Sjuk

Jag får mer eller mindre ta en paus från bloggandet medan ja tillfrisknar ordentligt.

Har nu varit på akuten två ggr denna vecka, dessemellan har jag legat i 39 graders feber frossa och haft ont i hela kroppen. Slutade amma mitt i detta med för ja inte orkar ha både snitt o blodproppar i benet som värker, och så även brösten….

Så ja trodde på mjölkstockning och när BVC sköterskan kom hit fick min man ta det,men jag gick sen ner i mitt duntäcke o rådfråga ned henne.Ringde även amningsmottagningen som sa jag skulle pumpa ur brösten en gång för alla, vilket blev en skillnad. 

Men i natt låg jag o halva Alingsås på akuten. Tyckte synd om personalen o läkarna som stressa runt,ja fick ligga deras sköt rum för de fanns ingen plats. Somnade till en stund när jag fick ta feber nedsättande tabletter. De dom tror är infektion i propparna, fick dubbeldos penicillin och även tagit de i morse.

Nu hoppas jag att detta vänder och att jag kan få njuta av min ljuva dotter och min fina familj, istället för att ligga i sängen och inte orka någonting. Tur att hon kan sova bredvid mig så jag har lite sällskap.

En stor Eloge till min man som skött all marktjänst och sprungit med vatten och ersättning mm till oss.Fixat med barnen och tar hand om alla.
Hade inte gått annars!

Storebror vill mata med, koncentrerad är han när han ger. Så goa barnen är mot Minou. Pussar henne god natt varje kväll det har liksom blivit viktig. Dom är duktiga på att inte komma in till oss på natten, där ja och Minou nu legat själva.


Kram på er vi hörs!

Home sweet home

I måndags för en vecka sen kom vårt älskade mirakel, vår andra prinsessa!

Så mycket kärlek man känner direkt, all värme,tacksamhet och den totala lyckan som infinner sig är enorm.
Ja kan bara ligga o titta på henne,dessa små fötter,hennes lena hud och hår.Doften av bäbis är ljuvlig god!
Hon heter Minou och är helt underbar!




Gjorde kejsarsnitt och det gick bra, förutom att jag spydde under flera timmar sen efter operationen. Vilket var extremt jobbigt, när man var nysnittad och inte har några magmuskler att ta i med. Min man var som TUR var med och hjälpte mig med att trycka mot magen och hålla vår ljuvliga dotter.

Mamma och syrran kom en dag till BB och hälsa på. Då fick hon dom sötaste 
kläderna från Livly. Så gulligt!


Estelle och Matteo kom oxå och hälsade på en dag, då var dt mycket känslor och lite dumt att dom kanske kom tredje dagen,( ni vet tredagars gråten ) men det var så roligt att dom kom och se hur stolt Estelle var och hur mycket kärlek det fanns direkt. Matteo var snäll men inte lika intresserad.

Efter det kom min Elin och hälsa på,det var jätte skönt att hon kom efter, för det var ett känsligt avsked av familjen och Estelle kunde inte säga hej då, hon var sååå ledsen och förstod inte varför hon inte fick stanna här med sin mamma och lillasyster.

Jag fick så fin present av Elin med och även saltlakrits och en inredningstidning. Så det var gott att komma på rummet sen och läsa och äta lite salt…

Hade en vän som fick barn samtidigt, så det var extra lyxigt att ha henne där. Vi åt frukost och kvällsmat varje dag och vankade fram i korridorerna. 
Har bara positivt att säga om Borås BB denna gång.

 Kom  hem i torsdags och då stod dessa vackra blommor på bordet med ett kärlekskort från min man och barnen. Så glad jag blev!

Svärmor kom med lagad mat så det var bra sätta sig och äta, så lyxigt. Det var skönt komma hem, samtidigt som jag blev tröttare och insåg att jag har tre rätt småbarn.

Sen har släkten varit här och titta och gosat med lillan. Fått massa fina saker och blommor,så här doftar det så gott.

