Hade en tidig morgon men en lite som ramlade ur sängen. De var mörkt och när jag lyfte upp honom var han blöt, jag blev livrädd att de var blod så jag tände snabbt, stackar Estelle vakna och gallskriket från Matteo, men han var svettig. På ryggen och håret så lustigt, vet inte om han blev svettig och rädd när han ramla. Han låg ju bredvid mig Sekunden innan och då var han inte svettig.
Så dum man känner sig efter detta, jag som va trött och ouppmärksam. Så höga sängar med... stackarn men dom är tåliga dom små liven.
Efter frukosten när jag precis ska dricka mitt the, ringer de på dörren. Vem är de som kommer tänker jag så här tidigt en torsdags morgon. Utanför står en underbara vän, som såg att de lyste i fönstret på sin promenad. De var så otroligt mysigt att hon kom och vi satte oss i soffan med varsin kopp. De var nog meningen att hon kom, som ett ängla besök. Hon berättade om hur de var när hon hade småbarn och vad man prioriterade. Så en total Uppmuntran var de för mig att lyssna på henne. Att hör henne säga att man inte ångrar den tid man lägger ner på sina barn. Att de är självklart man kan känna sig otillräcklig och att man inte hinner med allt och alla, men att de är viktigt att finnas för dom. Man har alla olika barn, med olika behov såklart. Men de här att man inte har tid för sig själv eller ihop, eller att man inte hinner umgås så mycket med vänner som man skulle vilja osv. De kan va en stress för mig, därför va de så skönt att höra henne prata idag bara så där en torsdags morgon i mitt kök.
Underbart med vänner, finns inget dyrbarare!
Kram♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar