Tankar och känslor

Tänk att man sitter och äter frukost ute i solen den 28 april. Helt otroligt, jag njuter!


Mina tankar om att det tredje barnen bara skulle "hänga" på, stämmer inte på våra familj. Hon är fantastisk snäll och go på alla sätt. Men har svårt att sova i vagnen om man inte vyssar den hela tiden, så fort bilen, vagnen stannar så vaknar hon. Vill vara med och i famnen, så jag går med baby björn på magen med henne inne, när jag fixar hemma då är hon nöjd. Men det är inte lätt stå vi spisen och göra mat med henne så tätt inpå. Så man är rätt bunden av henne ändå, hon är för liten för att ha hittat rytm och rutiner så jag får ge det några veckor till. Sen allt jag hade tänk göra som att fixa fotoalbumen till barnen,måla lite möbler som ska fixas, sy,och scrappa det har liksom jag inte ens titta åt. Och inser att tiden kommer. Men jag ska vara ärlig och säga att jag hade glömt mycket av hur det var med spädbarn, dom styr så totalt. Deras hjälplös skrik är hjärtskärande och man springer direkt, som mamma tror jag du "känner" mer än pappan oxå. Dom har mer tolerans åt att det skriks lite för dom känner inte ingen skriket eller skriiket.

Sen är min man och jag otroligt olika och prioriterar definitivt inte samma saker, eller ser samma saker. Det gör väl ( karlar i lag inte ) men jag vet män som verkligen gör det. Därför är det extremt viktig att prata med varandra om hur man känner och lyssna vad den andra har för behov och ge varandra tid att göra nåt själv. Det ger energi och kraft att orka i vardagen. Vilket betyder mycket när man går hemma hela dagarna. 

Inser att jag inte är tjugoåtta år heller, utan över fyrtio med tre småbarn. Det tar väl ut sin rätt med både i trötthet och kroppsligt. Hade planer på att börja gå runt sjön varje morgon, men det har inte blivit en enda gång än, dels har jag ont i mitt ben ( som jag fick blodproppar i) om jag går för långt och mycket. Jag tar fortfarande två sprutor per dag för det, men det hjälper inte. Jag får ändå ont och sen är jag grymt trött på morgonen just. Annars är jag en morgonmänniska men har du varit uppe och vaken på natten tycker jag man sover som godast på morgonen. Men det får väl bli en förändring där så småning om.

Det var så skönt att träffa min underbara vän Elin i lördags och bara vädra livet och just vardagen. Att jag tycker att det varit jobbigt med allt just nu i början. Det var skönt att höra henne säga att jag hade en tuff start med allt som hände och att jag inte fick glömma det, hon är inte så stor och det är helt ok att ha en slappar dag då jag inte gör nåt mer än att är en god mor till mina barn och njuter av dom här och nu. Den inre stressen jag känner då finns ju där ändå som hon sa men den får jag försöka att "jobba" bort. Älskar att ha dig Elin i min närhet!

Sen var jag på en fantastisk Gudstjänst i går i våran kyrka som gav mig så mycket kraft och glädje. Det var underbart att få fylla på med kärlek och kraft. Jonatan Brandström sjöng en jätte fin sång som han skrev när hans pappa dog. Sen predikade en präst som heter Sven Weichbrodt och det handlade om att "Titta men ändå inte se" mycket bra.

Kul träffa lite folk, fast att jag känner mig trött så fort vi åker därifrån. 

Jag har min man hemma nu i tio dagar för att han jobbat tio nätter i sträck. Det har varit underbart, jag har fått gå ifrån och handlat själv och påtat i trädgården. Sen har vi hjälpts åt så gott vi orkat att fixa här hemma efter dom tio dagarna som han var borta och jag inte orka hålla efter.

Denna fina spalje, med blomlådor har min man gjort till mig, nu har jag planterat i dom. Kommer bli så fint i sommar.

Solen lyser så skönt och starkt mot min kind ute i solstolen, min man har tagit en promenad med lillan så hon ska kunna somna. Dom större är på dagis och jag andas in goda dofter från det nyklippta gräset och jag älskar att det är sommar snart.