Känner mig öm imagen och trött. Det kommer väl efter oxå man är ju väldigt "Pigg" när man får barn. Sen har väl amningen gått bra hon vill suga men jag har lite mjölk. Fått ytliga blodproppar i benet som jag alltid får, men i lördags vart de värre, kunde knappt gå på benet och det var svullet och rött och kunde inte röra det knappt för det värkte så. Ringde BB och 1177 och fick komma in till akuten direkt. Åkte ensam och satt sen fyra timmar, jag var helt slut, och när jag varit på röntgen så insåg dom ju att jag inte bara hade ytliga proppar utan "riktiga" proppar med. Så hr blev det två stora sprutor om dagen i tre månader minst av blodförtunnande. Sen smörja benet med den starka voltaren gelén. 
När jag tillslut hade sprängande bröst och inte fick komma in, sa jag att nu åker jag hem så kommer jag tillbaka. De gick dom med på, snälla nån jag har en fem dagar gammal bäbis hemma, som dom undra varför jag inte tagit med så dom fick gosa?! Har dom blivit helt galan tänkte jag… en nyfödd på en akut och sen ska hon gå från famn till famn med helt främmande människor fulla med bakterier på ett sjukhus? Nej tack!

Så igår söndag åkte min Estelle till söndagskolan med min man och jag och Matteo var hemma med Minou. Trots att benet värkte tänkte jag att det är bättre röra på sig, så vi gick ut. Matteo tycket jag gick för sakta men det får så vara för det går inte fortare just nu med snittet och benet.
Vi hade med oss bröd om vi skulle se en anka,men han tog sen ett "metspö" och låssades fiska. Det blåste kallt som bara den vi sjön, men Minou låg väl inpackad och såg rätt nöjd ut i sin vagn som var hennes första tur.

Sen kom kuisnerna på besök fick mer fina saker. Och efter dom åkt kom ytligare större kusiner och ville gosa.
Sen var jag rätt mör och trött. La mig och vila och benet blev bara större och större och rödare och värkte nåt oerhört. Blev lite rädd faktiskt. Men orkar inte åka in igen och bara sitta där i flera timmar.

Estelle bad för mig och jag skicka ut lite sms till några som jag ville skulle be. Tror på Gud och bönens kraft!

Nu när jag sitter här och skriver mår jag mycket bättre, och jag tackar för förböner och tackar Gud!

Inser att livet inte alltid blir som man tänkt sig, men är glad och tacksam att jag har en trygghet i honom. Och att jag har en välskapt dotter att titta på och gosa med. Hon är oerhört snäll och lugn… än så länge ;)

Jag har lovat mig själv att vila varje dag, tror att sömn gör väldig mycket nytta i kroppen. Så får man sänka kraven oxå. Har oxå telefonen på "stör ej" det kan var nog så stressande i cyber världen när folk vill att man ska sms och skicka bilder och höra av sig. Det är inte illa menat men jag har inte haft ork eller tid faktiskt jag hoppas ni har överseende med detta!!

Snart är jag på banan igen!

Kram till er / C

 

Självständig är trygg ???

Känner mig lite bättre idag, regnet smattrar mot rutan och jag känner inte för att gå upp. Båda barnen har kommit under natten, dom ligger som två söta,snälla små kattungar. Hopkrupna tätt intill varandra. 

Jag läste en bra artikel härromdagen just om att vi svenskar är så noga med att våra bara ska vara självständiga det är = trygga för oss. Dvs att vi är noga med att dom ska ha eget rum fort, sova egen säng tidigt,att lämna tidigt på förskolan och att barnet inte ska bli ledsen när man lämnar rummet….

Trygghet,anknytning och självständighet är det stora och omtalade här av psykologer och forskare.

Så här säger en av dom " I västvärlden har uppfostringsråden ända fram i vår tid ofta handlat om att "utveckla självständigheten" hos barn. Sova egen säng och utveckla social kompetens i grupp på förskolan är ex på vad barn hat ansetts behöva lära sig,

utifrån anknytningsteorin så utvecklas självständighet tvärtom med utgångspunkt i en trygg anknytningsrelation. Att ha starka o nära band till någon gör att man oxå litar mer på andra människor,därmed inte rädd för att söka sig ut i världen.
Rådet blir därmed inte forcera fram självständighet,och att vara lyhörd för det specifika barnets behov o signaler"

Något som många inte vet är att de beteenden som ofta hyllas hos våra barn- att inte bli ledsen när föräldern försvinner, att inte behöva så mycket fysiks närhet,att kunna bli tröstad av vem som helst osv är vanliga beteenden  bland barn en såkallad otrygg undvikande anknytning. OM vi forcerar på självständighet redan när dom är bebisar, nekar dem närhet eller inte svarar ordentligt på deras signaler finns risk att en anknytning bildas.

