväng till tippen inser jag. Fixar framsidan med att plantera buskar och blommor, det tar tid med trädgård vill jag lova, så trött på all kischkål som är precis överallt men nu är det rensat för denna höst. Fattas lite växter men jag får ta nya tag i vår, när detta rotat sig lite.
Jag plockar några äpplen på våra stackars träd, det har inte kommit många i år. Men grannarna är oxå ute och fixar in sin trädgård,vi pratar om att fika gemensamt sen efter allt hårt arbete. Jag gör äppelpaj så där knäckig och go. Sen kommer dom över o vi sitter ute i solen så här i september. SÅ mysigt & jag gillar verkligen våra grannar - mycket!
Matteo och vi har lördagsmys för syrran sover borta, han är verkligen beroende av henne, saknar henne när hon är borta. Och känner sig så trygg och lugn när hon är med… så gulligt!
En skön och väldigt mysig dag detta, hoppas ni också haft det så där extra bra just idag!
Kram på er / C
18 sep. 2015
Nyttiga chokladbollar
Det är så roligt att mina barn är intresserade av att baka lika mycket som jag, så när lille syrran sover och storasyster är på skolan brukar vi passa på.
Han har ännu inte upptäckt att jag byter ut smör mot kokosolja och socker mot dadlar och blandar kokos med havregryn. Så det är perfekt dom blir så goda. Däremot undrar hans storasyster varför vi gör dom här chokladbollarna som inte smakar som dom "vanliga" så henne lurar man inte...
Men det är inte alla som får komma hem efter skolan och äta fredags fika med nybakade raw chokladbollar!!!
Trevlig Fredag önskar jag er
Kram / C
Han har ännu inte upptäckt att jag byter ut smör mot kokosolja och socker mot dadlar och blandar kokos med havregryn. Så det är perfekt dom blir så goda. Däremot undrar hans storasyster varför vi gör dom här chokladbollarna som inte smakar som dom "vanliga" så henne lurar man inte...
Trevlig Fredag önskar jag er
Kram / C
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)