Påsken blev inte som jag tänkt

Sen jag skrev sist har det gått i ett för mig inombords. Min man jobbade tio nätter i sträck, då jag även på dagarna höll mig o barnen borta så länge det gick så han skulle få sova ostört, det var inte det lättaste mitt i påskveckan kan jag säga men mycket som inte var öppet som vanligt.
Men det gick bra, jag stressar ju upp mig själv och har rätt höga krav på mig själv, och hur mitt hem ska vara. Jag har verkligen försökt sänka den tröskeln och tycker själv jag lyckats lite… men vet inte om min man håller med mig. Har även haft tryck över bröstet och svårt att ta djupa andetag. Det skrämde mig först men goggla att det kan man få av stress.

Men mitt i allt kom min dyrbara, fantastiska vän Annsofi på besök. Det gav mig energi, tänk vad viktigt det är med relationer. Och dyrbart framför allt, väldigt viktigt att vårda det man har. Första kvällen la vi oss halv nio vi var så trötta båda två, så kvällen efter var vi uppe längre och prata när barnen lagt sig, för det blir inte så mycket pratat med dom tre i farten.

Jag fick även äran att träffa hennes systrar med en del av barnen och hennes svägerska på Ullared. Min mamma tog Matteo några timmar och Estelle fick vara hos grannen. Så det var lyckat och enormt skönt att få åka iväg med lillan bara. Min man skulle ju jobba sen så jag var ju tvungen komma hem….

Så denna påsk kommer inte bli som vanligt, med en man som jobbar och jag har ingen orka att fixa påskmat eller nåt annat mer än påskägg. Men så får det bli i år, tur man inte är så traditionsbunden. 

Livet går i vågor och vi med det, man få njuta nu och här jag försöker intala mig det, när det känns tufft och segt. För det är mycket runt omkring som vi påverkas av, mer än vi tror kanske. Bara detta med telefonen, jag vill inte att våra bara ska växa upp med föräldrar som varje ledig stund satt med den. Just nu för mig är den ett stress moment, folk som sms eller vill hitta på saker som jag känner att nånstans inombords vill jag ju, för jag är social och gillar när det händer saker. Men min kropp och själ säger nej, jag orkar inte. 

Fick på backning av både tandläkaren, skulle ta cellprov och träffa barnmorskan för återbesök. Allt det har jag missat, för jag har så dåligt minne, trots att det står i kalendern. Jag har nu lagt in allt i telefonen o på påminnelse,men eftersom jag sällan har på ljud så kanske jag ändå missar….

Mina pärlor

Älskade våren är här och ja ska försöka njuta av min trädgård, planteringarna jag tänkt på och se det som lite terapi och egentid. Det ger energi!

Kram på er/ C

Fyraåringen

Jag vet att jag uttalade under min graviditet att jag har två större barn nu…. men det är dom verkligen inte, inte alltid. Denna fyraåring kan göra mig helt matt en dag.

Humöret svänger och viljan är som stål, konflikterna är många och det sociala behovet av kompisar är så stort. Sen har jag en treåring med sin vilja och jag lästa att man tar en konflikt med en treåring ca var tredje minut… det är en överdrift i mitt fall men jag vet inte hur ni andra har det?!

Så vi har läst på lite om va fyraåringen gör och beter sig enligt utvecklingen och vad Psykologerna säger, det var riktigt skönt att läsa.Martin Forster  har skrivit en bok som heter "Ös på med uppskattning" han är psykolog och menar att mindre tjat ger gladare  barn och bättre resultat i skolan.

Sätt på dig stövlarna annars missar du bussen, hur många gånger har jag inte sagt åt dig att plocka upp kläderna, du måste lägga dig nu, detta är sista varningen… jo, det känner vi väl alla igen. Du är inte ensam, och värst är det när barnen är i fyra års åldern. Då är syskonbråk,matvägran, skjuta upp sänggåendet mm det vanligaste konflikterna säger Martin. Två och fyraåringen kan ha vredesutbrott två ggr om dagen.

Att vi uppmuntras att lösa problemen med just tjat är enligt forskaren och psykologen Martin inte konstigt. Föräldrar blir ju av med sin irritation och barnet gör som de vill. Kortsiktigt, vill säga. Snart är familjen tillbaka i samma konfliktsituation.

Martin menar att han vill ge föräldrarna en chans att se vad som händer om det förändrar sitt sätt att agera. Med stöd i ett otal forskningstudier berättar Martin vad som sker om man lyckas lära om från tjat till positiv uppmärksamhet. ( Tillsägelser som inte fungerar) En bra balans mellan dessa har en direkt koppling till färre konflikter hemma. Dessutom har barnen lättare att få kompisar i skolan, ökan självkänsla och studieresultat. 