SVD skriver en intervju m Anders BROBERG professor i klinisk psykologi " Otrygga anknutna barn i väst får oftare en så kallad undvikande anknytning. De barnen tränger undan sina känslor o reagerar ofta på förälderns återkomst med att vända bort blicken.
-Det är som att dom tar ett djupt andetag o säger till sig själva "det här va tufft,men nu gällerb det att  bita ihop och inte visa det"
Så varför får svenska barn oftare ett undvikande anknytningsmönster? Anders förklarar det med att vår kultur så starkt betonar betydelsen av självständighet.

-Barn är formidabla på att läsa av vilken slags barn deras föräldrar vill ha. Om mamma och pappa varje gång barnet klarar något själv, kommenterar det med : Åh tänk vad du kan! så är ju det en tydlig signal till barnet. Lika tydlig blir signalen om barnet när det är ynkligt och vill krypa upp i famnen,möts av kommentarer som "det va väl inte så farligt, upp igen, inte behöver väl du gråta"

Intressant läsning tycker jag och ruggig.Vi tror vi gör våra barn trygga när vi tränar dom till självständighet.Men att var blyg och försiktig och gråta när man blir lämnad på dagis är inte alls konstigt utan helt normalt. Och faktiskt nåt vi bör uppskatta. Barn som vill ha sällskap när dom ska somna, är det inte nåt fel på. Det är precis så barn är och ska få vara, beroende av oss i en nära relation!

Självständiga blir dom tids nog ändå bara vi låter dom pröva sina vingar. Det tro jag med!!

Tänker givetvis på våra egna barn och hur man själv tänker kring deras trygghet och självständighet.

Men jag släpper det för stunden och tappar upp ett varmt bad, sänker belysningen och lyssnar på ljudbok där jag ligger.

Lavendel olja och badskum med honung som jag fick i julklapp av Estelle är snart slut, har badat så mycket det sista. Har man sammandragningar så slutar dom när man kommer i varmt bad.
Sen får jag massage av min man och han smörjer mina fötter och ben så härligt gott. Jag är nu super trött och varm.




God natt kära läsare nu somnar jag!

Kram / C 

Välkommen helg

Det sägs att efter en antibiotika kur är immunförsvaret nere på minus, och det förklarar ju varför Estelle är så förkyld och har sådan rethosta i luftrören som mig…. Jag är oxå knall förkyld och har nersänkt immunförsvars som högravid.

Jag oroar mig lite för att den är kvar tills jag ska föda, inte kul hosta när man snittats,kan jag säga aj aj.

Har möblerat om igen i sovrummet, nu till det bättre och gjort en lite hörna för den nya medlemmen. Min man målade den bruna skåpet till vitt så den kan ha det som klädskåp, det är verkligen  en till människa man ska göra plats för, inte för att vi har super litet men fyra har det liksom alltid varit lätt att hålla efter och var sak har sin plats ändå. Nu irrar jag, vart ska den nya ha sina saker,kläder mm. Men en sak i taget…. de löser sig alltid.

Igår var jag hos barnmorskan en sväng, super trött och orkar inte flänga har verkligen en förkylning i kroppen.

Hem sen och la mig, jag orkar inte så mycket ärligt talat. Svärfar ville bada med Estelle och kusin Elvin idag, men vi sa nej hon är för förkyld. Men sen skulle dom till Mc´donalds och äta så då hängde min man och barnen på. Jag somnade när dom åkt så skönt, för jag är oftast uppe 2,5 timmar varje natt. Den sparkar eller jag får inte luft när jag ligger på vänster sida som man egentligen bara ska göra, så man inte ligger på kroppspulsådern på höger sida. De känns jobbigt både för mig och barnet som sprattlar om man väder sida.

