Det är naturligtvis inte möjligt att fullt ut ”förstå” Jesu ”identitet”. Kanske kan vi inte ens komma i närheten av att förstå. Ändå är vi några stycken som ska samtala om detta ämne under lördagens Jesusmanifestation.
Det räcker med att kasta en blick på bilden av Jesus i våra olika kristna kyrkor och församlingar, så förstår man att det är vanskligt att tala om ”Jesu identitet” i singularis.
I en del kyrkor kan man knappt ana korset, det kan vara en siluett på väggen – men utan Jesus. I andra fall finns ett synligt och konkret kors – men utan Jesus.
I andra kyrkor vimlar det av olika Jesus-bilder. Jag har just firat ortodox påsk i Georgien, ett kristet land redan på 300-talet. Som mest räknade jag till 18 Jesus-ikoner i en och samma kyrka.
I många svenska kyrkor ser vi Jesus på ett kors, men då ofta i helt olika gestalter. Ibland som Konungars Konung med krona på hjässan, med nästan triumferande hållning. Eller som en plågad och lidande människa med uppfläkt kött och blod som rinner eller sprutar.
I Vor Frue Kirke i Köpenhamn ser jag Thorvalsens världskända marmorvita staty av Jesus. Trygg, stabil, stark, varm, med välkomnande famn som vill omsluta alla.
I Cathedrale di San Giorgio i Ragusa på Sicilien möter jag en utmattad Jesus, han sitter ner, utmärglad och misshandlad, smutsig, lutad mot en stav, blodet rinner från knäna och bröstkorgen, blicken är tom.
En kristen vän säger: ”förfärlig”. En annan kristen vän säger: ”Underbar, verkligen gripande”.
Samma mångfald uppenbaras för den som möter Jesus genom att läsa Bibeln. Den som tror att Jesus snällt gick omkring med huvudet fromt på sned, den tar gruvligt miste.
Jesus kunde vara mild och inkännande men också ursinnig och hård. Han kunde vara öppen för alla, men det hände också att han var avvisande. Centrum i ett folkhav, men också ensam i öknen. Han sov när det var storm men märkte när en kvinna bakifrån rörde vid hans mantel.
Han kunde viska och han kunde dåna, han var fridsfurste och stridis, han kunde vara irriterad på sina lärjungar, han var Gud men kunde vara rädd och ledsen, vara bedrövad och känna sorg och ängslan.
Vi häpnar inför hans mirakel, men ibland undrar man om han skämtade. Se till exempel Matteus 17:24-27 och professor Bengt Holmbergs bok ”Människa och mer – Jesus i forskningens ljus”, sid 98 (Arcus 2005).
Under de år jag trodde att jag saknade tro, då hade jag nästan ingen uppfattning om denne mångfacetterade Jesus. Jag trodde Jesus var platt, endimensionell och ”religiös”. I dag vet jag bättre, och Jesus är en mångfacetterad huvudperson i mitt liv – både sann människa och sann Gud.
Tänk så rik jag därigenom blivit!