Balansen beskrivs som en 5:1 regel i fråga om kommunikation och gränssättning. För varje gång föräldern bestämmer sig för att driva sin sak i konflikten behövs fem positiva samspel tillsammans med barnet.

Varje liten situation mellan föräldrar och barn sätter spår,oavsett laddning säger Martin som utgår från inlärningspsykologi. Både lära sig och minns till nästa gång, vilket styr hur man agerar.

Det gäller förälderns tjat eftersom de flesta vuxna i sin tur lärt sig att tillrättavisas när någon gör fel. "Det sker automatiskt" Men när barnen går till sängs på kvällen minns de sällan tjatet som gällt under dagens konflikter, utan bara hur kritiken har känts. Att bli ifrågasatt och känna sig dålig väcker ilska, trots och motstånd. Har irritationen gått över i skäll kan det bidra till att barn får dåligt självförtroende. 

För barnen blir inlärningen inte bara att de inte är beredda att emot missnöje, så tjat är även pedagogiskt en dålig metod menar Martin.

Det gäller för föräldrarna att göra på nåt annat sätt istället,som en pappa har berättat i boken. Pappan bestämmer sig för att gå på spårvägsmusset med sin trotsiga treåring, bara de två tillsammans, istället för att försöka lösa bråket hemma där ett nytt syskon konkurrerade om förälderns uppmärksamhet. Han planerade umgänge - och omedelbart händer något i relationen.

Kraften kommer genom att ändra inlärningen så att nya saker kommer fram, snarare än att försöka skärpa de situationer som redan uppstår i familjen, säger Martin. Man ändrar först miljön som man agerar i, därefter ändras känslan.

Det avgjort bästa sättet är för många att ha mer tid ihop, enligt forskningen som Martin tagit del av. Och tid brukar ju vara källan till dåligt samvete hos föräldrar. Men de familjer som börjat prioritera umgänge med barnen får färre konflikter. Barn som skrattar mycket med sina föräldrar har mer empati och större förståelse för andra.

Tid, samspel och umgänge är fundamentet i relationen och en viktig del av 5:1 balansen. Femman står för varje positiv interaktion med barnet. Fem gånger mer kärlek, säger Martin och uppmanar : ös på med uppskattning och allt som visar att man tycker om sina barn i så många situationer som möjligt. Om det handlar om egenskaper, undvik ordet "duktig" som en vuxenetikett och kopplas till prestationer. Använd i stället beskrivande beröm, som jag ser hur du räknade på det här viset när du kom fram till rätt svar… jag noterar att du tog upp kläderna och la dom i lådan, va bra!

Regeln om förhållandet 5:1 bygger på forskning om kommunikation mellan äkta makar som håller i hop länge ( de ger varandra fem uppskattningar på varje klagomål) och om vad som händer familjer som fokuserar på det som fungerar väl tillsammans med barnen. En amerikansk studie visar hur barn kan utveckla bättre förmågor i språk, mattematik och logiskt tänkande om föräldrarna möter dem med betydligt mer uppmuntrande ( Positiv bekräftelse av vad de gör) än tjat och tillsägelser ( nej,fel, stopp, inte)

Bekräftelser hänger ihop med positiva känslor, säger Martin. Det tar bort fokus från beteenden och lösningar som inte ger effekt på lång sikt.

Så när man säger, bra, toppen,ja, rätt fem gånger, kan man säga "nej,stopp, fel en gång?

I princip ja, svara Martin. Men de handlar inte m att räkna orden utan att se till helheten. Av allt det man gör tillsammans under en dag bör max en femtedel handla om tillrättavisningar och konflikter.

Det här var så intressant att jag var tvungen skriva om det. Jag tog åt mig på flera ställen, känner att jag inte varit den bästa mamman alla gånger, med just mitt tjat. Vet själv hur jag inte gillade min mammas tjat när jag var liten. Men samtidigt när man själv var liten så fanns inte detta stressade samhälle, med alla upp kompplingar och att alltid vara tillgänglig. Det är ju en stress i sig. Min mamma var hemma med oss tre länge, men jobbade natt så idag förstår ju jag om hon var helt slut och super trött. För det sliter verkligen mer på kroppen o humöret att jobba nätter än dag. Det ser ja tydligt på mig själv och min man som just nu gör 8 nätter i sträck och på 12 timmars pass. Det är kort stubin om det blir en konflikt då kan jag säga… Jag minns inte att vi hade massa konflikter men de hade vi säkert. Fast man gjorde ju mer ihop med familjen o andra sidan så de kanske var som Martin skriver. Man hade de mindre för att föräldrarna var närvarande och hade tid?!