Sen låg jag i sängen hela dagen till kvällen, då jag flytta mig till soffan och kollade på Skavlan. Älskar Joel Kinnaman så var bara tvungen kolla på det.Sen fick jag massage av min älskade, jätte skönt. Fick ju gå på en akut tid i tor då jag knappt kom upp ur sängen eller stolen om jag satt. De brände i hela höften och stråla ner mot höger sida, jag halta fram. Men som tur var hade min massör Marie ett återbud på 25min och under dom 25 min gjorde hon ett mirakel med min kropp. Hon tycket inte alls det var konstigt att de kom utan snarare att jag fått de så sent i graviditeten. Vilket är ett väldigt + men de hade med belastning när man svankar fram, samt kommer det från ryggen och fogarna. Jag var ny duschad när jag åkte dit, men efter den SMÄRTA som hon utsatte min kropp för så var jag helt svettig, har aldrig varit med om hur  hela mitt ansikte pärlade sig och jag fick krampaktigt hålla i massagebänken och tänkte för mig själv hela tiden att, det är så här det känns att bli torterad……

Men TACk Marie du är bäst helt klart, byter aldrig ut dig!!!
Hon finns på No19 om ni behöver en som fixar det mesta!!

Idag åkte vi till lagret och Estelle shoppa en liten hammare och jag ville bara ut och göra nåt. Suttit hemma så många dagar nu, fast att jag inte orkar så mycket tänkte vi göra nåt kul med barnen. Så där träffa vi Elin och Edith och då drog vi med dom till Eko cafe´t och tog en go fika.


På vägen hem åkte vi till parken, då det ringt ett nummer jag inte hann svara på, ringde vi upp i parken. Det visa sig vara en bilhandlare som ville köpa vår bil. Vi diskutera en stund och sen ringde jag upp och fråga om vi kunde komma med bilen idag,det gick bra. Dom stängde 14 så de brann i knutarna men vi hade den ju städad och tvättat fint stående här på gården.

Känns som en börda släppte faktiskt. Och just idag gick dubbel försäkringen ut med.

Estelle ville inte hänga på så hon fick åka till mormor en sväng så snällt. Sen hämta vi henne och tog en fika med mina föräldrar. Nu har vi landat hemma, blev en hel dag borta istället för att städa och tvätta som stod på schemat idag. Men det är ju en dag imorgon med.

Trevlig lördag på er Kram/ C

Det händer när du vilar

"Det händer när du vilar" Är titeln på Tomas Sjödins nya bok som jag gärna vill läsa.

En del drömmer om flera timmar på dygnet eller hoppas på oväntade luckor i kalendern. Andra brottas med ett överbokat liv och känslan av att aldrig kunna koppla av. Många längtar efter vila.

Men vad är vila mer än att inte arbeta? Hur får vi ihop vårt behov av vila med allt ansvar och med känslan av att inte riktigt räcka till? Hur handskas vi med vilans ärkefiender oro, leda, rastlöshet?

Tomas Sjödin tar oss med i ni vilans värld och utforskar det mönster som går igen i allt från det där bortglömda namnet till den hållbara kärleken: Släpp det! Sluta försök! Låt istället livet komma till dig!

"Det händer när du vilar" är en hyllning till sofflocket, till livets tempoväxlingar och till den vila som kan fyllas av vänner, måltider, fest. Är det kanske dags att damma av vår äldsta mest beprövade veckorytm och återupptäcka vilodagen?

Vila är inte den sista sucken av utmattnig, men en öppning för nya begynnelser. I kärlek, i arbetet i skaparprocesserna, i formandet av den människa jag vill bli och kanske inte ens vet att jag vill bli ( Ur boken)

Tomas själv berättar att han och hans familj bestämt att söndagen är vilodagen, då gör dom middag ihop, spelar spel, går promenader eller umgås med vänner. Den dagen är det inga telefoner eller datorer på och dom försöker även att inte använda pengar den dagen, det tycker han var svårast.

En jätte bra ide´tycker jag personligen. Det är så mycket i vardagen som våra barn ska tävla mot och då syftar jag mest på telefonen och datorn. Det är väl inget offer att inte facebooka eller twittra, instagrama eller whats upp EN dag? Jag vill gärna inför det i vår familj, och vi har pratat om det. Ingen telefon/dator här förrän barnen sover har vi sagt. Det är svårare än man tror, faktiskt för när min man kommer hem så vill jag gärna sätta mig vi datorn och kolla mail eller kolla datorn. Ja personligen gillar inte att kolla på telefonen tycker den är så liten skärm på. Men har jag inget att göra så tar jag ju upp den. Tänkte på det sist jag satt på sjukhuset i väntrummet i måndags. Nä, jag ska inte ta upp min telefon här tänkte jag, utan lyssna på musiken i högtalarna som strömma ut i rummet. Ta och andas och kolla i en tidning eller bar sitta och njuta av att bara vara. Och det gjorde jag och det var skönt!

Ska vila idag, sova en stund har sån förkylning och vill inte hosta när jag ska snittas det gör grymt ont kan jag säga.

Kram och ha en härlig dag!

Kram / C

Slappar

Mysigt vakna här och ha min syster hos oss, hon skulle snabbt hem och skjutsa barn till skolan. Jag gjorde ordning mina små guldklimpar och duka fram frukost och tände ljus.

Sen var hon gullig och skjutsa dom till dagis, sen satt hon och jag och drack the och småprata helt själva en stund innan hon var tvungen att gå.
Sådan ljuvlig morgon och lyxigt så här en ons morgon mitt i veckan. Förutom att jag har grymt ont i halsen, jag är så less på förkylning och sjukdomar nu.

Så jag har druckit mycket honungs vatten idag, och sugit på vicks. Det är väl inte till nån hjälp med det känns skönare o lenare i halsen. Sen har jag vilat idag, var och beställde sushi för jag var så sugen på det.



Sen ringde Elin mig och vi prat en bra stund,känns jätte lyxigt att prata ostört.
Det känns lite fusk om man får säga så att jag har barnen på dagis nu 15 timmar och är hemma själv. Det känns som jag liksom inte riktigt får det, samtidigt som jag njuter och verkligen vilar.

Jag är extremt stor nu, barnen på dagis frågar varje gång dom ser mig om inte bebisen ska komma ut snart. Det är tungt och jag sover extremt dåligt. Så det ska bli skönt att ligga på rygg och mage igen.

Efter dagis idag åker vi till konditorit och köper en vanilj semla, för dels har vi inte ätit någon och min man är på väg hem efter några dagar i Laxå. Så vi kan gått dela på en semla han och jag och baren väljer en cake pops. Blev så sugen på nåt bakat när jag hörde att Elin både gjort morotskaka och vaniljbullar….

Nu ska här mysas i kväll och lägga oss tidigt.

Kram på er / C

Förbereder

Förberedelse för ankomsten av den lille är det, som upptar mina tankar och drömmar på nätterna. Vaknar av att jag ska föda och är svettig. Men jag har ju valt snitt pga av min första förlossning och hade snitt på Matteo med. Det är en positiv förlossning för mig.

Väskorna är packade och jag tvättar lite små kläder idag, samt är sängarna bäddade. Bilskyddet är dit satt och jag känner mig redo. Fått massa fina saker av Apoteks gruppen både napp och liten nappflaska.

Barnen har köpt nappar, och tyvärr är det ju rosa eller blå. Finns inte några "neutrala köns diskreta"
Så där har vi inte kommit långt….






Jätte nöjd med sängen som blev fint målad och är nu bäddad, här nere.




Det är roligt höra barnen sätt att prata om att "den" snart kommer. Matteo klappar täcket där uppe i vårt sovrum och säger att bebisen ska ligga här och jag når den mamma.

Sen kan han säga att han ska slå den när den kommer ut, i nästa stund. Så man undrar hur tankarna går. Att någon kommer och "tar" hans mamma är inte lätt. Estelle har ju mer distans men säger att hon ska köpa en present till bebisen med två till mig. För det är dig det är dig det gör ont på. SÅ hon har ju hajjat ;)

Har haft två besök idag ett hos Bvc och ett i Borås på förlossningen där dom gör UL för att kolla att moderkaka åkt upp och det har den, så tacksam för det. 

Idag ska min kära mor sova här, min man bor i Laxå några dagar på jobb. Så jag vill inte bo själv om det skulle komma igång tidigare, det gjorde det på Matteo fast jag hade bokat snitt. Så jag tar de säkra före det osäkra. I morgon ska min kära syster ligga över.

Jag gör pizza till oss på kvällen och min mamma vill se "annorlunda familjen" jag somnar som vanligt och vaknar när det är slut. Så trött nu för tiden……

kram och ha en trevlig kväll / C