Det är ju helt naturligt att man lackar ur ibland, vi är ju inte mer än människor. Klart jag önskar göra det bästa för mina barn alltid, men det blir ju inte alltid så som jag vill, men då är jag är väldigt noga med att be om förlåtelse om jag blev arg på dom eller så. Jag vet ju att jag inte är perfekt på något sätt. Just nu har jag sovit så lite och är i hög ålder att jag blivit arg på dom lite väl mycket. Så vi har pratat mycket om detta hemma. Om fyraåringen som snart blir fem, dom säger ju med att femåringen är en lugn period för att sen gå in i sexårsåldern igen som är tuff. 

Så det var bra för mig att läsa detta som Marin skrev, ska försöka göra bättring!

Det är en kort period i livet dom är små och mest krävande, vet att tonåringar inte alls är lätta att ha men då sover man åtminstone utan barn i sängen och hela nätter, vilket kommer göra mycket. Just nu längtar man efter en hel natt kan jag säga. Hela graviditeten sov man kass och vaknar och måste gå på toa. 

 

Nä, nu blir det lite netflix och sen sängen!

Kram på er

Bästa besöket

Det  går långt mellan gångerna här på bloggen. Det händer så mycket i livet och familjen att jag inte har tid att vistas här… som jag hade velat, det är lite terapi att föra dagbok för mig, men jag får helt enkelt försöka prioritera och då blir det inte alltid bloggen. Det finns så mycket mer jag vill hinna med på kvällarna.

I söndags kom min bästis hit med sin minsta dotter Eli. Världens sötast lilla tjej. Dom har precis åkt hem nu, och jag har en liten Minou som sover här bredvid och Matteo tittar på Ipaden och Estelle leker på sitt rum, så jag passar på nu….

Fantastiska dagar har de varit och de har gett mig så mycket. Louise själv har tre barn väldig tätt som jag oxå har, fast att hennes äldsta är 13 år nu och så fick hon adoptera denna lilla söta Eli som är två år nu, så hon har ju börjat om kan man säga… men det var inte det jag skulle säga utan hon fick lite panik när hon såg mig och mina barn. Det gav henne flasch back till sitt eget liv för många år sen. Och hon talade om för mig hur viktigt hon tycket de var att vila och att inte försöka stressa, stress som ger dålig energi och gör att man inte mår bra. Men det är svårt som hon sa, att prioritera tid med sin man tycket hon var super viktigt för man hinner inte prata mitt i alla nattningar och blöjbyten och med en bäbis som styr rytmen. Att inte ha höga krav på sig själv, varken när det gäller hemmet eller saker som måste göras. Där känner jag att jag har massa projekt i huvudet, men det får ju ta tid som sagt.Hon kunde inte förstå om jag bokade upp mig på massa fika träffar eller att jag egentligen i morgon skulle börja jobba och gå bredvid på en ny arbetsplats. Hon sa " Camilla din dotter är 7 veckor" ja, så är det ju men ofta har jag ju min man hemma så det kanske funkar tänkte jag, fast jag har känt mig extremt stressad över detta. Hon minns själv hur intensivt det var med tre små barn som är tätt och har alla sina behov som man ska fylla, och helst orka själv med. Man är ju både fru, mamma och vän så att säga….

Att handla,tvätta,städa,baka,gå till bvc, göra middag och allt annat som man ska hinna med på dagarna tar både tid och kraft. Så jag får försöka sänka mina krav och tänka att man kan köpa bröd och bullar men det är ju inte lika gott tänker jag. Men som hon sa, det får vara för en tid, du ska hålla med och där har hon en poäng. Hon har själv ett sresspåslag som hon arbetat med och på sig själv med sina sex barn och allt vad de innebär när två är fosterbarn och tonåringar. Så hon vet vad hon pratar om,vi sa just att man har haft en bra barndom och man minns sköna stunder i parken med fika. Men våra mammor hade ju inte den stressen som finns idag, med alla uppdateringar som (jag kan bli galen av) hur ointressanta inlägg folk gör, man är inte ett dugg intresserad eller som ja känner skaffa ett eget liv och bygg upp din självkänsla, istället för att sök bekräftelse på Facebook eller Insta… Det fanns säkert en stress för våra föräldrar med, kan tänka mig mer ekonomiskt kanske?! Men man skulle inte va uppkopplad och tillgänglig hela tiden, frö det är en stress tycker jag.

Det var ändå intressant att diskutera och prata om livet och småbarnsåren som vi ändå var rörande överens om är korta år. Så man vill ju ge all uppmärksamhet och tid till det dyrbaraste vi har såklart. Kosta det gör det ju, på både bekvämlighet och tid av ens eget. Men det gör man ju med glädje fast man behöver ju oxå få komma hemifrån och göra lite saker. Både på egen hand och ihop med sin man.

Sen hjälpte hon mig med trädgården, jag har nämligen fått min man att göra en vacker spalje och en stor blommlåda längst med tralldäcket. Det blev väldigt bra och jag är stolt över honom som gjort det så fint.

Så nu har vi gått igenom det jag vill göra och mina tankar om trädgården och så har hon gett förslag och vad hon tycket. Vi är som vanligt väldigt överens och tycker lika. Vi känner verkligen varandra! 

Ja, nu när jag sitter här och tänker över allt vi diskuterat och pratat om, känner jag mig oerhört rik som har en sån vän som Louise. Som känner mig väl och vet mina starka och svaga sidor, som vi oxå kan prata om. Vi kan ge ris och ros till varandra och det känns så bra. En sann och äkta vän är hon för mig. 


TACK dyrbara vän!

Nu ska jag ha en skön eftermiddag kväll med min familj och man. 

Kram

Stockholms tripp

Haft underbara dagar i Stockholm med min ursprungliga familj. Min älskade syster fyllde ju 40 år för ett tag sen och då var en av presenterna en upplevelse.  Så vi tog tåget i tor min mamma och pappa, Mionu och min syster upp mot framsidan av Sverige.
Där åt vi lunch på Vetekatten där en go vän till mig jobbar. Sen gick vi genom gamla stan till vårt hotell "Hilton" som ligger vid vattnet vid slussen.

Där andades vi ut lite och sen bytte vi om och tog bussen till Mood gallerian och besökte Leila General store, såå otrolig mysig butik. Där inne ville man ha allt!

Vi gick vidare till www.Tavernabrillo.se som kocken Tommy Myllymäki  driver. För er som vet vem han är.Där tog vi massa rätter och smakade av varandra. Såå grymt gott var det mesta, och jag fastnade verkligen för buffalo mozzarellan vilken smakupplevels. Är du i vår vackra huvudstad och vill äta gott så gå dit.

Sist men inte minst drog vi oss mot Cirkus och en kväll med Lisa Nilsson väntade. Vilken kväll, två och en halv timme bjöd hon på sig själv, med goa skratt och en musik historia som sträckte sig från 25 år bak i tiden till nu. Helt ljuvligt, Minou var vaken exakt hela dagen och hela konserten. Hon var som tur var snäll och tyst, så jag hoppades på en lugn sovande natt.
Som extra slut nummer kom Samuel Ljungblad som gäst artist in och dom sjöng grymt bra ihop tjugofem minuter extra. 

Trötta steg vi in i hotellet men med ett leende på läpparna, vilken kväll. Så underbart att få dela en dag med sin ur familj som vi konstaterat att vi inte gjort på väldigt länge. Det kändes inte konstigt alls, en del som rest eller umgåtts med sin ursprungliga familj, kan det bli att man intar sin "gammla" roll och det blir som man var liten igen. Men så kände ja inte alls, vi var fem vuxna människor som hade det trevligt, samtala om livet och det som varit, och det som är.Vi insåg att trots att man vandrat lite snett i livet, och då menar jag att man kanske gjorde eller tog vissa beslut som man idag ser inte var så bra. Men vi sa just att det gick så bra ändå, det blev liksom rätt ändå. Vi var alla överens om att det gått bra för oss och att vi är glada och tacksamma för det vi är och har idag!


På fredagen kom Brorsan och vår svägerska och deras två minsta in och käka frukost med oss. Där satt vi länge och mös och åt gott. Vi drog sen oss in mot city och köpte det godast rökta Sir Wiliams te´t. Solen sken och vi satt länge i kungsan och njöt av värmen. Lunch blev på Pub och vi kolla runt i massa fina affärer.

Vid fem gick tåget mot småstaden hem igen. Där somnad Mionu gott igen, hon måste varit helt slut efter alla intryck, människor,lampor och upp och ner i vagnen. På perrongen kom mina andra två små skatter och mötte oss. Borta bra men hemma bästa heter det va?!



TACK älskade, underbara ursprungsfamilj för underbara dagar i vår "hemma" stad!!